RECENSION. Dennis Hopper har sett den nya filmen om Moses, Exodus: Gods and kings från 2014. Vi får här en recension och några tankar om Moses i allmänhet.

exodus1

Ridley Scott är mannen bakom några av Hollywoods största filmer; Alien, Bladerunner och Gladiator för att nämna några. Hans senaste verk är en filmatisering av berättelsen om Moses. Här får vi se Christian Bale i rollen som Moses likväl som en hel del andra kända namn inom Hollywoodsfären i större och mindre roller. Den filmades med en budget på 140 miljoner dollar vilket ger oss en fingervisning om vad vi kan förvänta oss.

Berättelsen i Bibeln om Moses handlar kort om en judisk pojke som placerats i en vasskorg på Nilen för att undgå att dödas av den elaka faraonen. Han hittas av faraos fru och uppfostras vid hovet, och enligt vissa källor arbetade hans egen mor som amma vid nämnda hov och fick således betalt för att amma sitt eget barn. Chutzpah i all sin prakt.

Gud ger Moses uppdraget att befria all judar som vid den här tiden är slavar i Egypten. Gud hjälper Moses att plåga faraonen till att frige alla judar som sedan vandrar de 40 åren i öknen till Israel.

Filmen börjar när Moses är i 20-årsåldern och det dröjer inte länge innan han börjar förstå vem han är. Gud, här gestaltad av ett litet barn, börjar pressa honom till vad som ska komma att bli judarnas frigörelse och början till den långa vandringen till Israel.

Det här är en storfilm med allt vad det innebär; fantastiska miljöer, actionfyllda slagsmål och ett stänk kärlek för att sätta lite extra knorr på berättelsen. Bitvis tycker jag det fungerar riktigt bra, scenerna från Egypten är storslagna och imponerande. Man får en bra känsla av egypternas storhet och den ariska prägeln som genomsyrade hela regionen på den tiden.

Storslagna miljöer lyfter bitvis filmen.

Storslagna miljöer lyfter bitvis filmen.

Men snart vänds fokus bort från det grandiösa och mäktiga Egypten för att istället rikta in sig på öknen och hebréerna som vid den här tiden går runt i trasiga kläder, vallar får och bor i grottor. Men Gud har stora planer för Moses och snart börjar vad vi nog kan kalla de första terrorhandlingarna från judarnas sida. De har ett judiskt terroristträningsläger och börjar bränna upp egyptiska fartyg och byggnader. Men Gud tycker det går för långsamt och det blir därmed dags för de tio farsoterna.

De stackars förslavade hebréerna.

De stackars förslavade hebréerna.

Här tar de till ett annat nytt grepp, krokodiler som sliter folk i stycken, något jag inte kan erinra mig ingick i någon av de tio farsoterna. Därefter betas farsoterna snabbt av med grodor, flugor, gräshoppor osv. för att till slut komma till den som knäcker Ramses, att alla egyptiska förstfödda barn dör. Nu viker sig Ramses och friger judarna, något han genast ångrar och samlar ihop sin armé och sätter efter Moses. Här tycker jag att de misslyckas med karraktärsuppbyggnaden en del, jag hade förväntat mig att de skulle försöka få oss att börja hata egyptierna mer.

Gud straffar Ramses med diverse farsoter. Här är det hagel som gäller.

Gud straffar Ramses med diverse farsoter. Här är det hagel som gäller.

Ökenvandrarna kommer efter ett tag fram till havet och vi vet alla vad som händer sedan, havet delar sig och när alla judarna hunnit över slukar havet Ramses armé. Sedan börjar den långa vandringen genom öknen och filmen slutar med att Moses får de tio budorden. Här hade jag velat se när de dyrkar guldkalven och Moses blir rasande och krossar stentavlorna, något som tyvärr lyser med sin frånvaro.

Jag vill inte säga att filmen är bra eller dålig, platt skulle kunna vara ett passande ord. Här har man en bra story om ett folks kamp för överlevnad, må vara att det är judar. Vi får följa deras motgångar och deras tro på sin ras och sitt älskade land men man gör inget vidare med det. Farsoterna betas av i rask takt, karaktärsuppbyggnaderna är undermåliga och Gud som ett litet barn kändes för mig enbart fantasilöst. Det var ett bra försök men man kom inte hela vägen.

Men filmen och berättelsen om Moses väcker andra frågor och vi kanske kan dra vissa slutsatser som kan vara värdefulla. Berättelsen om Moses är intressant ur flera olika synvinklar. Jag har kommit fram till fyra olika tolkningar.

1. Gud och Moses fanns/finns och det som står i Bibeln är sant. Om vi tolkar berättelsen på det här sättet så har jag några funderingar. Gud, var är din värdegrund? Är Gud rasist och hatar alla utom judarna? Om vi ska tolka Bibeln och berättelsen om Moses som sanning så är det Guds vilja att alla ska tjäna judarna, och det borde väl inkludera oss vita människor också?

2. Gud och Moses har aldrig funnits och det hela är bara en saga. Denna tolkning behöver ingen djupare analys.

3. Moses fanns och judarna utsatte Egypten för något som har en viss sanninghalt. Den här tolkningen finner jag mest intressant. Det är inte bara inom den judeokristna tron som Moses finns utan han förekommer även i islam. I Koranen beskrivs Moses som profet och Guds budbärare. Han kan jämföras med Muhammed som ledare av sitt folk och lagstiftare. Flera viktiga händelser i Moses liv beskrivs också i olika suror i Koranen men här betonas relationen mellan Moses och Gud snarare än att Moses beskrivs som Israeliternas räddare. Detta i sig finner jag högst intressant eftersom det inte bara styrker teorin att alla ökenreligioner härstammar från samma mytologiska värld utan snarare cementerar densamma.

Det finns en del intressanta uppgifter angående judarnas påstådda slaveri också. Vissa forskare hävdar att judarna hade primitiva fackföreningar och att de strejkade för att få högre lön vid bygget av pyramiderna. En del belägg finns även för att judarna hade tullar i Egypten vid den här tiden.

Om vi sedan tar de tio farsoterna behöver vi ingen överdriven fantasi för att kunna belägga vissa av dem till vad judarna kunnat utsätta egypterna för. Tex. det blodiga vattnet skulle kunna ha handlat om att judarna förorenade vattnet och fiskarna dog – något som judar historiskt anklagats för –  och boskapsdöden kan judarna likaså ha legat bakom. Att den förstfödde dör blir i den här tolkningen väldigt obehaglig.

4. Berättelsen om Moses är en profetia. Här kan vi tolka in en hel del olika framtidscenarion om den judiska dominansen med Moses som grund. Blodet i vattnet kanske symboliserar miljöförstörelsen. Insekterna skulle kunna vara invandringen från olika länder, myggor, flugor och gräshoppor, jag lämnar det till läsaren att pussla in passande insekt till passande land, alternativt världsdel. Boskapsdöden skulle kunna vara vår köttkonsumtions vara eller icke vara. Paddor, bulnader, hagel och mörker skulle kunna vara epidemier, krig och väderomslag.

Nu saknar mina teorier belägg, men berättelsen om Moses ger oss alla förhoppningsvis något att tänka på. Och om ni undrar varför vandringen mellan Egypten och Israel tog 40 år så beror det på att någon tappade en tio-öring.

/Dennis Hopper

  • Publicerad:
    2015-03-26 08:10