Den 25 november 2003, genomförde säkerhetspolisen med hjälp av ordningspolisens nationella insatsstyrka räder mot två ledande medlemmar i Svenska motståndsrörelsen.
Nu, drygt fyra månader senare, har vice chefsåklagare Agneta Hilding Qvarnström beslutat att lägga ned förundersökningen då brott ej kan styrkas.

Det var tidig tisdagsmorgon när tungt beväpnade insatsstyrkor stormade in hos Klas Lund och Pär Öberg i deras hem i Skara respektive Stockholm.
Båda delgavs misstanke om högmålsbrottet ”Olovlig kårverksamhet”. I lagboken kan man läsa följande om olovlig kårverksamhet:

”Om någon bildar eller deltager i sammanslutning, som måste anses vara avsedd att utgöra eller med hänsyn till sin beskaffenhet och det ändamål för vilket den är bildad lätt kan utvecklas till ett sådant maktmedel som militär trupp eller polisstyrka och som icke med vederbörligt tillstånd förstärker försvaret eller ordningsmakten, eller ock för sådan sammanslutning tager befattning med vapen, ammunition eller annan dylik utrustning, upplåter lokal eller mark för dess verksamhet eller understödjer den med penningar eller på annat sätt, dömes för olovlig kårverksamhet till böter eller fängelse i högst två år”.

Klas Lund hade drygt en månad före räden, på ledarsidan i Organisationens tidning Nationellt Motstånd 3/2003, förkunnat att vi är en öppen politisk kamporganisation och alltså inte en paramilitär organisation, vilket nu hävdades. Verksamheten beskrevs av honom på följande sätt:

”Vår kamp får aldrig jämställas med det liberala politiska livet. Våra ledare och medlemmar får aldrig anta det politiska systemets ”uniformer” eller beteende. Detta eftersom framgången för vår kamp måste ligga i kontrasten mellan det nu förhärskande och det som skall komma. Lika lite som Motståndsrörelsen får anta formen av ett accepterat politiskt parti får Motståndsrörelsen anta formen av en paramilitär styrka. Båda formerna är oacceptabla och det sistnämnda dessutom högst olagligt. Vi måste alltså undvika att bli politiker, trots lockelsen om att inlemma oss i ett för folket lätt igenkännbart mönster och därmed bli en del av det politiska spelet. Vi får heller inte hemfalla åt paramilitär verksamhet trots den romantiska lockelsen detta utgör för alla riktiga kämpar. Kampen kommer att ske öppet på gator och torg under en överskådlig framtid…”

I samband med räderna i de bägge hemmen beslagtogs en mängd datorutrustning, mobiltelefoner, fotografier, kontanter och annat materiel rörande Organisationen. Sedan dess har materialet varit på analys hos SÄPO, men har nu återkommit till sina rättmätiga ägare.

Patriot.nu har varit i kontakt med Klas Lund och Pär Öberg för att få höra hur de ser på händelserna:

Vi frågade dem båda hur de reagerade när insatsstyrkan stormade in hos dem denna morgon. Klas Lund berättar följande:

