Feministisk ”konst”

”KULTUR”. Feminismen och dess kulturella uttryck får allt mer utrymme i vår regimstyrda media. Men vad innebär det egentligen? Fina tavlor, vacker musik eller folkbildande litteratur? Nordfront listar här tio av de mest talande exemplen på hur feminismens innovatörer uttrycker sig.

Hon

”Hon – en katedral”, utställd på Moderna museet och finansierad av skattebetalarna 1996. Inuti skötet fanns bland annat en fiskedamm och läskedrycksautomat.

En av kulturmarxismens extremaste yttringar visar sig ofta genom den så kallade feministiska konsten. Oftast handlar detta om att kvinnor ska ”ta tillbaka sina kroppar” eller belysa och ta bort olika tabun som vi rumsrena människor har angående våra privatare delar. Men hur djupt kan denna depraverade ”kultur” egentligen sjunka? Jag har stålsatt mig och grävt i den ofta hyllade feminismen och sammanställt en lista med tio så kallade konstnärer och feministiska innovatörer.

10. Carolina Falkholt. Hon kallar sig ”Blue” och är en 39-årig konstnär från Göteborg som sysslar med graffiti, skulptur och musik. Själv använder hon ordet ”Grafitta” som benämning på sin konst. Hon har bl.a. startat projekt med ”ensamkommande flyktingbarn”, degenererat skolväggar och avbildat det kvinnliga reproduceringsorganet flitigt. I PK-media är hon hyllad och prisad, här på Nordfront hamnar hon dock bara som nummer tio på vår entartete-lista.

9. Itziar Okariz är en 50-årig spansk konstnär. Hennes konstnärliga talanger tar sig uttryck genom så kallad performance där hon urinerar. Hon förgyllde bl.a. Umeå på detta konstnärliga vis 2007. Hon kallar sin performance för ett inlägg i genusdebatten och tydligen är det något helt fantastiskt att en kvinna kan stå och kissa eftersom hela konstvärlden verkade tappa andan inför denna banbrytande urinering. Hon får dessutom ett bra gage för sina konstnärliga toalettbesök, vilket man nog kan ta som ett väldigt tydligt bevis för att allt inte står rätt till i våran underbara värld.

Itziar Okariz visar att kvinnor kan. Foto: gallerilampa.com.

Itziar Okariz visar att kvinnor kan. Foto: gallerilampa.com.

8. Natacha Stolz, konststudent från Chicago. År 2010 gjorde fröken Stolz en ”performance” vid Chicagos multikulturella konstförening. Stolzs framträdande, Interior Semiotics, gick i stort ut på att hon smörjde in sig med spaghetti, smetade in sitt underliv med detsamma medan hon berättade att allt är skit och avslutade sitt framträdande med att urinera. ”Konstverket” möttes med applåder och det pratas fortfarande om hur fantastiskt bra och gränsöverstigande det var. Stolz skapar idag främst videoinstallationer och hon har bl.a. gjort ett videoverk där hon sexualiserar objekt som t.ex. en stol.

Interior Semiotics, framträdandet som gjorde Natacha Stolz till ett namn inom "konst"världen. Foto: Youtube.

Interior Semiotics, framträdandet som gjorde Natacha Stolz till ett namn inom ”konst”världen. Foto: Youtube.

7. Lauren Barri-Holstein, 31, dramalärarinna och judisk feminist-konstnär vid Queen Mary-universitetet i London som både lär ut och deltar själv i performancekonst, som hon kallar ”Vagina videos”. Hon skapade rubriker när hon visade sina elever en av sina skapelser, ”Splat!”  I denna konstnärliga video onanerar lärarinnan med en kniv, föder ut en Bambidocka, urinerar och sprutar ut en menstruation i ansiktet på en konstnärskollega. Hennes elever chockades svårt och vissa klarade inte av att se sin lärarinna i ögonen efter att hon visat vad feministisk konst egentligen är. Hon arbetar fortfarande som lärarinna vid Queen Mary Univeristy och om man besöker hennes Facebooksida så får man se hur denna respektabla och pedagogiska lärarinna suger på en tampong som profilbild. Nordfront har tidigare uppmärksammat henne HÄR.

Ur Splat! som Lauren Barri-Holstein visade sina elever. Foto: Vimeo.

Ur Splat! som Lauren Barri-Holstein visade sina elever. Foto: Vimeo.

6. Carina Úbeda Chacana, från Chile, gjorde 2013 en utställning som kallades ”Cloths”. Denna väldiga utställning bestod av fem samlade år av hennes menstruationer på tygtrasor. Konstnären hängde även upp äpplen vid tygbitarna för att symbolisera hennes förlorade ägg. Carina är en av många i raden av kvinnor av den så kallade ”menstrala” konsten och hon beskrivs ofta som väldigt modig och utlämnande i sin ”konst”. De senaste åren har Carina fortsatt på sin påbörjade konstnärliga karriär i samma bana, stora utställningar med tamponger, mens och diverse märkliga skapelser med dessa element i fokus.

Carina Udeba Chacana går omkring i sin menstrala djungel. Foto: Vimeo.

Carina Udeba Chacana går omkring i sin menstrala djungel. Foto: Youtube.

5. Casey Jenkins, 34 år, från Australien, är en annan vaginal konstnärinna. Hon kallar sig ”The vaginal knitting performance artist” och hennes huvudsakliga konstutövning innebär att hon stoppar in garnnystan i sin kvinnliga öppning och stickar medans garnet är inuti. Hon har skapat konst på detta sätt sedan 2013. Hon är mest känd för sin performance ”Casting Off My Womb”, där hon sitter i 28 dagar i sträck och stickar ur sitt underliv. Budskapet hon vill förmedla med sin underlivsstickning är enligt henne själv att göra sig av med behovet av bekräftelse från utomstående, något som man kan anse både motsägelsefullt och förvirrande då Casey är en väldigt kontroversiell och rubrikskapande ”konstnärinna”.

