GRANSKNING. SVT har nyligen publicerat en ”faktakoll” om Nordiska motståndsrörelsens syn på ”Förintelsen”, det påstådda folkmordet på judar under andra världskriget. Här faktakollar Nordfront SVT:s faktakoll och finner att det är SVT som ljuger om Förintelsen, men knappast medvetet.
Skärmdump från SVT.
Förutsägbart nog reagerade Bonniertidningarna Expressen och DN hårt mot SVT:s tilltag att faktakolla våra påståenden. Det är som att faktakolla om jorden är platt eller inte, är ungefär vad man hävdar.
SVT:s avsikt med faktakollen är att bekämpa Motståndsrörelsen och bidra till den fortsatta smutskastningen av nationalsocialismen. Problemet är bara att vi i vår tur naturligtvis kan granska SVT:s fakta − och Bonnierpressen vill definitivt inte ha någon diskussion om fakta kring ”Förintelsen”.
Istället vill de att ”diskussionen” ska se ut just så: ”Att påstå att Förintelsen inte ägt rum är som att påstå att jorden är platt. Alla som säger det är galna, sjuka och ondskefulla. Slutdiskuterat.”
Helst skulle de även se att man kunde dömas till fängelse för det, vilket är fallet i många andra europeiska länder − i synnerhet Tyskland där det ofta straffas hårdare än rån eller våldtäkt. I Sverige kan man fortfarande uttrycka tvivel på ”Förintelsen” så länge man formulerar sig försiktigt, även om det alltid finns en risk att dömas under gummiparagrafen om ”hets mot folkgrupp” ifall någon åklagare känner sig extra nitisk just den dagen.
När du läser artikeln kommer du förmodligen att förstå varför.
SVT:s argument under luppen
Vi hoppar över förolämpningarna, insinuationerna och den allmänna smutskastningen av Motståndsrörelsen och går direkt på själva argumenten – de sakliga invändningarna mot att inte tro på Förintelsen. (Vi sätter inte ”Förintelsen” inom citationstecken hädanefter trots att begreppet är missvisande.)
Påståendena är följande:
1) Förintelsen är väldokumenterad.
2) Antalet döda i Förintelsen har uppskattats med vetenskapliga metoder.
3) Siffran sex miljoner döda judar är i stort sett korrekt.
Vi granskar dessa påståenden ett och ett.
1) SVT kallar Förintelsen ”väldokumenterad”.
I själva verket finns inga dokumentära belägg alls som påvisar ett industriellt massmord i gaskammare, vilket är kärnan i Förintelsemyten.
Detta erkändes bland annat av den judiske historieprofessorn Arno J Mayer i hans bok Why Did the Heavens Not Darken? The ’Final Solution’ in History (1988), vilket han fick hård kritik för trots att det är ett faktum. På hans wikipediasida hävdar man att Mayer brukar ”citeras utanför sitt sammanhang” av revisionister, vilket inte är sant.
När journalister och somliga historiker orerar om att det finns starka bevis för Förintelsen, pratar de helt enkelt strunt. Googla ”proof gas chambers” och det första som kommer upp är en artikel ur The Guardian som handlar om den nederländsk-judiske historieprofessorn Robert van Pelts vittnesmål i en förtalsrättegång. Denne hävdar att bevisen för gaskammare är ”massiva”.
Om man faktiskt läser artikeln visar det sig emellertid att de ”massiva bevisen” består av ”konvergerande” ögonvittnesskildringar. Alltså att många olika påstådda ögonvittnen berättat samma sak. Inga dokumentära bevis och än mindre några forensiska dito.
Ett påstått massmord som uteslutande bygger på påstådda ögonvittnens skildringar kan inte kallas ”väldokumenterat”. I själva verket skiljer sig ”ögonvittnenas” berättelser kraftigt åt och alla de saker som borde ha bekräftat berättelserna om industriellt massmord, exempelvis flygfoton och signalspaning, motsäger dem istället.
Det är också intressant att van Pelt anser att det är ”moraliskt oomtvistligt” att Auschwitz var ett dödsläger. Det brukar anses som en akademisk dygd att inte blanda in moraliska värderingar i sina slutsatser. Utom när det gäller Förintelsen.
2) SVT hävdar att uppskattningarna av antalet döda i Förintelsen bygger på demografiska studier och hänvisar till några judiska auktoriteter (Efraim Zuroff, Israel Gutman, Robert Rozett och Wolfgang Benz) som hävdar att det är så.
