Ett bemötande av Emerich Roths groteska bluffhistoria

”FÖRINTELSEN”. Gästskribenten Theodor Engström bemöter i denna skrivelse den groteska ”Förintelse”-bluffen.

"Överlevaren" Emerich Roth har gjort karriär som förintelsebluffare.

”Överlevaren” Emerich Roth har gjort karriär som förintelsebluffare.

Den patologiska förintelsebluffaren, judisk makt-veteranen, och anti-vita aktivisten, Emerich Roth, undervisar i ett inlägg i SvD om de såkallade ”hatarna”, det vill säga de i många fall mycket belästa och vältaliga samhällskritiker, som det såkallat demokratiska systemet ser som sina primära fiender. I det här fallet företrädelsevis utpekade ”nynazister”, men betänk då att det även ”vänder sig i magen” hos juden när det kommer till svenskar som sympatiserar med det svagt invandringskritiska SD med dess ljumna nationalism. Dessa ”hatare” fick för lite ”kärlek” under sin uppväxt, menar älskaren Emerich Roth, och detta måste åtgärdas med mer ”kärlek”, företrädelsevis i den kärleksfulla indoktrineringsapparat som kallas den svenska skolan. Detta då familjen helt enkelt inte är upp till uppgiften, särskilt inte då den svenska familjen också är hemvist för de som fått ”hatet i sig med modersmjölken” och de som lärt sig hatet genom ”iskall kärlekslöshet”.

Den samhällskritiska ”hataren” går här redan att upptäcka i ”småskolan”, undervisar Emerich vidare, där det istället sedan är att ”medicinera” den identifierade lilla ”hataren” som är den svåra uppgiften, något som kräver omfattande resurser. En satsning som däremot kan bli en vinstaffär för samhället, då den vita ”hataren”, om han inte blir behandlad, kan kosta samhället upp till ”45 miljoner” per ”hatare”. En kostnadsuträkning som inkluderar potentiell vandalism, faktumet att samhället straffar systemkritiker genom att utesluta dem från stora delar av arbetsmarknaden, samt att ”hataren” troligtvis kommer att behövas hållas inspärrad av det demokratiska samhället. Detta till skillnad från vinstaffären och den per hudfärgsmässig definition icke-hataren till invandrare, som ”hatarna” helt enkelt inte kan förstå är framtiden, och att det inte är annat än ”hat” att vilja bevara det lilla svenska folket och vårt sätt att leva på vår lilla plats på jorden för kommande generationer.

Hatvänstern ska däremot inte låta sig nedslås av hans kärleksbudskap, intygar Emerich Roth, för ”extremister är inte trevliga”, och det är ”mycket mänskligt och helt naturligt” för goda medborgare att ”känna avsky för sådana människor”. Att organisera ”manifestationer mot extremism”, det vill säga störa ut och skrämma iväg människor från att våga protestera mot folkutbytet och nationsnedmonteringen, är vidare ”hedersvärt och hoppingivande”. Till medierna har han dock en liten förmaning, när det kommer till att uppmärksamma ”rasisterna” och ”nazisterna”, något som bara ger dem ”just den uppmärksamhet och bekräftelse de eftersöker”. Utan han önskar att medierna istället ska rapportera om extremisternas gärningar som ”kriminella” och ”våldsbenägna” för att inte legitimera deras åsikter, samt att de ska lägga större fokus på att hänga ut ”hatarens” familj och uppväxtförhållanden inför allmän beskådan, då hatarens liv inte börjar i ”20-årsåldern med sten i hand och hat i blick.”

Nog då om Emerich Roths fräcka hobbyteorier till lite berättigad kritik av den gamle herren själv ifråga och av den judiska maktapparat där han ingår, något som säkerligen hör till ovanligheten utanför ”hatarnas” kretsar, då han och hans likar skyddas från all kritik tack vare faktumet att de är självutnämnda helgon i den nya vita slavreligionen under det judiska brännoffret, i folkmun mer känt som Förintelsen. En religion kring ett mytologiserat folkmord som inte tillåter några likar, vilket också kan ses i icke-rapporteringen om de kommunistiska massmorden, som i många fall orkestrerades under judisk ledning, av herrar (och damer) som Genrikh Yagoda, Béla Kun, Rozalia Zemlyachka och Lazar Kaganovich med många flera. Namn det ”belästa” flertalet inte känner till, då den svenska skolan i sin kärleksfullhet ”glömt” att berätta om det hela, samt i faktumet att arbetsgivaren knappast önskar att svenskarna blir upplysta i arbetsgivarens egna synder. Bättre då att tillsammans med helgon som Emerich Roth fortsätta inpränta skuld i våra svenska skolungdomar, för att de i all framtid ska associera sina egna folkliga intressen till någon fult och avskyvärt.

