Den 21 april var det dags för våra makthavare att hålla en halvt hemlig konferens om rasism och främlingsfientlighet i ABF-huset, på vilken ett antal föredragshållare försökte ge förklaringar på och finna lösningar för att stoppa den växande patriotismen. Konferensen och det som sades där visar mycket tydligt var våra ”folkvalda” har sin lojalitet, och det är definitivt inte hos det svenska folket.

Förste man upp i talarstolen var förre invandringsministern och nuvarande integrationsministern Leif Blomberg. Han menade att ”rasism är det mest oroande idag” och att samhället ”måste befästa idén om alla människors lika värde så att samhället inte bryts sönder inifrån”. Han uttrycker sig för övrigt på ett liknande sätt i Svenska dagbladet tisdagen den 24 juni där han skriver ”Rasism är en farsot som måste besegras av varje ny generation. Inte på gatans arena med slagord och knytnävar, utan i våra tankars och föreställningars mörka källardjup, med empati och med en orubblig tro på människans lika värde.” Denna retorik bygger på rent nonsens, argument för deras verklighetsfrånvarande åsikter framställs inte, huvudsakligen därför att de inte finns. Istället bygger de hela sitt resonemang kring okunnighet och en närmast religiös tro att det de säger är riktigt. Men just som Blomberg säger så handlar det endast om tro och inget annat. De svänger sig med ord som i verkligheten inte betyder någonting överhuvudtaget, som redan för länge sedan förlorat sin innebörd. När folket tröttnar och genomskådar deras lögner talar de föraktfullt om ”okunnigheten som breder ut sig” och om behovet av ”upplysning”.
Blomberg fortsätter sitt anförande med att påstå att vi inte lärt oss av historien, eftersom politiker som franska Nationella frontens ledare Jean-Marie LePen idag kan vinna så stor del av de franska rösterna. Han menar att orsaken till att människor tilltalas av ”rasistiska” åsikter är arbetslöshet, ekonomisk otrygghet, maktlöshet och ökad konkurrens. Blomberg berättar att han ser mycket positivt på att Laila Freivalds just nu förbereder den lagstiftning som ska ”täppa till kryphålen” för ”rasisterna”, nämligen förbjudande av viss musik och aktivt medlemskap i organisationer.
Man måste ”visa vilken inställning samhället har”, menar Blomberg. Invandrarna kan inte tvingas att integreras, ”problemet är hos oss, det är vi som måste vilja”, säger han och avslöjar att över 400 miljoner kronor ska satsas på integrationen de närmaste åren. I oktober bildas också en sk rasvåldsgrupp, som tillsammans med en ”bra, hård lagstiftning” ska bekämpa patriotismen. Blomberg är dock bekymrad över att det är så svårt att komma åt människors åsikter, varför skolan måste gripa in på ett tidigt stadium. ”Vi måste höja vår intolerans mot rasism och alla andra typer av avarter”. Tydligen räknas inte homosexualitet och andra sjuka sexuella beteenden som ”avarter”, eftersom makteliten gör allt för att underblåsa dessa.
En viss Göran Hård från Uppsala kommun frågar Blomberg om man inte i media skulle kunna lyfta fram fördelarna med invandringen ”varje dag” och utesluta negativa aspekter på densamma. Blomberg svarar att han ”delar uppfattningen om detta”, men att han tyvärr inte har möjlighet att ge direktiv till massmedia. Han skulle dock ”gärna se” att de gjorde på detta sätt.

Hot om ekonomiska sanktioner

Näste man på talarlistan var juden Leo Kantor, som är fil lic vid Stockholms universitet, statsvetenskapliga institutionen, samt ordförande i Immigranternas centralförbund. Han är överens med regeringen på många punkter, men tycker att ”vi är aningslösa” och att ”rasisterna spelar på människans känsliga inre”. Han talar om de ”oersättliga vinster” som vi fått av invandringen. Kantor menar också att vi måste få stopp på rasismen i landet, annars kan vår exportindustri komma att skadas allvarligt. Han hotar med att vår materiella standard kommer att försämras om vi inte gör någonting åt problemen.
Att Kantors typ av människa hotar med bojkott och ekonomiska sanktioner är inget nytt, nyligen drabbade det Schweiz, varför de tvingades kapitulera och gå med på utpressarnas krav.

Rasism en sjukdom?

Näste talare, Michael Banton, är professor vid University of Bristol, samt ordförande i FNs kommitté mot rasdiskriminering 1996-98. Det mest intressanta här var att han inledde sitt anförande med en fråga till åhörarna: ”Är rasism ett brott eller en sjukdom?” De flesta svarade att det var en sjukdom, vilket ger en vink om vilken sorts förvirrade människor som infunnit sig. Banton hävdade däremot att rasism är ett brott, enligt FN-konventionen och att Sverige genom att ”förneka invandrares rättigheter” gör sig skyldigt till ett brott. Vad Banton menar med detta är, liksom en stor del av åsikterna som presenterades vid mötet, höljt i dunkel.
Han förespråkade även obligatoriska kurser för domare, där de får sitta uppe en natt och tala med invandrare som säger sig ha varit utsatta för diskriminering. Denna något säregna indoktrineringsmetod har tydligen provats i Frankrike med ett ”mycket bra resultat”.