Man hävdar vidare:
Förutom judar mördades miljontals andra. 1,8 miljoner polacker, Drygt 200 000 romer och lika många funktionshindrade. Tre miljoner sovjetiska krigsfångar och sju miljoner civila. 300 000 serber, 1 900 Jehovas vittnen och dessutom ett okänt antal homosexuella, meningsmotståndare till nazismen och frimurare.
Men enligt professor Yehuda Bauer, som SVT tidigare själva hänvisade till, fanns inte dessa miljoner ickejudiska offer för Förintelsen. Han och andra judiska historiker hävdar numera bestämt att den siffran hittades på ur tomma intet av ”nazistjägaren” Simon Wiesenthal på 1970-talet.
Enligt Times of Israel, 1 februari 2017:
Bauer and other historians who knew Wiesenthal said the Nazi hunter told them that he chose the 5 million number carefully: He wanted a number large enough to attract the attention of non-Jews who might not otherwise care about Jewish suffering, but not larger than the actual number of Jews who were murdered in the Holocaust, 6 million.
Wiesenthal hittade alltså på fem miljoner ickejudiska offer för att han trodde att det skulle vara lättare för ickejudar att relatera till Förintelsen om även de drabbats hårt av den. Polacker, ryssar, homosexuella med flera fick då ett eget intresse av att hålla minnet (läs: myten) levande. Dock fick de inte vara fler än de judiska offren; därav siffran fem miljoner.
Detta alltså enligt judiska historiker, varav en som SVT själva hänvisar till, som uttalar sig för Times of Israel.
Lögnen om de fem miljoner ickejudiska offren (enligt Bauer i verkligheten ”högst en halv miljon”) har sedan dess upprepats av praktiskt taget varje ”trovärdig” historiker och journalist.
Så varför släppte judiska historiker plötsligt bomben att de ickejudiska offren till 90 procent bara var påhittade? Med Times of Israels ord:
By mentioning the “victims, survivors, [and] heroes of the Holocaust” without mentioning the Jews, said a host of Jewish organizations, the January 27 statement [av president Donald Trump – min anm.] risked playing into the hands of the European right, which includes factions that seek to diminish the centrality of the Jewish genocide to the carnage of World War II.
[…]
Nonetheless, Weitzman acknowledged that Wiesenthal’s formulation, decades later, was inadvertently contributing to the efforts among right-wing nationalists in Europe to minimize Jewish suffering in the Holocaust.
“This is used as a political tool to minimize the Jewish aspect, to write it out of history, or to maximize other victims’ suffering to make them the prime victims and claim a place of honor in the role of victims,” he said. “Unfortunately to some people, it becomes a competitive game, especially for political purposes.”
Vad som hänt är alltså att USA:s president Donald Trump hållit ett tal där han berörde Förintelsen utan att nämna judarna specifikt; samt att vissa nationalister i Europa har börjat fokusera på de påstådda ickejudiska offren istället för på judarna.
Därför tjänar inte lögnen om de fem miljoner ickejudiska offren sitt avsedda syfte längre. Och då kasserar man helt enkelt den lögnen.
Utan att det ens nämns av våra ”trovärdiga” svenska massmedier.
Så vad ska vi tro om den judiska dödssiffran, som satts till sex miljoner? Är den mer trovärdig och väldokumenterad?
Enligt SVT skriver det judiska Förintelsemuseet Yad Vashem ”till Faktakollen att man i sin minneshall har namn och ibland personlig information om 4,7 miljoner judiska offer”.
SVT låter faktiskt Vera Oredsson framföra den ganska självklara invändningen i artikeln: ”Namn kan hittas på, det är inte så konstigt.”
Vilket stämmer. Revisionister har vid upprepade tillfällen kritiserat Yad Vashems sätt att samla in namnen på påstådda offer, vilket du kan läsa om exempelvis här, här och här.
En skojfrisk italiensk revisionist skrev in en påhittad judisk kvinna i Yad Vashems databas tillsammans med påhittade personuppgifter och ett foto som i själva verket föreställde Magda Goebbels, hustru till Tredje rikets propagandaminister. Han blev fängslad för tilltaget, men hans poäng gick förhoppningsvis fram. Det är för övrigt inte enda gången detta gjorts.
