Feminismens förintelse

I konventionella krig brukar männen mötas på slagfältet och kvinnorna erövras först när den förlorande sidans män har dödats. En form av tvångsassimilering som syftar till att förhindra framtida konflikter. Ofta innebär detta att förlorarnas kvinnor dödas eller bildar familj med ockupanternas män. Ett av de mest brutala exemplen på detta var när den Röda armén våldtog och mördade germanska kvinnor under och efter andra världskriget. Kosmopoliterna hade bestämt sig för att försöka utrota vårt folk. Vi lyckades överleva och striden är inte över än, Widukind dör med den sista germanen! 

Idag har striden fått en mer irreguljär karaktär och kosmopoliterna använder sig istället av psykologisk krigföring. Röda armén har bytts ut mot deras nya vapen feminismen i ett försök att erövra våra kvinnor utan att behöva möta våra män i strid. Feminismen är ett listigt vapen, för den tvingar ouppmärksamma fiender som inte är på sin vakt att välja mellan feministisk kulturförstörelse och traditionalistisk kulturförstörelse. De svaga och osäkra männen som saknar en inneboende kulturskapande kraft kommer att försöka bevara status quo och välja den traditionalistiska kulturförstörelsen. 

Det de själva inte inser är att det status quo som de säger sig vilja bevara baseras på ett av de två dåliga alternativ som kosmopoliterna tvingar sina fiender att välja mellan genom feminismens falska dikotomi. Reaktionärerna tenderar till att identifiera sig med den nidbild som andra har av dem som kvinnofientliga, en process som i psykologin kallas projektiv identifikation. De som förminskar våra kvinnor till oförstående varelser som måste hållas inom hemmets väggar är ett lika allvarligt hot mot vårt folks överlevnad som feminismen. Feminismen är således ett komplext vapen vi endast kan värja oss mot genom att inte erkänna en kosmopolitisk världsbild. 

Om de traditionalistiska kulturförstörarna inte levt i en dogmatisk illusion och om de hade kunnat sin historia bättre hade de kanske förstått att det inte är någon bra taktik att försöka göra våra kvinnor till trälar. Det gör endast att de blir mottagliga för den feministiska propagandan så att de riskerar att vända sig mot sitt eget folk. Vilket de kanske hade förstått om det inte vore för att de själva var trälar som medvetet eller ej springer kosmopoliternas intressen med sin folkfrämmande ”härskare och undersåte”-mentalitet.

Hur ska vi då göra för att vinna denna strid? Svaret finner vi inom oss själva, i djupet av vår nordiska själ. Vår nordiska statsuppfattning i fredstid uttalas ”Vi ha ingen herre, ty vi ha lika makt”. Därför måste vi lyfta fram våra kvinnor och stärka dem som de stärker oss. Så att vi kan kämpa tillsammans. Svaga människor trycker endast ned varandra. Starka människor växer däremot tillsammans. Alldeles för ofta är det frustrerade fjantar och bittra oskulder som står för kvinnoföraktet. Inte konstigt att dessa snabbt förvandlas till passiva toffelhjältar så fort de träffar en kvinna eller bildar familj. Och borde inte de som blir utan inse att de varken kommer träffa några oskulder eller styra världen vid guds sida efter döden. Så mycket bättre om de istället för att se ner på kvinnor hade en stark kvinna vid sin sida som också tog sig an utmaningen som vårt folk ställts inför.

Av: Valdemar Ström

Sprid artikeln på sociala medier!

Kommentarerna är efterhandsmodererade. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. För att delta i diskussionen, läs våra regler här och läs våran guide för att skapa ett konto här.

Prenumerera
Meddela om
0 Kommentarer
Inline Feedbacks
View all comments