”Klockan 0539 den 25 november vaknade jag av att någon slog in rutorna på baksidan av mitt hus utanför Skara. Jag flög omedelbart upp ur sängen och grep min pistol. Samtidigt som jag laddade pistolen hörde jag att okända personer nu även börjat bryta sig igenom ytterdörren på husets framsida. Jag hade hittills handlat automatiskt och med en enda tanke i huvudet – att främmande angripare var på väg in i huset, som det verkade, från två håll. Jag funderade i det ögonblicket på om jag skulle öppna eld rakt genom fönstret, väggen och ytterdörren men beslöt att vänta tills angriparna hade brutit upp dörren och kommit in i farstun. Magnus Söderman sov i det rum där jag hade hört rutorna slås in och jag antog att han skulle försöka försvara den delen av huset.
”Tanken att det skulle kunna vara polisen slog mig inte alls, jag hade ju inte varit vaken mer än i fem till tio sekunder och frågan är om man ens kan betraktas som riktigt vaken under ett så hastigt och kaotiskt händelseförlopp. Det var fortfarande mörkt ute och alla lampor var släckta inne i huset.
”När ytterdörren slutligen gav vika hörde jag någon skrika ordet polis, och förstod då att det var poliser som angrep huset. Tanken flög i mig att det var grovt vapenbrott att inneha en laddad pistol med patron i loppet och jag försökte därför hastigt göra patron ur. Men i samma ögonblick någon skrikit polis kastades det in tre chockgranater i huset. Jag tvingades snabbt konstatera att jag med någon sekunds marginal omöjligen kunde göra handgreppen för patron ur i rätt ordning. Pistolen som varit så lätt att ladda var betydligt svårare att ladda ur. Att snabbt ta ut magasinet, göra mantelrörelse så den sista patronen kastas ur, nyvaken, i mörker, med exploderande granater, underliga ljusfenomen genom gardinerna och allmänt oväsen och kaos är desto svårare. Jag ville heller inte stå med en pistol i handen när en upphetsad insatsstyrka rusade in.
”När jag insåg att jag aldrig skulle hinna innan de trängde in i huset slängde jag pistolen under sängen med det minimala hoppet om att de kanske ändå inte skulle göra husrannsakan och därför missa vapnet. Sekunden efter stormade poliser från nationella insatsstyrkan in och skrek till mig att lägga mig ned. Jag försågs med handklovar och efter en stund fördes jag ut till ett fordon för vidare transport till Skövde polisstation. Pistolen, en Colt 1911 i kaliber 45 ACP, hittades senare under husrannsakan”.

Pär Öberg berättar:

”Klockan 06.00 vaknade jag och min dåvarande flickvän av ljudet då vår lägenhetsdörr slås in. In stormade ett antal poliser från nationella insatsstyrkan med dragna vapen, de skrek att vi skulle hålla händerna synliga och att jag skulle hoppa ned från den loftsäng jag nyss sovit i. Jag kastades ned på golvet och blev försedd med handfängsel, iklädd bara kalsonger. Efter att handklovarna sattes på plats blev jag påklädd (så bra det nu går med armarna på ryggen) och förd ur lägenheten till en polisbil för att köras till SÄPO för förhör.
”Mina första tankar var oro för vad de skulle göra med min dåvarande flickvän och hur hon skulle reagera men vi var båda förvånansvärt lugna. Vi är ju båda fullt medvetna om att systemet är beredda att gå ganska långt i sina trakasserier av oliktänkande.
”Hon stannade kvar i lägenheten under den husrannsakan som gjordes direkt efter tillslaget.

Vi frågade Pär Öberg vad polisen angav för skäl till att han var misstänkt för olaga kårverksamhet. Han svarade:

”Detta fick jag reda på först i förhörsrummet av de två SÄPO-poliser som senare förhörde mig. Med tanke på hur tidigt det var på morgonen så tog det en stund innan min advokat kunde vara på plats, jag ville inte att förhöret skulle starta utan hans närvaro. När väl förhöret startade hänvisade man till artiklar från Folktribunen och Nationell Motstånd och NU-kamprapporter med lösryckta citat från texterna som skulle bevisa att vi var en ’olaga kår’. Jag kunde dessvärre inte ge dem så många svar”.

På frågan om han tycker att dessa tillslag är ett tecken på att regeringen inte är ”demokratisk” eller att detta just är ett exempel på hur demokratin fungerar i praktiken, svarar han:

”Detta är just demokrati i praktiken. När vi patrioter säger att vi är emot demokrati så menar vi definitivt inte att vi är emot folkstyre. Vi är däremot emot det sionist-storkapital-media-välde som råder i västvärlden idag men det är ju definitivt inte folkstyre”.

På frågan om han blev förvånad över att åtalet blev nerlagt då brott inte kunde styrkas, svarar han:

”Ja det blev jag faktiskt. Jag vet ju att vi inte är någon olaga kår men rättssystemet i vårt land är ju minst sagt nyckfullt. Med politiskt tillsatta nämndemän, helt enligt östtysk modell, och en lag som inte ens har prövats rättligt förr så vet man aldrig vad som skall hända. Det som är litet synd med att det inte blev något åtal är vi nu aldrig får reda på vem/vilka som egentligen initierade hela processen då det råder fortsatt förundersökningssekretess. Rent praktiskt var det bra för mig eftersom jag fick tillbaka mina datorer som de haft i beslag sedan tillslaget”.