Det finns helt enkelt ”noll koll” på uppgifterna i Yad Vashems databas. De som sköter den har inget intresse av att den ska vara sann, utan ett intresse av att − i massmedier som aldrig ifrågasätter dem − kunna påstå att de har miljontals offer dokumenterade. En del av de påstådda offren är naturligtvis verkliga judar som avlidit under kriget av olika orsaker, inte minst de tyfusepidemier som härjade i koncentrationslägren, men det är omöjligt att veta hur många som är påhittade. Databasen är med andra ord värdelös till dess att den utsätts för omfattande revision där man rensar ut alla falska offer samt alla verkliga dödsoffer som förekommer mer än en gång, vilket ingen revisionistisk organisation har resurserna till och ingen statlig organisation har något intresse av.
Med tanke på att det alltså är fullt möjligt att fuska fram hur många påstådda offer som helst, är frågan du bör ställa dig: Litar du på dem som har hand om Yad Vashems databas? På samma personer som under flera årtionden avstod från att avslöja Simon Wiesenthal som en skojare, med hans lögn om de fem miljoner ickejudiska offren − en lögn de nu påstår att de kände till redan på 1970-talet och har sagt emot hela tiden? (Väldigt lågmält tydligen eftersom ingen tidigare hört talas om det.)
Hur övertygad känner du dig om att dessa fina människor aldrig skulle få för sig att ljuga om de påstådda sex miljonerna?
3) SVT: ”Siffran sex miljoner judiska offer, som bland annat FN använder, kommer enligt professor Bauer från Wilhelm Höttl, österrikisk SS-officer och chef för den tyska säkerhetstjänsten. Han var kronvittne i Nürnbergrättegångarna 1945-1949 och återger i rättegångsprotokollen ett samtal på sitt kontor i Budapest med Förintelsens arkitekt Adolf Eichmann under krigets slutskede i augusti 1944. De konstaterade att ’ungefär fyra miljoner judar dödades i de olika koncentrationslägren och ytterligare två miljoner mötte döden på andra sätt, majoriteten sköts av säkerhetspolisens dödsskvadroner under invasionen av Ryssland’.”
Återigen hänvisning till Yehuda Bauer, som alltså uttryckligen förnekar de fem miljoner ickejudiska offer SVT hävdar.
Gör inte det Bauer till en av alla dessa galna ”förintelseförnekare”, förresten? Hmmm…
Nåväl, förnekaren av goj-förintelsen Bauer hänvisar alltså till Wilhelm Höttl. Om honom kan du läsa här.
För att fatta sig kort kontaktade Höttl i mars 1945, när han insåg att Tyskland skulle förlora kriget, den amerikanska underrättelsetjänsten OSS, numera CIA, och överlämnade sig frivilligt i maj 1945. När han avgav sitt vittnesmål var han alltså kollaboratör med fiendens underrättelsetjänst som han hoppades att vinna favör hos − och mycket riktigt började han kort efter kriget arbeta för OSS och amerikanska arméns underrättelsetjänst CIC. Som om inte det räckte för att göra hans vittnesmål helt otillförlitligt, konstaterade CIA själva några år senare att han var totalt opålitlig och kallade honom bland annat en ”notorisk förfalskare [av] underrättelser”.
Summering och frågor till SVT
Summa summarum, visar Nordfronts faktakoll att SVT ljuger om Förintelsen. Förmodligen inte medvetet, utan genom att lita på fel personer.
Icke desto mindre vill Nordfront tacka SVT för att man trotsat Bonniers genom att vidhålla att faktakollen av våra påståenden om Förintelsen var motiverad. Det håller vi med om – alla påståenden om historiska händelser måste kunna granskas.
Vi ska också ställa två enkla frågor till SVT:
1) Vad exakt är det som gör att ni litar på Yehuda Bauer när han hävdar att sex miljoner judar ”dödades i förintelsen” − men inte när han kategoriskt förnekar de miljoner ickejudiska offer som ni påstår ”dödades i förintelsen”?
2) Vad exakt är det som gör Nordfront, Nordiska motståndsrörelsen, Vera Oredsson och revisionister överlag till galna och/eller ondskefulla ”förintelseförnekare” när vi hävdar att antalet judar som faktiskt dog under kriget är kanske en tiondel av vad som påstås och att de inte föll offer för något industriellt massmord − samtidigt som ni har så stor respekt för Yehuda Bauer som hävdar exakt samma sak om de påstådda ickejudiska offren?
Vi tänker inte direkt hålla andan medan vi hoppas på ett svar, men där har ni något att fundera över i alla fall.
Vi avser att återkomma till SVT:s andra artikel i ämnet.
Hoppa till huvudinnehåll
