”LAPPOANDA”. Viljan att kämpa för nordisk frihet lever kvar bland broderfolket.
Alla aktivistdagar som skett inom Finska motståndsrörelsen har haft någon form av historisk anknytning. Lördagen den 15 juni anknöt aktivistdagen i Finland till den fosterländska Lapporörelsen. Dagen kom att präglas av livfulla diskussioner, fysiska aktiviteter på sommarängen och god mat.
En munter Janne Ahokas vid försäljningsbordet.
En handplockad grupp med arbetsvilliga personer stod för det praktiska arrangemanget på aktivistdagen. Redan några dagar innan gick de igenom de sista detaljerna.
Arrangörerna planerar aktivistdagen ute i den friska luften.
Aktivistdagens syfte var till stor del att medlemmarna skulle motiveras till fysisk träning, hälsosam levnadsstil, stärkas i gemenskapen och diskutera nya sätt att föra fram budskap. På menyn stod hemlagad mat och traditionella finska rätter, däribland renskav med potatismos, karelska piroger och råggröt. Förhoppningen var att medlemmarna skulle inspireras och förstå att det egentligen inte är svårt att göra god och nyttig mat. Alla deltagare åt med lust och tömde matskålarna.
Otto Rutanen berättar om Lapporörelsen
Det kan det tyckas ha varit en viss symbolik i att Finska motståndsrörelsen hade aktivistdagen i närhet till en gård som tidigare fungerat som knutpunkt för Lapporörelsen. När alla deltagare samlats på lördagen i möteslokalen hade Otto Rutanen från Helsingfors en genomgång av Lapporörelsen. Det upplevdes motiverande för publiken att påminnas sina hårdnackade landsmän och att få en historisk relation till dagen.
Vita trupper vid finska frihetskriget. Många ur Lapporörelsen var ”vita” veteraner.
Lapporörelsen var en fosterländsk, antikommunistisk rörelse. Medlemmarna bestod till största delen av enkla bönder och militärer som ville skydda fosterlandet. Många i Lapporörelsen var också veteraner från frihetskriget, 1918 till 1919, där antikommunisterna som kallades ”vita” kämpade mot Sovjetunderstödda ”röda” rödgardister. Med denna erfarenhet bakom sig höll Lapporörelsen en hård linje mot kommunister och socialdemokrater. På den tiden var det ingen större skillnad mellan socialdemokrater och kommunister eftersom socialdemokraterna var uttalat Sovjetvänliga. Genom handgripliga aktioner hände det att medlemmar i Lapporörelsen tillfångatog Sovjetsympatisörer och körde dem till ryska gränsen som de tvingades gå över. Många gånger lär Lapporörelsens män ha ropat:
Gå till ert paradis och kom aldrig mer tillbaka!
En dramatisk tid för Lapporörelsen började med upproret i Mäntsälä år 1932. I grund och botten startade upproret med att lokalbefolkningen blev bestörta av en socialdemokratisk tillställning som arrangerades på orten. Lokalbefolkningen som stödde Lapporörelsen vägrade att låta tillställningen äga rum.
Upprorsmakarna i Mäntsälä 1932.
I samband med tillställningen i Mäntsälä utbröt slagsmål och det förekom även skottlossning. När polismyndigheterna ville ta fast de inblandade barrikaderade sig den uppretade lokalbefolkningen i Ohkola, vilket kan liknas vid Folkets hus. Barrikaden inleddes lördagen den 27 februari 1932 och pågick till den 6 mars. Detta betraktades av staten som en form av statskupp. Den vita skyddskåren, som kan liknas vid den tidens hemvärn, mobiliserade sig då på flera orter för att de ville ta tillfället i akt att göra Finland kommunistfritt. Någon statskupp blev inte av på grund av en dåligt samordnad organisation. Lapporörelsens ledare fängslades och rörelsen förbjöds. Kommunisterna och socialdemokraterna blev dock vettskrämda och höll en låg profil för en lång tid framöver. Därför hade upproret en lugnande effekt på samhället.
Innan flera föredrag och aktiviteter i lokalen skulle fortsätta var det fysisk träning som stod på schemat. Bland annat kan nämnas en udda form av sparring där två personer ”angrips” av övriga i sin respektive grupp. Det blev både jobbigt och roligt!
Muntra deltagare på aktivistdagen genomgår fyspass och utmanande grupplekar.