Casey Jenkins ur "Casting off my womb". Foto: Youtube.

Casey Jenkins ur ”Casting off my womb”. Foto: Youtube.

4. Konstnärskollektivet ”Mensmagi”, består av ett tiotal ”svenska” kvinnor i vuxen ålder som målar, smörjer in sig och gör annat olämpligt med sina menstruella blödningar. De har även skrivit ett ”mensmanifest” och under våren 2014 ställdes deras blodiga skapelser ut i Gamla Stan. Enligt en medlem i kollektivet var inte syftet att provocera utan det kom sig helt naturligt att börja smörja in sig, måla och göra videoperformance med blodet. Syftet sägs vara att ge menstruationen sin ”välförtjänta” plats i offentligheten, för att om mensen smutskastas så smutskastas även kvinnan och det är politik, enligt en i kollektivet.

En av medlemmarna i en "menstrans". Foto: mensmagi.se

En av medlemmarna i en ”menstrans”. Foto: mensmagi.se

3. Miriam Simun är en 38-årig amerikansk feminist som gör ost på bröstmjölk. Hon har olika bröstmjölksdonatorer som förser henne med ingredienserna till sin konst. Hon gjorde glass på mjölken innan men det förbjöds p.g.a. smittorisker till olika sjukdomar så hon ystar numera ost istället. Hennes ost-utställning hette ”The Lady Cheese Shop” och syftet sades vara att uppmärksamma kroppens funktioner genom att bjuda besökarna på hennes egenhändigt tillverkade ost. Projektet kallar hon idag ”Human Cheese”, där hon tar emot mjök, gör ost och distribuerar vidare.

Miriam Simun visar hur kvinnor kan göra ost. Foto: miriamsimun.com.

Miriam Simun visar hur kvinnor kan göra ost. Foto: miriamsimun.com.

2. Zoe Stavri, är en anarkist och feminist som bloggar som ”Another Angry Woman”. Zoe är något man kan beskriva som en fanatisk HBTQ-aktivist och queernörd. När hon vaknade en lördagsmorgon med ”det vanliga kliande, svindande underlivet” bestämde hon sig för att göra surdegsbröd av denna svampinfektion. På sin blogg berättar hon utförligt hur hon skrapar av en vit avlagring av en dildo som hon gör sin kvinnliga jästkultur av. Tydligen fick Zoe så mycket uppmärksamhet av detta så hon har även gjort fougasse (en sorts bröd) på sin underlivssvamp och hon har även många planer för framtida bakverk. Hur vi ska tolka hennes politiska statement mer än att det går att baka vidriga saker om man är feminist avslöjar dock inte kvinnan bakom #cuntsourdough.

Zoe Stavri

Zoe Stavri, kvinnan bakom #cuntsourdough. Foto: Twitter.

1. Cecilia Westbrook är en amerikansk feministisk forskare. Hon tröttnade på alla manliga kokböcker och började undra om man kunde göra yoghurt av kvinnliga underlivsbakterier och bestämde sig för att göra ett feministiskt experiment. Hon avslöjar inte mycket mer än att det innefattade en träslev och att det hela var obehagligt. Cecilia trodde att alla nyttiga bakterier kunde bli ännu nyttigare om de kultiverades men enligt forskare hon var i kontakt med kunde resultatet bli direkt hälsovådligt. Resultatet blev ändå till slut en yoghurt, ”The Feminist Yoghurt”. Hon berättar glatt för media att yoghurten smakar surt, som Indian-yoghurt och att hon blandade blåbär i den. Hon har även avslöjat att hennes andra omgång blev lite surare. Cecilia har dock lagt ner projektet då hon chockades över hur folk äcklades över hennes experiment. Nu i efterhand säger hon att allt bara var en rolig grej och hon hoppades att yoghurten kunde bli nyttig. Men om vi ser på de övriga i våran lista vet vi nog alla hur utfallet blivit om hon fått positiv uppmärksamhet istället…

Feminist Yogurt, kronan av den feministiska innovationen.

Feminist Yogurt, kronan av den feministiska innovationen. Foto: culturalmarxism.net.

Dela artikeln på sociala medier:

Taggat med:

Kommentarerna är efterhandsmodererade. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. För att delta i diskussionen, läs våra regler här och läs våran guide för att skapa ett konto här.

1
Lämna en kommentar

Please Login to comment
1 Comment threads
0 Thread replies
0 Followers
 
Most reacted comment
Hottest comment thread
1 Comment authors
Dora Recent comment authors
  Subscribe  
Senaste Äldst Mest röstad
Meddela om
Dora
Medlem

Konst ska provocera – annars är det bara kitsch, det är väl inte direkt en nyhet? (men Koons, jag vet..). Dessa konstnärer har visst lyckats med sitt mål, och njuter av den gratis promotion de får. På det sättet så tycker jag att artikeln är bra. – Dock: om kroppsvätskor är den utmärkande faktorn för dålig konst så förstår jag inte varför ”Piss Christ” av Serrano, eller ”Artist’s Shit” av Manzoni inte är med i artikeln. Egentligen så borde artikeln bara ha kallats ”Kvinnlig kroppsvätskekonst – rangerad från 1 till 10”. Mer substans har den egentligen inte, och då hade… Läs mer »