I alla former av konflikter använder sig de stridande parterna av olika former av psykologisk krigsföring som går ut på att demoralisera motståndarsidan, sänka deras kampmoral och krossa hoppet om seger. Så även i den kamp vi för. Att få de nationellt sinnade individerna i vårt land att förlora hoppet, erbjuda dem ett sätt att stilla sitt samvete utan att behöva offra för mycket och/eller så split organisationer emellan, är av största vikt för fienden. Syftet med fiendens propaganda och desinformation är således tredelad. Nedan tas de två förstnämnda upp.

Från USA främst, men även från andra länder, har vi svart på vitt fått bekräftat att myndigheter startat, drivit och infiltrerat nationella organisationer för att på så sätt kunnat styra till och med motståndet. Man har alltså kunnat hålla det på en nivå där det aldrig på allvar hotar systemet. Om organisationen vuxit sig för stor har man genom skandaler, inre stridigheter och så vidare snabbt splittrat den växande kraften och därmed potentialen för verkligt motstånd.

För att skydda oss från systemets försök att få kampmoralen hos de nationella att sina måste följande en gång för alla klargöras: Alla meddelanden om att motståndet upphört är falska – vi patrioter kommer aldrig att ge upp oavsett hur decimerade vi kan tyckas vara eller hur hårt angripna vi blir. För oss gäller devisen Seger eller död!

Att systemets avlönade lakejer – journalister, lärare etc. aktivt kämpar mot oss är att förvänta sig. Den fienden är uppenbarad för oss, enkel att identifiera, bekämpa och bemöta. Värre blir det om det börjar dyka upp sublima hänsyftningar från så kallade ”nationella” där man ifrågasätter våra möjligheter till effektivt motstånd och framtida seger.

Alla och envar som i tal, skrift eller på annat sätt uppmanar till en defaitistisk inställning genom att hävda att Sverige inte går att rädda, att främlingsinvasionen inte går att stoppa och att fienden har segrat, är att betraktas som förrädare och fiendeagenter. Det säger sig självt att endast fienden kan tjäna på att sådant gift sprider sig bland de kämpande skarorna. Här måste vi vara hänsynslösa i vår bedömning och snabbt identifiera de skyldiga för att minimera skadeverkningen. Det finns inga ursäkter för liknande agerande ifall det skulle uppkomma inom den nationella rörelsen. Att vara taktisk i propaganda är en sak, att så tanken om att slaget redan är förlorat hos dem som skall vara vid fronten, är förräderi.

Man kan jämföra detta med ett scenario där en individ, kanske med någon form av befälsställning eller som på annat sätt anses som en auktoritet, i skyttegraven mitt under ett anfall uppmanar sina kamrater att sträcka vapen och ge upp. Detta kan inte accepteras och personen måste omedelbart tas av daga. Alltså måste vi omedelbart avslöja förrädare ibland oss som uppmanar till dylikt och fjärma oss från den/dem. Det är var och ens plikt att se till att så sker. Om så inte sker är risken stor att deras, i dagsläget felaktiga desinformation, blir morgondagens sanning.

För att försvaga motståndet försöker fienden, genom sina agenter, att leda motståndet åt fel håll. Den som luras till att tro att effektivt motstånd går hand i hand med själförverkligande, karriär och pacifism, kommer att få ett bittert uppvaknande den dagen verkligheten knackar på dörren. Alla måste göra allt de kan för Saken. Att vissa på grund av olika orsaker inte klarar av mer än att hjälpa till ekonomiskt får vi lov att acceptera, men att likställa det med den aktiva fysiska kampen som bedrivs dagligdags – eller till och med framhäva den och erbjuda den som ett fullgott alternativ – tyder på bristande verklighetsuppfattning eller fiendepåverkan.

Faktum är att vi kan segra och rädda folket från undergång – det är ingen utopisk dröm eller villfarelse och det kan gå snabbare än vad många tror. Vi är inne i ett skede då avgörande strider utkämpas och nödvändigheten av hård och disciplinerad kamp är avgörande. Det nuvarande läget är att hela Saken vilar på en knivsegg och därför kan vi förvänta oss att fienden kommer att accelerera sina åtgärder mot oss. Det är då av största vikt att vi redan är vaccinerade mot sådan taktik som tagits upp ovan då angreppet sker. Håller vi ut och målmedvetet arbetar mot det mål vi föresatt oss utan att nedslås av de falska tungor som förr eller senare kommer att dyka upp – ser vi till att hålla fronten stark och våra led rena från destruktiva element som bara söker förleda oss – så kommer vi i slutändan stå som segrare. På detta får Du aldrig tvivla!

  • Publicerad:
    2003-07-11 00:00