I folkgemenskapen är ekonomin ett medel, inte ett mål

INSÄNDARE. Leif Eriksson skriver i denna insändare att ekonomin i det nationalsocialistiska samhället är ett redskap som är underordnat folkgemenskapen.

Räntehöjningar. Vinstmarginaler. Hyperinflation. Skuldsättning. Riskkapitalister. Nasdaq. Vad skapar dessa begrepp för känslor hos dig? Hos mig har de alltid skapat frustration. Frustration över att leva under ett system som idag omfattar större delen av världen, där ekonomin är den enda faktor och värdegrund som styr samhället. Där oavbruten tillväxt ses som det enda naturliga, där naturresurser förslösas, ekosystem förgiftas och människors hälsa föröds av kortsiktig egoistisk vinning; där anonyma storheter som Rothschild, Soros, Bilderberg, G8, G20, Internationella valutafonden (IMF) och Världsbanken är de som egentligen styr människors liv; där spekulationer och närmast vidskepliga förväntningar kan orsaka börsras och konkurser.

I mitt yrkesliv som chef i ett antal industriföretag har jag alltid så småningom kommit på kollisionskurs med företagsledningen när dessa har försökt få mig att genomföra beslut som jag själv uppfattar som djupt omoraliska. Beslut som att kasta ut medarbetare i arbetslöshet och misär, inte för att företaget går med förlust, utan för att vinsten har minskat något eller inte är tillräckligt hög. Beslut som att strunta i underhåll och nödvändiga återinvesteringar för att ge aktieägarna maximal avkastning på kort sikt – när sedan företaget havererar på grund av bristande underhåll och vanskötsel kan man ju alltid sälja aktierna och köpa något annat, samtidigt som företaget läggs ned eller verksamheten flyttas utomlands. Och beslut om att tiga inför myndigheter om arbetsolyckor, bristande säkerhet och allvarliga miljöbrott.

När jag för saker som dessa på tal för chefer, kolleger eller vänner får jag ofta höra att jag inte förstår att det är så här den ekonomiska verkligheten ser ut, det är de fastslagna monetära sanningarna som styr alla samhällen, det finns inga alternativ. Och jag svarar då att visst finns det väl alternativ! Aktieägarna kan väl ibland nöja sig med en mindre avkastning för att ge utrymme till att rädda, stärka eller bygga upp ett företag? Aktieägarna är väl inte tiggare som sitter utanför ICA, de har väl förmodligen investerat av sitt överskott och har så de klarar sig? Och visst finns det väl alternativ till att låta riskkapitalister driva våra skolor eller att låta multinationella banker sätta våra avkastningskrav – vad sägs om att vi till exempel gör det själva och låter folkgemenskapens behov styra vinstkraven i samhället och medlen för den allmänna välfärden?

Inte så ofta men vid vissa tillfällen får jag sedan tillfälle att berätta varför jag kallar mig nationalsocialist, vad socialismen i vår åskådning står för, och att jag är övertygad om att det finns ett alternativ till det vulgärkapitalistiska systemet, ett alternativ som kallas just folkgemenskap. I ett sådant samhällssystem är det folkets behov, vällevnad och utveckling som sätts i centrum. För att uppfylla detta krävs fungerande infrastruktur, livsmedelsförsörjning, råvaruförsörjning och samhällsservice i form av utbildning, sjukvård, äldreomsorg, rättsväsende och försvar. Hela det ekonomiska systemet, inkluderande råvaruförbrukning, tillverkning, handel och fördelning, ska sedan anpassas efter dessa behov, inte för att berika enskilda parasiter.

Funktioner som är kritiska för samhället, som rättsväsende, infrastruktur, sjukvård, försvar, utbildning och banker, ska förvaltas av den gemensamma staten för att garantera stabilitet och långsiktighet. Därmed kan ränteslaveri och orättvisor ersättas av ekonomiska garantier till byggande av bostäder och företag mot rimliga avgifter och en välfärd som är lika för alla, oavsett hur rik man är eller var man bor. Enskilda medborgares driftighet och kreativitet ska uppmuntras både vad gäller företagande, kultur och forskning. Alla som vill ska ges möjlighet att utbilda sig och alla typer av yrken värderas lika, så att det folkdestruktiva klassamhället för alltid kan vara utrotat.

Det nationalsocialistiska samhället ser naturen som en gemensam arvedel att bruka och bevara, inte en resurs att egoistiskt exploatera. Naturen är själva grunden för vår världsåskådning med sina perfekta ekosystem och naturlagar, vilka vi ser som förebilder för hur folkgemenskapen bör organiseras. Det är genom att bryta mot naturens lagar som det sönderfallande samhälle vi lever under idag har skapats. Genom plundring av naturresurser och utrotning av arter har man satt tusenåriga ekosystem ur funktion. Genom naturvidriga ideologier som kommunism, sionism, liberalism och parlamentarism har man satt alla naturliga drivkrafter ur spel som familjer, samhällen och folk tidigare har använt för att sköta sina angelägenheter och utse sitt ledarskap. I naturen finns inga aktiemarknader, inga arter som slavar för att betala räntor, inga konflikter på grund av att vissa raser anser sig ha gudagiven rätt att förslava de övriga. Naturen är folkgemenskap, och folkgemenskap är nationalsocialism.

Vid det här laget har jag, inte ofta men ibland, en människa framför mig som säger: Så har jag aldrig sett på saken. Så intressant! Det låter ju egentligen alldeles självklart när man tänker på det. Och vid det laget har man startat rekryteringen av en folkkamrat!

/Leif Eriksson

Dela artikeln på sociala medier:

Taggat med:

Kommentarerna är efterhandsmodererade. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. För att delta i diskussionen, läs våra regler här och läs våran guide för att skapa ett konto här.

Lämna en kommentar

Please Login to comment
  Subscribe  
Meddela om