Pär Öberg, nästeschef i Motståndsrörelsen, var ansvarig för organisationens del av arrangemanget inför och under Folkets marsch, han debuterade även som agitator för organisationen inför de 1000 patrioter som samlats på Smedsuddsbadet i Stockholm den 6 juni 2006. Nationellt Motstånd bestämde sig för att samtala med honom.

Det är en trött nästeschef som öppnar dörren dagen efter nationaldagen. Han visar oss in i arbetsrummet där datorn redan är påslagen och vittnar om att en ny dags arbete redan påbörjats.
– Det har inte blivit så mycket sömn de senaste nätterna, berättar Öberg för oss medan han serverar kaffe.

Och en nästeschef gör vad?
Vi inleder samtalet med att fråga vad exakt en nästeschef är och vilka uppgifter han har. Pär ger oss ett uttömmande svar på frågan. Hans uppgifter är att samordna alla aktiviteter som organisationens aktivister utför i det geografiska område som utgör hans Näste.
– Det blir väldigt mycket detaljarbete för att få mest ut av propagandan vi har, berättar han. Bland annat måste Öberg hålla sig ajour med vad som händer runt om i nästet för att kunna dirigera aktiviteterna dit de gör mest nytta.
– Men det handlar också mycket om att träffa folk, både våra egna aktivister men också andra nationella, berättar han.
– Vi vet att säkerhetspolisen och andra fiender ständigt genom olika kanaler försöker skapa splittring och osämja, därför måste vi ha täta kontakter med andra organisationer och nyckelpersoner för att tidigt kunna upptäcka sådana försök.

Överlag förstår vi att Pär Öbergs position är allt annat än avundsvärd. Han måste hela tiden vara anträffbar och redo att ta sig an vad helst som dyker upp, samtidigt som han är ansvarig för att organisationen utvecklas och expanderar. Därtill skall han även arbeta för sin försörjning och försöka ha ett socialt liv med flickvän.
– Det är inte alltid man lyckas utan ofta blir något lidande, oftast inte kampen, säger han med ett snett leende.

Inför Folkets marsch
Pär Öberg var operativt ansvarig för Motståndsrörelsens deltagande i Folkets marsch. Allt ifrån att de ISO-kärl som den kalla och varma drycken serverades ur på festplatsen fanns på plats till att talet framfördes föll på hans lott.
– Men jag var inte ensam om det. Motståndsrörelsen består av offervilliga kamrater som mer än gärna hjälper till för att få det att flyta på bra. Och det förutom de chefer jag har under mig som alla utförde sina uppgifter med bravur. Jag är otroligt stolt över alla kamrater som gjorde det där lilla extra för att få allt att fungera, berättar han entusiastiskt för oss.
Vi frågar om förberedelserna inför en händelse som Folkets marsch.
– Det är mycket och det börjar långt innan det går av stapeln med ett planeringsmöte tillsammans med övriga arrangörer. Då bestämmer vi vilka som skall ordna vad bland annat. Därefter är det bara att se till så det blir gjort. Däremot är de närmaste dagarna de mest stressiga. Jag får nog skylla mig själv litet att jag tröttar ut mig eftersom jag nog har en tendens att försäkra mig om att allt verkligen blir gjort. Jag vet att mina killar ordnar det de ska, men jag kan inte låta bli att göra mig själv delaktig i så mycket som möjligt. Faktiskt är det också så, att det är så fantastiskt kul att förbereda och genomföra sådana här tillställningar att det är värt den förlorade sömnen. Det är även ett lysande tillfälle att verkligen få arbete nära ens kamrater vilket i sig själv är moralstärkande.

På frågan hur en dag som den 6 juni gestaltar sig för Pär berättar han:
– Det börjar tidigt på morgonen, vilken oftast kommer på tok för snabbt efter en alldeles för sen kväll. Man brukar alltid få inhysa några kamrater som reser upp tidigare vilket gör att man sitter uppe länge för att diskutera och prata. Men från att klockan ringer är det full fart. Allt man inte kunnat förbereda skall göras, och det ser likadant ut för alla med ansvarsuppgifter. När man sedan fått för sig att allt är klart bär det iväg till den gemensamma samling som organisationen har. Där fortsätter man att finslipa detaljer med andra chefer medan man inväntar kamrater från andra delar av landet. Vi får även kontinuerliga uppdateringar från kamrater som rör sig ute på stan med information om vad som pågår runt i kring.
– Det är även nu man kommer ihåg sådant som man skulle ha gjort men som man glömt bort. Så det blir till att i sista sekund ordna dessa saker. När alla samlats bär det sedan iväg till den slutgiltiga samlingsplatsen där man sammanstrålar med de övriga arrangörerna för att finslipa ännu mer detaljer och lösa nya problem som uppkommit. Det är mycket givande och utvecklande, minst sagt. Absolut roligast är att alla har förmågan att sansat ta sig an alla eventualiteter som dyker upp. Men man är oftast redan slutkörd innan själva händelsen tar sin början.

