UPPFÖLJNING. De feministiska och på många sätt frimurarliknande föreningarna Hilda och Ruben ökar sitt inflytande.

Nordfronts skribent Marita Andersson skrev i april en mycket läsvärd artikelserie på fyra delar om det svenska rättsväsendets förfall. En stor del av den artikelserien kretsade kring de båda föreningarna Hilda och Ruben, två föreningar som utgör ett feministiskt nätverk där högt uppsatta personer inom rättsväsendet, den statliga förvaltningen och advokatkåren verkar för att kvinnliga jurister ska välja att gå vidare i sina karriärer och bli chefer och delägare.

Här kan man se vilka som är medlemmar i Hilda, Hilda senior respektive Ruben.

Ett viktigt verktyg för de två feministiska föreningarna är Domarnämnden, en myndighet som har uppgiften att lämna förslag till regeringen om vilka personer som ska anställas som domare. Eftersom de förslag som de ger i de allra flesta fall följs av regeringen så är det i praktiken Domarnämnden som avgör vilka som blir domare. Då domare oftast sitter på sina positioner under många år så är det väldigt viktigt vilka det är som sitter i Domarnämnden eftersom deras beslut påverkar samhället under lång tid.

Bara på de dryga tre månader som gått sedan Nordfronts artikelserie om det svenska rättsväsendets förfall så har de feministiska föreningarna ökat sitt inflytande inom Domarnämnden. Då i april var fem av nio av de ordinarie ledamöterna och fem av nio av de personliga ersättarna medlemmar i de två feministiska nätverken.

Nu idag är hela sex av Domarnämndens nio ordinarie ledamöterThomas Rolén, Margareta Bergström, Eva Wendel Rosberg, Lars Sjöström, Anne Ramberg och Kerstin Skarp – medlemmar i organisationerna Hilda och Ruben. Av de sju ledamöterna i Domarnämnden som är tjänstemän, två ledamöter i nämnden är nämligen politiker, så är alla utom en medlem i någon av de feministiska organisationerna. Både ordförande- och vice ordförande-posterna innehas av medlemmar i det feministiska nätverket. Av Domarnämndens för nuvarande åtta personliga ersättare så är hälften – Monica Dahlbom, Anders Eka, Gudrun Antemar, Maria Billing – medlemmar.

Inte bara i domarnämnden som inflytandet ökar
Det är inte bara i domarnämnden som föreningarna Hilda och Ruben ökar sitt inflytande. För en knapp månad sedan meddelade regeringen att Petra Lundh hade utsetts till ny riksåklagare (RÅ) och Mari Heidenborg till ny justitiekansler (JK). Båda ska tillträda sina tjänster den 1 september. RÅ är chef för Åklagarmyndigheten och JK är chef för myndigheten Justitiekanslern. När systemmedia rapporterade om detta så utelämnades att båda dessa kvinnor är medlemmar i Hilda.

Lundh som för nuvarande arbetar som lagman (chef) på Södertörns tingsrätt ersätter den tillförordnade RÅ Skarp som går i pension. Skarp har innehaft ämbetet sedan den förre RÅ, Anders Perklev, tillträdde sin tjänst som hovrättspresident i Svea Hovrätt den 1 juni. Både Skarp och Perklev är medlemmar i Hilda respektive Ruben.

Heidenborg ersätter den nuvarande JK Anna Skarhed som också går i pension. Även Skarhed är medlem i Hilda.

Domstolsverket valde efter utnämningen av Lundh att särskilt lyfta fram att hon blir Sveriges första kvinnliga RÅ. Skarhed som nu avgår som JK var även hon den första kvinnan på det ämbetet. Och nu ersätts hon av ännu en kvinna, som också är medlem i Hilda.

Att Sverige får sin första kvinnliga riksåklagare lyftes fram av Domstolsverket.

Innan Lundh var Perklev RÅ mellan 2008 till 2018 och innan det var Fredrik Wersäll RÅ mellan 2004 och 2008. Båda dessa är medlemmar i Ruben.

Några andra som är med i Hilda och Ruben som förtjänar att nämnas är följande. Dan Eliasson är medlem i Ruben och generaldirektör för Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. Nils Öberg är medlem i Ruben och generaldirektör för Kriminalvården som nu stoltserar i systemmedia som varandes den enda helt HBTQP-certifierade myndigheten. För nuvarande är sex av Högsta domstolens totalt 16 ledamöter – Stefan Lindskog, Stefan Johansson, Anders Eka, Lars Edlund, Mari Heidenborg och Agneta Bäcklund – med i Hilda eller Ruben.

