Filmen Wag The Dog – fiktion och fakta

RECENSION. Wag The Dog är en film om manipulation av folkmassorna. Filmen är inte bara fiktion det finns otaliga verkliga exempel när myndigheter tillsammans med massmedia styr folkmassorna i verkligheten.

Varning för spoilers!

I mina yngre dagar ägnade jag mycket tid åt att titta på film. Filmen Wag The Dog har alltid varit min favorit ända sedan jag såg den första gången. Detta trots att jag inte var politiskt aktiv eller brydde mig särskilt mycket om politik. För att finna filmen rolig måste man ha en mörk och cynisk humor, två saker jag har. Har man inte dessa två egenskaper går filmen ändå utmärkt att se. Filmen visar upp hur lätt det kan vara att manipulera massan av människor om viljan finns. Det är dessa tre kombinationer av mörk, cynisk humor och den nakna uppvisningen av maktens förmåga att manipulera massorna som gör att filmen har blivit min favoritfilm. Filmen är gjord av den judiskt ättade Barry Levinson.

Bland de första scenerna vi får se är en grupp tjänstemän i Vita huset som sitter i ett mörkt rum. Information har precis kommit fram att den sittande presidenten har varit ensam med en flickscout i flera minuter i ett stängt rum och sexuella saker skall ha skett enligt flickan. Presidenten har bett om hjälp från Conrad Brean (spelad av Robert De Niro). Brean är en spinndoktor och problemlösare, hans motsvarighet är karaktären Winston Wolf i filmen Pulp Fiction fast på en högre nivå.

För Brean spelar det ingen roll om flickans berättelse är sann eller falsk, det viktiga är att hinna före pressen innan de släpper nyheten om misstankarna mot den sittande presidenten. Breans moral visas upp i de första scenerna, för han är beredd att jobba för ett potentiellt perverst svin och låta detta svin styra den starkaste nationen i världen. För att lyckas få folket fokuserat på annat bestämmer sig Brean för att skapa ett krig mot Albanien. Varför Albanien? Det spelar ingen roll, amerikanerna kan inte ens hitta Albanien på kartan. Brean ber Hollywoodproducenten Stanley Motss (spelad av Dustin Hoffman) om hjälp. Det finns ingen budget för krig och därför skall de skapa ett låtsas krig som de sedan ska visa upp i TV för medborgarna. Albanerna utmålas i propagandan som ett bakåtsträvande folk som hatar USA för deras frihet och mänskliga rättigheter.

Mycket av komedin i filmen handlar om hur Brean, Motss och Vita huset anställda Winifred Ames (spelad av Anna Heche) löser de olika problemen som uppstår på vägen när de försöker skapa sitt låtsaskrig. CIA förstår vad som pågår och söker upp Ames samt Brean och lägger korten på bordet. Medan Ames försöker bortförklara hennes agerande med att hon går på mediciner förklarar Brean cyniskt för den CIA anställda om hans roll i nationen.

Strax efter släpper CIA nyheten om att det finns inget krig. Brean påpekar cyniskt att motståndarsidan till den sittande presidenten också har förstått vad de försöker göra och gav CIA en bättre överenskommelse för informationen än vad Brean gav.

Genom deras hårda arbete lyckas de få presidenten omvald. Problem uppstår när producenten Motss känner att han måste få ta ut äran inför hela världen i deras storslagna manipulation av folket. Motss känner att han aldrig fått det stora erkännande han anser sig förtjäna i sin yrkesroll som Hollywoodproducent. Han stör sig på att de politiska kommentatorerna svamlar på TV om hans låtsaskrig och vill ärelystet tillrättavisa dem.

Det är inte av någon god vilja som Motss vill upplysa folket utan det är av rent egoistiska skäl. Motss som är briljant i sin yrkesroll tittar på saken från ett nålsögas perspektiv och genom linsen av sin egen yrkesroll. Han ser inte den bredare politiska bilden där de politiska kommentatorernas uppgift är att vägleda de dumma människorna och dumma ned de politiska frågorna för de mer intelligenta människorna.

Hans öppna missnöje till Brean och det faktum att han lovar att han skall gå till pressen, gör att han till slut blir epsteinad och filmen slutar med ett nyhetsinslag där nyheterna säger att han avled av en hjärtattack i hemmet. Motss symboliserar för mig personer som är intelligenta men som saknar det där lilla extra som gör att de inte förstår helhetsbilden och därmed blir offer själva i sin ignorans. Ibland får de betala med sina egna liv.

Den enda kritiken jag har mot den här filmen är att massmedia inte porträtteras som totalt delaktiga i den här farsen. I verkligheten har CIA haft journalister som anställda på tidningsredaktioner långt innan filmen gjordes. Denna vetskap har även den politiskt intresserade haft.

