FINLAND. Under lördagsmorgonen sände P1 Konflikt ett program där man diskuterade Nordiska motståndsrörelsens framfart. Under andra halvan av programmet var förbudsprocessen mot organisationen i Finland huvudtema och en ”extremistforskare” förklarade då varför det sker just nu.
Den finska statsvetaren Leena Malkki deltog i lördagens Konflikt i P1, där man diskuterade Nordiska motståndsrörelsen.
Programmet Konflikt på Sveriges Radio P1 beskriver sig som ett ”utrikesmagasin”, som i sina program ”rör sig i gränslandet mellan kultur och politik och som knyter ihop internationell debatt med den svenska vardagen”,
Under lördagen sände man ett program där man diskuterade det kanske hetaste ämnet i svensk debatt just nu: Nordiska motståndsrörelsen.
Inledningsvis får man i programmet följa ”forskaren” Christer Mattsson, som tidigare var lärare i Kungälv och som idag utmärker sig som en av Sveriges främsta motståndare till yttrandefrihet. Mattsson tvingas bland annat att erkänna att mordet på John Hron i Kungälv 1995 inte var ett politiskt mord, trots att etablissemanget ständigt försöker att kollektivt skuldbelägga nationella svenskar för det – bland annat med Mattsson själv som källa.
— Det har många gånger kommit att talas om som ett nazistdåd, men det är svårt att se att det skulle ha varit ideologiskt motiverat. Det var mer på det personliga planet och i kombination med alkohol, säger Mattsson, som själv gjort sig en karriär på berättelsen om ”nazistmordet på John Hron”.
Han menar dock att ”nazismen” ändå har någon slags abstrakt skuld i frågan om Jon Hrons död, eftersom förövarna aldrig hade ”träffats på platsen” om de inte hade den påstådda ”nazismen” gemensamt.
— Hade det inte varit för deras nazism och nazismen i Kungälv hade de inte kommit hit den här kvällen, menar Mattsson.
Christer Mattsson har gjort sig en karriär som ”nazistexpert” på myten om ”nazistmordet på John Hron”. Nu erkänner han dock till P1 att mordet helt saknade politiska motiv.
Konflikt uppmärksammar också Motståndsrörelsens parlamentariska satsning i Kungälv och citerar kandidaten Fredrik Vejdelands tal under Göteborgsdemonstrationen, där han berättar om sin dröm där alla offer för mångkulturen hämnas på de ansvariga. P1 klipper dock och klistrar friskt, så att det inte framgår vad talet egentligen handlar om och hävdar felaktigt att Vejdelands dröm skulle handla om att han själv skulle ”stena folkförbrytarna till döds”.
Fredrik Vejdelands berömda tal i sin helhet.
Under programmet uppmärksammar man också det möte Sveriges regering nyligen höll med samtliga riksdagspartier, förutom Sverigedemokraterna, där man ska ha samtalat om hur Motståndsrörelsen ska ”hanteras”. Justitieminister Morgan Johansson (S) intervjuas och förklarar att man tänker hålla sig inom ramen för grundlagarna, oavsett vilka ”åtgärder” som vidtas. Johansson pressas då av programledarna, som hänvisar till att man i Finland har inlett en förbudsprocess mot Motståndsrörelsen.
— Vi har ju inte ett organisationsförbud i Sverige och jag vet inte vilken lagstiftning man använder sig av i Finland, men i Sverige skulle inte en sådan talan vara möjlig för man kan ju inte förbjuda organisationer, svarar justitieministern som återupprepar att regeringen inte vill gå emot grundlagen i frågan.
Programmet övergår sedan till att handla om Finland och om vad som lett till att finska Polisstyrelsen väckt en talan om organisationsförbud. Enligt Leena Malkki, statsvetare vid Helsingfors universitet, är det framförallt ett politiskt tryck efter att massmedia felaktigt pekat ut Motståndsrörelsen som ansvarig till narkomanen Jimi Karttunens död.
Malkki menar också att liknande grupperingar som existerat tidigare i Finland har varit tämligen små och inte särskilt radikala, varför ett förbud aldrig har känts aktuellt förrän nu. Motståndsrörelsens tillväxt och det ”tysta stöd” som organisationen har från befolkningen har dock blivit ett problem för makthavarna.
— Skillnaden är det politiska trycket. Jag tror också det har att göra med det finska politiska klimatet och den infekterade diskussionen om synen om invandring. Det finns en uppfattning om ett starkare ”tyst stöd” [för Motståndsrörelsen], vilket gör frågan om huruvida en sådan organisation ska tillåtas att verka mer politiskt ifrågasatt.
Malkkis analys delas förövrigt till stor del av den finska säkerhetspolisen, som i ett uttalande inför förbudsrättegången menade att problemet med Motståndsrörelsen inte är kriminalitet utan snarare att organisationen är så pass radikal, seriös och växande att den utgör ett reellt hot mot systemet.
LÄS MER: Finska Säpo: Motståndsrörelsen är inte kriminell – men för radikal och seriös
Slutligen försöker man också att lyfta fram Grekland som ett exempel på hur Motståndsrörelsen ska kunna hanteras i Sverige. Där försöker staten att åtala 16 parlamentsledamöter för landets tredje största parti Gyllene Gryning. Åklagaren menar sig kunna ”bevisa” att dessa leder en ”kriminell organisation”, med tanke på ett mord som skedde i landet för fyra år sedan, som ingen av de åtalade har något med att göra. Själva processen har pågått i flera år och åklagaren tycks ha stora problem med att driva igenom frågan.
Ilias Panagiotaros, som är en av de åtalade parlamentsledamöterna, intervjuas också av P1. Han låter hälsa att han är väldigt positivt inställd till Nordiska motståndsrörelsen och dess demonstrationer:
— Från vad jag såg på Internet kan jag säga att de är ungdomliga, svenska och de stödjer svenska värderingar och moral. De gör inget dåligt. Jag stödjer dem definitivt, säger Panagiotaros som menar att han följer utvecklingen i Sverige med intresse.
Lyssna på Konflikts avsnitt ”Nazisterna och demokratin” nedan:
Källa:
Nazisterna och demokratin
Hoppa till huvudinnehåll