Om skälet till räderna mot honom och Klas Lund svarar han:

”Vi har givetvis spekulerat i det en hel del och vi har några troliga alternativa anledningar. Jag vill dock faktiskt inte gå in på dem av internstrategiska skäl.

På min fråga om gryningsräder mot svenska patrioter kommer bli vanligare säger han:

”Ja absolut. Den patriotiska rörelsen i Sverige är större nu än vad den har någonsin varit under de senaste 50 åren. Det är klart att det väcker en del desperation hos de styrande som vi anser vanstyr vårt folk,” avslutar han.

En av orsakerna till räderna påstods vara att det förekommer en del vapen på bild i Nationellt Motstånd. Patriot.nu har hört med redaktören för tidningen, Klas Lund, vad han har att säga om detta:

”Nationellt Motstånd är inte en pacifistisk tidning. Vapen är en del av verkligheten omkring oss, en del av historien och en del av framtiden. Vi har ibland med vapen i tidningen för att förstärka bilden av hård och kompromisslös kamp och för att visa på en beredvillighet att föra en motståndskamp vad som än krävs av oss. Endast människor som anfrätts av pacifism eller vekhet kan se något fel i det klara historiska sambandet mellan vapen och frihet. Kampen för nationell frihet är helt beroende av hur många män ett folk har som är beredvilliga att, med eller utan vapen, kämpa för sitt folk. Nationell frihet kan inte nås utan nationell styrka och nationell styrka kan inte nås utan kamplystna män. Det svenska folket är pacificerat och för att göra kampen möjlig måste det vara den nationella propagandans mål att ändra folkets mentalitet och öka dess kamplust. Vapensymbolik spelar en roll i detta sammanhang.
”Svenska motståndsrörelsen har som symbol ett lejon som håller i ett armborst. Detta, att lejonet håller i ett vapen anmärker ingen på, men vad är det egentligen för skillnad när vi illustrerar tidningen med en nutida kämpe med ett modernt vapen i sina händer? Vi anser inte att det är någon skillnad, snarare anser vi att de som tycker att det är en skillnad har en felaktig inställning till vår kamp och en hopplös tro på vad som kan åstadkommas inom ramarna för vad som anses vara ”acceptabelt” av människor med en ”småborgerlig” mentalitet.
”Det är ett faktum att kampen har, och kommer att ha, en dominerande fysisk aspekt. Propaganda och organisering är endast medel för att föra denna fysiska kamp vidare. Deltagande i demokraturens återkommande ritualer får inte överskugga det faktum att kampen i slutänden är en fysisk uppgörelse mellan två världsåskådningar, svarar han.

Brottsrubriceringen ”Olovlig kårverksamhet” hade före räden inte använts sedan 1930-talet, och nu, efter deras misslyckade försök att förbjuda oss, talar justitieutskottets ordförande, folkpartisten Johan Persson, om man skulle kunna ersätta lagen om kårverksamhet med en terroristlagstiftning, för att lättare kunna förbjuda regimkritiska organisationer.
”Är det en verksamhet som är till för att störta samhället, störa samhällsordningen et cetera, så är det terrorism och det ska också kallas terrorism,” sade Johan Pehrsson till Sveriges Radio Ekot.

Försöken för att hindra vår framfart har alltså bara börjat. De kommer att göra nya försök. Det är med största säkerhet inte den sista gången nationella insatsstyrkan tillsammans med säkerhetspolisen kommer att göra räder mot den nationella rörelsen och dess medlemmar.
Deras angrepp betyder endast att vi är på rätt väg mot segern. Fienden vet detta och i deras fruktan börjar de ta till allt fler desperata metoder för att stoppa oss. Men inget de gör kan stoppa frihetskampen. Den nationella rörelsen har vind i seglen och vi kommer att segra!

  • Publicerad:
    2004-03-16 00:00