Nima Daryamadj skriver i en krönika i dagens Stockholm city om Folkets marsch på nationaldagen i Stockholm. Uppenbarligen gillar inte Nima det nationella firandet eller oss nationella och gör sitt bästa för att förlöjliga oss. Detta skall vi ta som en komplimang och minnas det faktum att om vi inte smutskastas i fiendens media så gör vi inte tillräckligt för Saken.

Nima Daryamadj är förkroppsligandet av den ”balla blatten” som Stockholm city med flera dagstidningar försöker skapa. Han skriver målande och aggressivt med mycket låga påhopp och ett språkbruk som skall verka lättsamt och lustigt. Uppenbarligen försöker han provocera oss nationella och önskar inget annat än att vi skall sitta hemma och riva oss i håret över hans fräckhet. Något han misslyckas fatalt med.

Krönikan som fått rubriken: ”Ska nassar få demonstrera?” behandlar inte den frågan nämnvärt. Snarare går krönikan ut på att framföra Nimas åsikt om de personer som deltog i marschen. Han kallar oss för både det ena och det andra och påpekar i slutändan att ”sällan har så många varit så fula på så litet utrymme”. Man kan inte förvänta sig något mer intelligent från en sådan som Nima, han använder den mest föraktade debattekniken av alla som går ut på att genom personangrepp försöka angripa sina motståndare. Han kan inte rå för att han inte klarar av att uttrycka sig på samma sätt som exempelvis vi nationella gör i vår kritik av det mångkulturella samhället. Kort sagt gjorde Nima så gott han kunde, och det blev inte bättre – men han försökte i alla fall.

Men det är symptomatiskt för systemet att hemfalla åt trams när de angriper oss. Om vi inte är onda och farliga så är vi knäppa och fula. Aldrig möts vi av väl underbyggda argument, aldrig något som man inte med lätthet kan svara på. Nej, smutskastning och hån är fiendens arbetsmetoder. Och inte heller det hjälper.

I vår kritik av det mångkulturella samhället är vi alltid sakliga. Vi skriver inte att främlingarna är fula eller att vi inte vill ha deras kvinnor. Vi använder oss inte av fiendens semantiska taktik utan fokuserar på den verklighet våra folkkamrater möter. Medan Nima Daryamadj skojar i sina krönikor berättar vi om de övergrepp främlingarna begår mot svenskar. Medan han applåderar sin egen förträfflighet bara för att media för tillfället tjänar på att släppa fram honom som krönikör, tar vi upp och avslöjar de beslut som politikerna driver igenom, vilka förvandlar svenskar till en andra klassens medborgare.

Inte heller låter vi provocera oss av hans infantila krönika utan konstaterar bara att ännu en av systemet nyttiga idioter gör bort sig. För inte nog med att han bevisar sin okunnighet genom sin tramsiga argumentation så sammanfattar han det hela med att uttrycka en önskan att helt sonika förbjuda nationella att få fira nationaldagen – eller att på annat sätt få uttrycka nationella åsikter offentligt genom möten och demonstrationer.

Så en främling i Sverige vill sätta agendan för hur svenskar skall få och inte få uttrycka sig! Men det är inte så konstigt att han vill göra sitt för att förbjuda den växande nationalismen, han tänker ju på sig själv. För han vet att vi, den dagen vi har den politiska makten, kommer att repatriera alla främlingar. Men vi hoppas att han fortsätter att skriva krönikor, för varje gång han tar sig ton och skojar till det så gör han bort sig och det system han tjänar – och det gör bara vårt arbete så mycket enklare.

  • Publicerad:
    2006-06-13 00:00