Enligt en undersökning nyligen presenterad av Sveriges radio visar det sig att endast sju procent av de över tusen nämndemännen i Stockholm har ”utländsk bakgrund”. Detta är oacceptabelt menar man eftersom uppemot 30 procent av befolkningen i storstadsområdena har ”invandrarbakgrund”.
Att så få främlingar finns med i domstolarna anser nämndemannen Magda Ayoub vara mycket synd. För som hon säger till Sveriges radio märker hon att hon ibland gör andra bedömningar än de svenska nämndemännen:
– Jag som kommer från ett annat land kanske har litet mer förståelse för vissa omständigheter när jag möter folk från andra kulturer. Det kan gälla barnuppfostran eller relationen mellan man och kvinna. Där har jag en kulturkompetens, säger Magda Ayoub.
Och professorn i processrätt, Christian Diesen, menar att detta orsakar så att främlingar döms till hårdare straff:
– Man kan misstänka att det förhåller sig på det sättet, för om man tittar på sådana fall där nämndemännen inte är överens med juristerna går det ofta ut på att ge personer med utländsk bakgrund strängare straff eller att utvisa dem. Så det är fullt tänkbart att det finns en sådan strömning i den nuvarande nämndemannakåren, säger han. Han menar även att främlingarnas underrepresentation skapar en ökad klyfta i samhället.
Vad är det man vill då?
Det är nog många med oss som undrar vilka dessa hårda straff är, som främlingarna döms till. Otaliga exempel vittnar om just det motsatta. Rättsväsendet har hittills med all tydlighet visat att knivskärningar och mord på svenska ungdomar mer eller mindre leder till straffrihet. Våldtäkter mot svenskor behandlas även de med näst intill förakt av rättsväsendet. Diesens verklighetsbild stämmer inte överens med den som utsatta svenskar tvingas möta och uppleva. Det spelar ingen roll hur mycket statistik man gömmer sig bakom.
Vidare kan man fråga sig hur Ayoubs ”kulturkompetens” kommer in i bilden. Ett brott borde väl vara ett brott oavsett? Den uppenbara slutsatsen vi kan dra är att önskan är att fler främlingar skall in i domstolarna för att man vill skapa en situation där färre främlingar låses in i fängelserna – andelen sådana på anstalterna är ju, som vi vet, mycket stor.
Frågan är också hur du som svensk upplever din trygghet som målsägande eller anklagad, när främlingarna med sina långt mycket djupare gruppsolidariska band till varandra kanske någon gång framöver skall avgöra ditt öde?
Och slutligen, med 30 % främlingar i våra storstäder, en siffra som stadigt växer, kan vi ställa oss den viktigaste frågan av alla. Är det en hållbar situation i längden – ha då Los Angeles, Paris eller liknande i åtanke. Det är dags för den vite mannen att antingen återerövra sina städer och sitt land, eller erkänna sig besegrad och fly.
Hoppa till huvudinnehåll