Efter bad i bäcken och en välbehövlig måltid var deltagarna åter samlade i lokalen. Janne Ahokas från Åbo talade om olika former av aktivism, hur man på olika sätt kan synas för den breda allmänheten med spektakulära aktioner. Hur går man tillväga för att markera sin närvaro och få folk att vakna upp ur sitt tunnelseende? Janne Ahokas gav några exempel på hur man gjort i Åbo. Han berättade även att inre och yttre aktiviteter ofta har skett med koppling till historia, konst och natur. Juuso Tahvanainen, ledare för Finska motståndsrörelsen uppmuntrade även han till en mer mångsidig aktivism i framtiden.
En intensiv aktivistdag gav ökad sammanhållning, nya idéer och tydligare fokus.
Janne Kujala ledde grupparbeten där olika former av kampanjer och aktivism diskuterades. Många nya idéer kom fram på alternativa aktioner och synvinklar som kan lyftas fram på olika vis. De olika grupperna presenterade sina idéer som möttes av uppskattning. Detta dokumenterades för framtida användning. Efter grupparbetena avrundade Juuso Tahvanainen dagen med att tacka alla deltagare och arrangörer för ett bra engagemang under dagen. Mer om dagens innehåll kommer att presenteras i en kommande artikel.
Juuso Tahvanainen, ledare för Finska motståndsrörelsen.
För att ge Nordfronts läsare perspektiv på situationen i Finland har olika synpunkter och åsikter bland deltagarna på finska aktivistdagen fångats upp.
Många svenskar verkar tro att Finland ännu är en relativt homogent land, utan många invandrare. Är det sant?
Flerbarnsmor: Det stämmer inte. Förr var det så. Men bara sedan ett par år har vi märkt en skillnad. Vi har tagit emot massor av främlingar. Jag ser inga slut på det där och vi börjar nu få samma problem som ni i Sverige har. Nu har det hänt så mycket på kort tid. När jag läser nyheter om Sverige ser jag hur det kommer att bli likadant i Finland. Ta till exempel bilbränder och upplopp som nyligen skett. Jag tänker å andra sidan att folk kanske skulle vakna till i en sådan framtid.
Likartat läge för Sverige och Finland: EU-medlemskap och ägarförhållandena i massmedia.
Otto Rutanen: Den etablerade pressen är politiskt korrekt precis som i Sverige. Bonnierfamiljen äger en stor del av finsk media. Man märker hur medierna skriver och vinklar. Allt fosterländskt är hemskt och dåligt. De hyllar mångkulturen till det fulla. Den svenskspråkiga pressen är kanske värst av alla i dessa avseenden.
Vad har svenskar och finnar gemensamt? Vad vill ni lyfta fram?
Flerbarnsmor: Jag tycker att vi är rätt lika och ser ingen större skillnad mellan oss. Historien har separerat oss lite med tanke på de stora krigen. Vi är ändå i grunden likadana till mentalitet. Jag tror att svenskar uppskattar vår gemensamma nordiska historia och kulturarv.
Otto Rutanen: Vi har många historiska öden som förenar oss. Ta exempel på kapitulationen vid Sveaborg den 3 maj 1808, när Sverige förlorade Finland, vilket gjorde oss finnar till undersåtar till det ryska kejsardömet. Sveaborgs fästning var av en stor militär betydelse och fungerade som ett ”lås” för Finska viken. Det var höga officerare som svek genom att kapitulera utan att ha skjutit ett enda skott. Det var inte de enkla soldaterna som fällde avgörandet. Bakom kapitulationen låg bland annat intriger på högre politisk nivå. Vi skulle kunna överföra denna dolkstöt till nutida förhållanden. Man kan tänka sig att nämna när Finland som tidigare självständig stat blev en del av EU. Alla regeringspartier var för ett medlemskap och massmedia stod på samma sida. Finska folket manipulerades att rösta för ett medlemskap. Vi fick samtidigt veta att om vi röstade ”fel” så skulle det ändå bli medlemskap.
Sveaborgs fästning gavs upp utan strid 1808, vilket gjorde finnarna till ryska undersåtar.
Är inte finnar lite mer patriotiska med tanke på hur era farföräldrar och äldre generationer fick strida för sin frihet under flera tillfällen på 1900-talet?
Flerbarnsmor: Jag tror att min son som fyller femton i höst tillhör dem där tiden har gått för långt. Min farfar har krigat. Men den nya generationen saknar levande släktingar som varit med och krigat. De får inte höra några av berättelserna ifrån sina släktingar. Nu får man bara höra multikulti. I min skola hade vi inga invandrare men det har hänt mycket sedan dess. För de unga har det blivit normalt med multikulti, vilket är skrämmande.
Hur ser aktivister inom Finska motståndsrörelsen på sin svenska motsvarighet?
Flerbarnsmor: Det är spännande att se vad som händer i Sverige och jag blir imponerad att ni orkar kämpa!
Aktivistdag i Finland den 15 juni 2013.
Hoppa till huvudinnehåll
