Viljan till nordisk enhet är inte ny. Snarare har den alltid funnits och tidvis fått mer genomslag för att sedan glida undan. Motståndsrörelsen ser nordisk enhet som en förutsättning för nationell överlevnad.

Med Sverigedemokraternas intåg i riksdagen och en allmänt mer öppen diskussion rörande frågor kring vår framtid glömmer man bort ett trängande faktum. De demografiska siffrorna och utvecklingen i världen visar tydligt att ingen ensam nation kommer ha möjligheten att freda sin nationella särart. Det krävs ett nytt tänkande och en ny ordning om vi skall överleva.

Redan i vår nationalsång avslöjas den nordiska idéns giltighet: “Jag vill leva jag vill dö i Norden” sjunger vi när vi hyllar vårt fosterland, Sverige. Idag är behovet av en Nordisk gemenskap inte bara en trevlig tanke utan en avgörande fråga när det kommer till den nationella överlevnaden. För det är så enkelt att om vi vill att det skall finnas ett Sverige, ett svenskt språk och en svensk kultur även i framtiden, så måste ett enande av Norden bli verklighet.

Globaliseringsprocessen fortsätter med oförminskad styrka och med den upplösningen av såväl etniska band och kulturella uttryck. Mångkulturen och massinvandringen till Sverige kommer att på kort sikt förvandla vår nation till en kulturlös enhet i den Europeiska unionen bebodd av ett folksammelsurium av identitetslösa producenter och konsumenter.

Sverige som nation kan inte hävda sig i denna “nya värld”, så heller inte våra nordiska grannar. Endast genom att skapa en nordisk gemenskap med bevarandet av blodet som grund kan de olika nationella särarterna i Nord säkras en fortsatt existens. Därför är vår vision ett enat Norden. Det enade Norden skulle utgöra en stabil industriell, ekonomisk och militär kraft förmögen att hävda sig på en global skala. EU är i sig onaturligt och medlemsländerna skiljer sig för mycket i kynne från varandra. Detta frånsett att EU endast är ett verktyg för makten och inte en union för medborgarna. Staten måst ha medborgarnas väl som syfte, vilket diskvalificerar EU.

Förutom kampen för en Nordisk gemenskap anser vi att denna gemenskap skall ta sig uttryck i en Nordisk republik. Det politiska system vi haft sedan början av 1900-talet i Sverige har om och om igen bevisat sig ignorera folkviljan, samt givit massmedia (den tredje statsmakten) en makt som forntidens furstar bara kunde drömma om. Vi måste börja om på nytt.

Arvsmonarkin å sin sida är en symbolisk rest och en representant för ett förlegat klasstänkande och en snäv nationalism utan bäring idag eller i framtiden. Faktum är att arvsmonarkin är onordisk och inte värdig ett frihetsälskande folk som vårt. Redan i Västgötalagen konstateras att folket äger rätt att välja och vräka konungar. Monarkins avskaffande är en konsekvens av den Nordiska republikens skapande.

Någon motsägelse mellan kärleken till nationen och det folk som däri bor samt den kultur folket skapat och insikten om att blind nationalism är livsfarlig i tider av globalisering och massinvandring finns inte. Erkännandet av behovet av den nordiska gemenskapen i form av en Nordisk republik är snarare nödvändigt för den som verkligen vill se en framtid för nationen Sverige.

  • Publicerad:
    2010-11-02 00:00