Kapitel ett av en artikelserie som kommer att beröra olika moment i den snabbt pågående processen att avveckla den västerländska civilisationen presenteras här av en gästskribent.
Denna artikelserie ämnar visa att man efter andra världskriget stegvis och på ett ”progressivt” sätt försökt nedmontera de livsbärande fundamenten för vår civilisation. Detta har inte bara förstört (dock ej dödat!) dess levnadsmekanism, utan även fått den att gå tillbaka och avstanna i sin utvecklingsprocess. Civilisationer kommer och går, men det är första gången sedan hunnernas Attila 453, de umayyadiska trupperna i nuvarande Frankrike 732 samt Wiens besittning 1683 som hela vår civilisation står i randen för sin fullständiga undergång.
Kapitel 1: Förstörelsen av Västvärlden med kunskapsförbistring
Sedan Folkskolestadgan inrättades i Sverige år 1842 har bildning och kunskap inte endast förbehållits det högre samhällsskicket. Förmågan att läsa, räkna och skriva behärskades inte bara i städerna, utan även på landsbygden. Detta möjliggjorde för alltfler att förvärva, uttrycka och förbättra sina kunskaper. Liknande lagar om allmän skolbildning kom fram nästan samtidigt i den industriella världen, och detta breddade naturligtvis tillgången till uppfinnare och samhällsutvecklare. Den västerländska världen fick se en explosion av antalet ingenjörer och uppfinningar, inte minst under perioder av oro och krig som manade till nya mekaniska och kemiska medel.
Kunskap är dock ett vapen. Den kinesiske krigsstrategen Sun Zi (540-496 f.Kr.) säger i sin bok ”Krigskonsten” att ”det är förkunskaper som möjliggör för den vise ledaren och den gode generalen att övervinna, överta och uppnå det som överskrider den vanlige mannens förmåga”. Ett bildat folk är svårare att manipulera och lura och kräver kraftiga propagandistiska insatser och förvrängningar, eftersom det kan, med sina kunskaper, ägna sig åt kritiskt tänkande och ifrågasätta påståenden och fakta som läggs fram. Tappar folk kunskaper om sin omvärld kan det lätt manipuleras och fås att tro det som makthavarna vill att det skall veta. Det är därför nuvarande tider präglas av motsättningar. Informationen har aldrig förr varit så tillgänglig som nu, men samtidigt har censuren, mörkläggningen, förvrängningen och undanhållande av kunskaper och information från styrande och makthavare aldrig varit så kraftig som nu. Vi befinner oss i ett läge där vi skulle kunna mycket, men samtidigt hindras från att sätta samman och föra världen framåt med dem.
Efter andra världskriget infördes i Västvärlden en stegvis sänkning av kunskapskraven i skolorna. En fransk studie från 2007, ledd av landets skolverk på gymnasielever, visade att eleverna gör i snitt fyra stavfel mer per diktamen än för 20 år sedan. Siffran har varit i ständig ökning sedan 1970-talet.
Skulden till detta ligger hos den marxistiska/liberala lärarkåren som helt intagit skolans besittning sedan 1960-talet och lett till den s.k. Gramscipedagogikens starka inflytande. Lekmansmässiga experiment på skolbarnen (t.ex. nymatematik, lärarlös undervisning, o.s.v.) har överlag fått mycket negativa konsekvenser, med läs- och räknesvårigheter till följd.
Massinvandringen har satt djupa spår i undervisningens nedgång och det västerländska utbildningsväsendet skall numera anpassa sig till omfattande folkgrupper som inte kan eller dåligt behärskar kunskaperna i våra länder. Detta har skett inte minst i Storbritannien, där man helt enkelt har valt att anpassa undervisningen till den multietniska skolsammansättningen, som kräver att man ständigt lär ut de enklaste kunskaperna för att överhuvudtaget göra sig förstådd av eleverna.
