MUSIK. Veckans låt denna vecka är en insändare från Jan Hjelm som berättar om färöiska kväden och lyfter fram låten Sinklars Visa med bandet Tyr.

Veckans låt

Klockan 20:00 varje fredag uppmärksammar Nordfront en låt för att sprida sund och intressant kultur till våra läsare. Har du förslag på musik du tror skulle passa som Veckans låt? Kontakta då redaktionen på redaktionen@nordfront.se

Jag har alltid gillat den färöiska gruppen Tyr och deras musik. Detta ledde mig in på färöiska kväden som är en säregen musikform. Där dansar man ringlande långdans medan de har en försångare som sjunger verserna i en lång berättelse och de övriga sjunger ett omkväde mellan varje vers. Inga musikinstrument används, endast en gungande rytm med fotstegen där långdansen tar två steg åt vänster, ett steg åt höger och börjar på nytt med två steg åt vänster så att långdansen sakta ringlar sig genom salen. Det hela ger till slut en tranceliknande stämning som kan pågå i timmar medan olika historiska kväden sjungs.

Det mest berömda kvädet (här framfört av Tyr) heter Ormurinn lange, Ormen långe på svenska, och handlar om den norske Olav Tryggvasons vikingaskepp med samma namn som han seglade med till sjöslaget vid Svolder år 999. Under striden som gick honom emot hoppade han till slut i sjön och sågs aldrig igen.

Jag skriver här om ett annat kväde som ligger betydligt närmare vår tid, Sinklars vise, som handlar om en skotsk adelsman, George Sinclair, som tog tjänst i Gustav II Adolfs armé med skotska legosoldater. Han fick betalt av svenskarna för att göra en räd från Skottland till den norska kusten där han skulle kämpa sig fram genom Norge och ansluta sig till de svenska trupperna som krigade mot danskarna. År 1612 skeppades Sinclair och hans klans män över till den norska kusten av Robert Stewart, en välkänd pirat som fått kungligt kaparbrev av den danskhatande skotske kungen James VI, som även var kung av England och Irland under namnet James I efter 1603.

”Sinclairs landgang i Romsdalen” målning av Adolph Tidemand och Morten Müller 1876.

Under överfarten ska en sjöjungfru enligt kvädet ha uppenbarat sig och manat Sinclair att vända om, annars skulle han inte komma tillbaka levande. Efter landstigning i Norge drog man genom Gudbrandsdalen och gick så våldsamt och blodigt fram att bönderna skickade ut löpare med budkavlar för att uppbåda den norska milisen. Milisen kom samman och lade upp en plan för att gillra ett bakhåll vid Kringen. Där gick Sinclair och hans 1400 män i fällan. Sinclair som red i täten var den förste som föll. Han sköts av en norsk milisman som hette Berdon Segelstad.

”Slaget ved Kringen” målning av Georg Nielsen Strømdal 1897.

Under det blodiga slaget som följde blev de skotska legoknektarna nedgjorda nästan till siste man. De överlevande officerarna blev släppta mot en lösensumma medan 116 skottar likviderades och de övriga 15 överlevande skottarna tvångsvärvades till den norska armén.

Skotska vapen, en pistol, en stridsyxa och flera Claymore-svärd togs om hand och ställdes senare ut i Gudbrandsdals museum i Kvam för att minna om och illustrera slaget. Sinclairs grav har blivit en populär turistattraktion och slaget vid Kringen en symbol för norskt folkligt motstånd.

/Jan Hjelm

  • Publicerad:
    2020-02-28 20:00