Pär undrar om vi vill ha mer kaffe eller om vi önskar något annat. Han hinner nästan resa sig ur stolen innan vi tackar nej.

Även agitation på schemat
Vi är ju vana att se Magnus Söderman i talarstolen för Motståndsrörelsens räkning och många hade nog trott att han även denna gång skulle representera organisationen.
– Organisationen och Magnus själv har aldrig varit nöjd med att bara han agerar agitator. Vi har hela tiden haft som målsättning att få fram fler talare. Det säger sig självt att man måste utbilda flera personer som kan axla denna uppgift i en kamporganisation. Det talade ordet har en enorm betydelse och vi är måna om att flera av våra aktivister lär sig att behärska det.

Pär berättar att Magnus redan efter Salem förklarat att någon annan nu skulle få ta hand om talet på Folkets marsch. Öberg var mer eller mindre frivillig eftersom han resonerar utifrån det faktum att man gör det man måste göra. Så han antog utmaningen utan någon egentlig erfarenhet av att stå inför så många människor som samlas på nationaldagen.
– Jag gick igenom organisationens kurs för politisk agitation, sedan bestämde jag mig för att göra mitt bästa. Därefter var det bara att köra på. Pär skrattar litet medan han säger det och man får känslan av att det inte var fullt lika lätt som han gör gällande.
– Naturligtvis var jag nervös. Det är många frågeställningar som kommer upp och då och då betvivlar man att man kommer att klara av det. Men det känns också otroligt viktigt att göra det. Man får tillfälle att tala inför patrioter, kämpar och kamrater vilka alla delar samma drömmar och förhoppningar som en själv. Sedan är det ju också ett underbart tillfälle att verkligen få rikta sig till de makthavare som man vet lyssnar på talet. Man kan genom sitt tal få dem att inse att motståndet är kompakt och allvarligt menat.

Vi tror nog att Pär lyckades med detta i sitt tal den 6 juni. I slutet riktade han sig nämligen direkt till de styrande med några varnande ord, samtidigt som han visade upp en hängsnara inför den jublande folksamlingen.
– Det bara kom till mig. Det var rätt sak att göra! Hängsnaran var en passande rekvisita för att understryka det allvar som vi ser i kampen. Det är ingen lek och när makten väl är återerövrad kommer förrädarna att ställas inför en folkdomstol. Straffen för deras förräderi avgörs då, men förräderi är inget man kan ta lätt på. Det var en mycket skön känsla när jag höjde snaran, så mycket kan jag säga, säger han skrattande.

Framtiden då?
I år ökade antalet deltagare på Folkets marsch. Vi passade på att fråga Pär hur han såg på framtiden för detta arrangemang.
– Nationalismen som sådan är på frammarsch i Sverige. Allt fler söker sig till oss, sänder oss sina hälsningar och ser på oss som sådana de vill skall föra deras talan. Därför kommer Folkets marsch att fortsätta öka i deltagarantal. Visst kommer det att komma svackor då färre personer dyker upp. Samma sak spår jag med manifestationen i Salem och även för den demonstration som Motståndsrörelsen genomförde med Nationalsocialistisk front den 28 januari och som kommer att återkomma igen. Samtidigt blir alla organisationer mer professionella och det råder en hälsosam konkurrens oss emellan. Jag sa det i mitt tal och jag säger det igen, den nationella rörelsen har aldrig varit så stark i modern historia som den är nu. Vi är på marsch mot seger! Pär avslutar meningen med eftertryck och hans ord förmedlar en brinnande tro på detta, en tro som snabbt smittar av sig.
– Jag är fullkomligt övertygad om att Motståndsrörelsen kommer att vinna seger för vårt folk i slutändan, fortsätter Pär innan vi hinner säga något.
– Jag vet hur vår strategi ser ut, jag vet hur många som söker sig till oss och jag vet vilken kampmoral och fanatisk tro våra aktivister bär inom sig. Det enda sättet för systemet att stoppa det nationella motståndet, att stoppa Motståndsrörelsen, skulle vara genom att ta död på var enda en av oss. Och inte ens det skulle i slutändan räcka till. För varje dag som går vaknar nya svenskar upp till den mörka verkligheten, och för varje dag som går beslutar allt fler sig för att bli en del av motståndet. Men det kommer att ta tid, vi kommer att få kämpa och utmaningarna kommer att vara överväldigande. Men till sist kommer vi att segra. Så enkelt är det!

Tyvärr måste vi avsluta vårt samtal. Bara för att gårdagen innehöll en stor manifestation i Stockholm betyder det inte att det vardagliga kamparbetet skall behöva lida. Pär tackar oss för samtalet och ursäktar sig för att han måste bryta. Telefonen som kopplas om från ljudlös börjar genast ringa och innan vi går hör vi att nya tidningsförsäljningar tydligen står på schemat.

Nationellt Motstånd önskar tacka Pär Öberg för intervjun.

• Publicerad:
  2006-06-09 00:00