En grundläggande, gemensam kunskapsnivå i samhället är grunden för en bättre förståelse och organisation människor emellan. Har gemene man jämbördiga grundkunskaper så finns förutsättningar för ett välfungerande samspel mellan olika grupper i samhället, både genom arbete och inom den sociala ordningen. Tidigare hörde till god sed att vara allmänbildad och ha gängse kunskaper om exempelvis konst, litteratur, historia och geografi. Detsamma gällde medvetenhet om sina egna rötter och familjehistorien. När kunskaperna om sitt kulturella arv och släktens historia minskar i betydelse blir människan lättare att forma om och anpassa till en ny världsordning grundad på konsumtion och hedonism.
Kunskapsdegraderingen stannar inte endast av vid skolan, utan även på högre nivå. I USA har man börjat riva bort för ”höga” antagningskrav, vilket tyder på att man nu måste sänka den allmänna nivån bland de intagna studenterna för att fylla i platserna. En bekymrande siffra i Sverige är att antalet sökanden till naturvetenskapliga utbildningar halverats på tio år, trots sänkta antagningskrav.
Eftersom de västerländska samhällena sedan industrialismen valde att vila sin utveckling på en teknikbaserad struktur så kräver de ständiga förnyelser, förbättringar och förfiningar av uppfinningarna. Denna tekniska utveckling kommer att få omfattande problem, eftersom allt färre skaffar utbildning inom teknik, vilket hämmar möjligheten att uppfinna nytt. Från makthavarnas sida försöker man i stället att lösa problemet med att kalla in utländsk arbetskraft, som oftast inte har samma utbildningsbakgrund som här i Sverige.
Kunskap och vilja att läsa är starkt genomflätade. Om ett folk läser gärna och ofta så lär det sig inte bara språkets hemligheter och nycker, utan kan på ett bättre och effektivare sätt memorera skrifternas innebörd. Hjärnan behöver stimulans med skrifter, men statistik visar på att människor läser allt mindre, mycket på grund av den visuella förmedlingen via TV. I SCB:s studie från 2006 framgår att andelen unga män (16-19 år) som uppger att de har läst en bok under det senaste året har minskat med 12 procentenheter från 1999 till 2006. Vad beträffar andelen unga kvinnor har minskningen blivit 10 procentenheter under samma period. Biblioteksbesök har samma öde till mötes, med en minskning från 78% för unga män 1999 till 47% under 2006, med likvärdiga siffror för unga kvinnor. Blir kunskapsförmedlingen till slut mer visuellt förmedlad kommer oerhörda mängder detaljer och facit att gå förlorade i framtiden.
Att s.k. gammelkunskap försvinner i samma takt som rotlösheten breder ut sig i Sverige kan man inte minst se när man öppnar en bok om tekniska lösningar som skrevs för 100 år sedan eller reser runt i svenska landsbygden. Mycket välutvecklade system och tekniska lösningar tog vara på resurserna på ett mycket effektivt sätt och liknade i många fall konststycken, eftersom deras skapare var många och lokala, till skillnad från den oligarkiska massproduktionen i fjärran länder. Vattendrivna sågverk och mjölnarbodar, fina gärdesgårdar och timmerstugor på landsbygden upphör aldrig att imponera. Det händer därför inte sällan att man hör ”de äldre kunde sina yrken på ett redigare sätt än idag”.
Kunskaper som försvinner kommer aldrig tillbaka, vilket betyder att mycket som vi har omkring oss i Sverige och Västvärlden kommer att gå helt förlorade om de inte tas tillvara och vidareutvecklas. Trots den dystra verkligheten så finns en ljusning. Aldrig förr har vi haft möjligheten att ha tillgång till så många kunskaper som nu, med lättillgängliga databaser och arkiv. Nuvarande trend kan brytas helt, det kräver att dagens västerlänning samlar kraft och byter sina vanor för att lära sig nytt och göra det som den är lämpad för: uppfinna nytt samt förfina och förbättra sin omgivning.
Hoppa till huvudinnehåll