Operation Mockingbird
Opertaion Mockingbird var/är(?) en CIA-operation där man betalade och anställde journalister på inflytelserika tidningar i USA.

One of the most important journalists under the control of Operation Mockingbird was Joseph Alsop, whose articles appeared in over 300 different newspapers. Other journalists willing to promote the views of the CIA included Stewart Alsop (New York Herald Tribune), Ben Bradlee (Newsweek), James Reston (New York Times), C. D. Jackson (Time Magazine), Walter Pincus (Washington Post), Walter Winchell (New York Daily Mirror), Drew Pearson, Walter Lippmann, William Allen White, Edgar Ansel Mowrer (Chicago Daily News), Hal Hendrix (Miami News), Whitelaw Reid (New York Herald Tribune), Jerry O’Leary (Washington Star), William C. Baggs (Miami News), Herb Gold (Miami News) and Charles L. Bartlett (Chattanooga Times). According to Nina Burleigh, the author of A Very Private Woman, (1998) these journalists sometimes wrote articles that were commissioned by Frank Wisner. The CIA also provided them with classified information to help them with their work.

En annan person som också skrivit om Operation Mockingbird är den judiska journalisten Carl Bernstein. Bernstein var en av journalisterna som gjorde att Watergateskandalen kunde få sin upplösning. Bernsteins artikel om Operation Mockingbird kan läsas på engelska HÄR.

Första Irakkriget
De händelser som sägs ha inspirerat till filmen Wag The Dog är propagandan som visades upp på TV för att motivera det amerikanska folket att bomba Irak tillbaka till stenåldern. I korthet anklagar en ung tonårsflicka de irakiska styrkorna för att ha tagit ut kuwaitiska spädbarn från kuvöser, vilket gjort att barnen dog under den irakiska invasionen av Kuwait. Detta visar sig senare vara felaktigt och det kommer även fram att flickan är dottern till den kuwaitiska ambassadören i USA.

Den som anordnat detta skådespel är juden Tom Lantos. Lantos är en judisk ”förintelseöverlevare” som är god vän med en annan judisk person vid namn George Soros. Lantos hade inte berättat för sina kollegor om flickans identitet enligt de själva.

Ytterligare intervjuer och dokumentärer om fallet går att hitta här och här.

Fler exempel på politisk manipulation
Journalisten Justin Raimondo tar i sin artikel upp flera journalister som har fått pengar av myndigheter för att främja ett narrativ. Den tyska journalisten Udo Ulfkotte bekräftade att han själv och flera andra journalister skriver för underrättelsetjänster. Den moderata riksdagsledamoten Hanif Bali fick smaka på partipiskan när han förde fram att myndigheterna och journalisten Patrik Oksanen samarbetade. Tidningen Fokus har en lång och bra artikel om hur Sverige använde psykologisk krigföring hos olika civilbefolkningar i Libyen och Afghanistan. Artikeln är från 2012 och i den framkommer det att det inte finns några begränsningar i svensk lag att svenska folket inte får utsättas för sådana metoder av svenska myndigheter.

We are grateful to the Washington Post, the New York Times, Time Magazine and other great publications whose directors have attended our meetings and respected their promises of discretion for almost 40 years……It would have been impossible for us to develop our plan for the world if we had been subjected to the lights of publicity during those years. But, the world is more sophisticated and prepared to march towards a world government. The supernational sovereignty of an intellectual elite and world bankers is surely preferable to the national autodetermination practiced in past centuries.

Det här citatet av ärkeglobalisten David Rockefeller, som sägs vara från ett Bilderbergmöte, har aldrig bevisats vara sant, men han skrev själv i sina memoarer följande:

For more than a century ideological extremists at either end of the political spectrum have seized upon well-publicized incidents such as my encounter with Castro to attack the Rockefeller family for the inordinate influence they claim we wield over American political and economic institutions. Some even believe we are part of a secret cabal working against the best interests of the United States, characterizing my family and me as ’internationalists’ and of conspiring with others around the world to build a more integrated global political and economic structure–one world, if you will. If that’s the charge, I stand guilty, and I am proud of it.

Läsaren själv får därför avgöra om det är troligt att Rockefellers första citat också har sagts av honom.

Som avslut till artikeln vill jag visa upp den här videon som tydligt visar upp hur massmedia styr narrativ för deras tittare.

Sprid artikeln på sociala medier!

Taggat med:

Kommentarerna är efterhandsmodererade. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. För att delta i diskussionen, läs våra regler här och skapa ett konto här.

Prenumerera
Meddela om
3 Kommentarer
Äldst
Senaste Mest röstad
Inline Feedbacks
View all comments