”Publicera inte statistik om invandrares brottslighet”

Iförd full polisuniform intog Stockholms länspolismästare Gunno Gunnmo scenen. Han poängterar vikten av att ”tydligt ta ställning” och att polisen ska påverka folkets attityder genom agitation. Nu under ”EU-året mot rasism” är detta speciellt viktigt. Han vill också påpeka att särskilt två saker är av vikt när det gäller polisens arbete mot rasism:
1. Att de slår fast förhållningssättet och propagerar för demokratins ideal och 2. Att de är på väg mot en ny, mer aktiv roll. Uttalandet är en aning oroväckande eftersom det som Gunnmo redogör för är införandet av en politisk polis. Visserligen har polisen alltid varit mer eller mindre styrd av politiker i toppen, men aldrig har denna styrning varit så omfattande som den är idag. Detta märks särskilt när Gunnmo berättar att polisens nyrekrytering inriktar sig på att ”spegla samhället”, vilket innebär att man nu inriktar sig på att värva personer ur diverse minoritetsgrupper. Polisen ska också börja arbeta mer med diskrimineringsombudsmannen och särskilda ”antirasistpatruller” ska bildas i samarbete med närpolisorganisationer och invandrargrupper.
Gunnmo vill inte heller att media ska publicera statistik om invandrares brottslighet eftersom man då ”förlorar nyanserna”. Han tycker inte heller att man kan jämföra invandrares brottslighet med svenskars. På frågan om det överhuvudtaget finns någon anledning att kartlägga invandrares brottslighet svarade Gunnmo bestämt nej. Han såg inget värde i att ”lyfta på locket”: ”Det har inte kommit någonting gott av detta”. Han menar också att svenskarna uppfattar brottsligheten hos invandrare som större än vad den egentligen är, varför det verkar oerhört underligt att han inte istället förespråkar att statistiken publiceras, då skulle ju alla ”fördomsfulla svenskar” få svart på vitt att invandrarna inte alls står för någon större brottslighet.
Gunnmo säger också att ”rasisterna” säger sig förespråka ”den tysta majoriteten” och att det är polisens jobb att ”visa att det inte finns några talesmän för den tysta majoriteten”. Det framgår inte på vilket sätt dessa företrädare ska ”tystas”, men man kan ju med tanke på hans tidigare retorik med lite fantasi finna svaret själv.

Socialt stigma måste upprätthållas

Heléne Lööw, forskare vid Centrum för invandringsforskning vid Stockholms universitet och brottsförebyggande rådet samt välkänd antirasistisk aktivist, lade fram några intressanta synpunkter. Hon menar att många människor idag upplever ett allmänt moraliskt förfall i samhället och att de därför kan vara mottagliga för ”främlingsfientliga” åsikter, även om ytterst få tar ställning och aktiverar sig.
Lööw erkänner att de patriotiska grupperna visserligen har en stor potential, men att det än så länge är förknippat med ett väldigt starkt socialt stigma, vilket innebär att ytterst få vågar aktivera sig öppet. Enligt Lööw måste samhället se till att detta stigma förstärks ytterligare, vilket alla talare höll med om.
Efter ett förvirrat och i sammanhanget oväsentligt utlägg om Tysklands koncentrationsläger av Auschwitz-museets direktör fortsatte juden Stéphane Bruchfeld ”debatten”. Bruchfeld, som är ledamot i Svenska kommittén mot antisemitism och forskare i idéhistoria vid Stockholms universitet, höll ett förhållandevis ointressant anförande om utvecklingen i Europa och skinheadskulturen i öst, samt jämförelser mellan patriotiska tidningar för tio år sedan och idag.

Vi kan stoppa dem

Sammanfattningsvis kan man säga att konferensdeltagarna kom fram till att ”den tysta majoriteten” måste hållas på det viset, tyst. Skulle den börja tala så skulle makthavarna få mycket stora problem. Därför får några talesmän eller ledare för denna majoritet på inga villkor tillåtas arbeta ostört. Det sociala stigmat som är förknippat med patriotiskt arbete måste upprätthållas till varje pris, det får aldrig bli accepterat att vara patriot.
Med sina slagord och klyschor om ”människans lika värde”, ”mångfald istället för enfald och ”de demokratiska idealen” och genom att kalla patrioter för ”extremister”, ”nynazister” eller liknande vill makthavarna skrämma bort folket från dess företrädare. Men vem är det egentligen som är extremist, vem är det som står för enfalden? De kallar sitt system ”demokrati”, men ordets egentliga betydelse avspeglas inte längre i deras samhälle. Det är vi patrioter som representerar vårt folks vilja, det är vi som öppet kämpar mot det som den vanlige svensken i vanmakt svär över vid middagsbordet, och oss kallar de odemokratiska. I så fall är majoriteten av det svenska folket odemokratiska. De som kallar sig demokrater, de som säger sig vara folkvalda; de vill befolka vårt land med miljoner av främlingar, de vill öppna gränserna, de vill blanda ut vårt folk. Vi vill bygga ett land för svenskar, så som vi alltid har haft det, vi vill bevara vårt och jordens folk, men var för sig, så som naturens lagar råder, vi vill bygga en framtid värd att leva i och tro på. Vem är det egentligen som är extremist?

Vi kan stoppa de förrädare som idag styr över vårt folk, men det kräver en uppoffring. Vi måste få ”den tysta majoriteten” att inte bara tala, utan även att börja handla. Det kommer att krävas en uppoffring av varje svensk värd namnet. Är du beredd att göra denna uppoffring? Är du beredd att göra din plikt?

• Publicerad:
  1997-08-25 00:00