Aldrig nog
I sin retorik framhåller föreningarna Hilda och Ruben ständigt, precis som alla andra feministiska organisationer, att män historiskt har dominerat chefspositionerna i samhället och att det är därför deras arbete att främja kvinnors möjligheter att nå dessa positioner är så viktigt. Något de undviker att berätta är dock det sedan flera år tillbaks nästan bara är kvinnor som får chefspositioner inom rättsväsendet och statsförvaltningen. Av landets domare som utses idag är en kraftig majoritet kvinnor och på landets juristutbildningarna är det nästan bara kvinnor som studerar. Trots detta fortsätter dessa feministiska föreningar oförtröttligt med sitt arbete, påhejade av medierna och det politiska etablissemanget.

Idag är hela 60 procent av cheferna på svenska domstolar kvinnor. För bara 15 år sedan var andelen lägre än 10 procent. Så snabb har ökningen varit, men ändå kämpar feministerna vidare. De nöjer sig aldrig. Statistik för 2016 visade att 52 procent av alla domare var kvinnor. Bara tio år tidigare var andelen 34 procent. För 2017 redovisades inte längre hur stor andelen kvinnliga domare var, utan det nämndes bara i förbigående i statistiken att det hade ökat sedan föregående år. Hade det redovisats i siffror kanske det hade varit lite för tydligt.

Negativt med majoritet kvinnliga chefer
Mycket tyder på att det är negativt med en allt för stor andel kvinnliga chefer inom såväl rättsväsendet och statsförvaltningen som inom de flesta andra yrkesområden. Om det enbart skulle vara kompetens som avgjorde tillsättningarna och allt bara fick sköta sig naturligt så skulle en kraftig majoritet av chefspositionerna innehas av män. En del kompetenta kvinnor skulle kvala in på egna meriter, så där finns det inga problem, utan det är när kvinnor börjar kvoteras in istället för män som allt blir fel.

Män och kvinnor som kollektiv har olika egenskaper som gör att de generellt är bra på olika saker. För att ta några exempel som har betydelse för chefsuppgifter så har män generellt sett bättre ledaregenskaper och är bättre på rationellt tänkande, medan kvinnor tenderar att mer vara mer av följare och mer känslobaserade i sitt tänkande. Det betyder inte att det inte finns kvinnor som är utmärkta ledare eller som är bra på att tänka rationellt, utan bara att det är mer ovanligt på grund av de generella skillnaderna som finns mellan könen. Det som gäller för de två könen som kollektiv måste inte gälla på individnivå.

Dessutom finns det många fler genier och högkompetenta bland män än bland kvinnor, vilket beror på att det manliga IQ-spektrumet är bredare med fler individer som placerar sig ut mot extremerna än det kvinnliga spektrumet där individerna tenderar att vara mer samlade närmare medelvärdet. Detta gör att det finns många fler genier bland män, men också många fler riktigt ointelligenta. Då andelen ledare och chefer inom till exempel företag och organisationer är så litet jämfört med det totala antalet anställda så är det inte något konstigt att det naturligt blir så att det nästan bara är män som besitter dessa chefspositioner, då det nästan bara är män som finns inom den del av spektrumet där genierna och de högkompetenta finns. Likadant är det såklart med ledarpositionerna i ett samhälle.

Det vi har sett genom åren när andelen kvinnliga ledare har ökat inom olika organisationer och i samhället i stort är att effektiviteten tenderar att minska och att andelen känslobaserade beslut ökar. Med ökad andel kvinnliga politiker och chefstjänstemän som styr samhället så har den självdestruktiva altruismen i det västerländska samhället löpt amok, vilket massinvandringsvågen är ett tydligt bevis på. Med ökad andel kvinnliga domare och chefer inom rättsväsendet så har dessutom effektiviteten minskat trots att kostnaderna har ökat.

Statistik från Marita Andersson artikelserie som visar på minskad effektivitet hos svenska domstolar. Klicka för större bild.

Ursprungligen publicerad på Informationskriget.se


  • Publicerad:
    2018-08-08 15:00