Centralt i läroplanen och i religionens budord är dess egen heliga siffra, de 6 miljoner judiska brännoffren. En siffra som är så helig att källkritiskt ifrågasättande av siffran kan landa dig i ett flerårigt fängelsestraff i många av våra ”fria” europeiska nationer. En siffra vars helighet är så stark att den förekom i hundratals tidningsartiklar innan andra världskriget startade. En siffra som heligt nog förblir densamma, trots att antalet dödsoffer som tillskrivs koncentrationslägret Auschwitz skrivs ner i varje ny beräkning, från 4 miljoner till under en 1 miljon för närvarande, och där erkända judiska förintelseforskare till och med kommit fram till lägre siffror, men för oss vanliga icke-judar så förblir siffran totalt 6 heliga miljoner.

För att förstå detta faktum så måste man gå till de judiska Torah skrifterna och dess tillhörande kabbalistiska traditioner, i vars profetior och traditioner det framgår att judarna får sitt land åter, först när 6 miljoner gått förlorade. Ytterligare instanser av den heliga siffran 6 återfinns i den judiska skapelseberättelsen, där Gud skapade världen på 6 dagar, och i den av judarna upphöjda gudomligt välsignade segern i 6-dagars kriget år 1967. Siffran 666, som har ett judeo-kristet ursprung och som är beteckningen för Anti-Krist, är dock ett ämne för en annan krönika, men det tål här att nämnas att siffran idag återkommer på alla streckkoder i varuhandeln, på judiska storföretags symboler som hos till exempel Google Chrome, och i loggan för obskyra internationella maktklubbar som Trilateral Kommissionen. En maktklubb vars existens, tillsammans med flera andra, även den förblir en okänd fläck på kunskapskartan för de flesta svenskar, då den kärleksfulla skolan, inte heller här funnit det lämpligt att lära ut sådan information på samhällskunskapen. Och till ingen ”hatares” direkta förvåning, så hör och häpna, så är skolverkets generaldirektör, Anna Ekström, en av Trilateral Kommissionens svenska medlemmar.

För att återgå till det folkmord kring vars skuld Anna Ekström tillsammans med Emerich Roth oförtröttligt arbetar att lära svenska ungdomar att de potentiellt fortfarande kan ha en del i, så finns det ytterligare några enkla konstateranden att göra. Till att börja med så är hela det heliga folkmordet en propagandalögn från början till slut. Vilket också gör de heliga 6 miljoner judiska brännoffren till en lögn, men tydligen så är det inte här särskilt noga med sanningen när det kommer till profetior som fräckt ska uppfyllas utan uppoffring. Att det rör sig om just en fräck propagandalögn står vidare obestridligen klart för de som faktiskt vågar sig på ens en snabb, men ack så förbjuden, källkritisk överblick av bevismaterialet.

Ett uppslag från en judisk tidning publicerad den 31 oktober år 1919, som talar om 6 miljoner judar i nöd under hotet av en Förintelse. Ett av många exempel, och i ledet av vad judarna då, efter segern i första världskriget och i.o.m Balfourdeklarationen, trodde skulle bli starten för utropandet av ett judiskt hemland i Palestina. Det skulle dock krävas ytterligare ett blodigt världskrig.

Ett uppslag från en judisk tidning publicerad den 31 oktober år 1919, som talar om 6 miljoner judar i nöd under hotet av en Förintelse. Ett av många exempel, och i ledet av vad judarna då, efter segern i första världskriget och i och med Balfourdeklarationen, trodde skulle bli starten för utropandet av ett judiskt hemland i Palestina. Det skulle dock krävas ytterligare ett blodigt världskrig. Klicka för förstoring.

Det hela orkestrerades av de segrande Allierade nationerna efter krigsslutet, för att relativisera deras egna grova krigsbrott, ge hemmaopinionen det rättfärdigande de ville ha för sina uppoffringar, samt att medelst skam bli ett verktyg i att av-nazifiera den ockuperade och av de allierade nyligen urskillningslöst terrorbombade tyska civilbefolkningen. Och nog behövdes en horribel rättfärdigande myt om den besegrade fienden alltid, med tanke på att hela Europa nu låg i ruiner med miljoner döda civila, och där hela Östeuropa nu som ett resultat låg under kommunistisk ockupation, däribland Polen, vars påstådda frihet hade legat som grund till den ursprungliga krigsförklaringen mot Tyskland. Den nu slagkraftiga kommunistiska Röda Armén var också i mångt om mycket försörjd med amerikansk ammunition, lastbilar, flygplan och mat.

Inom segermakterna så dirigerades mytsådden av general Dwight D. Eisenhower genom ”Departementet för Psykologisk Krigsföring”, vars soldater bland annat var de första att gå in i koncentrationslägret Buchenwald, varvid det snart dök upp skamrekvisita i form av lampskärmar av människohud och förkrympta huvuden, som påstods komma från mördade lägerfångar. Dessa blev sedan grund för en av-nazifierings uppvisning för lokalbefolkningen, samt till en filminspelning av Hollywood-regissören och tillika juden Billy Wilder, vars filmklipp fortfarande förekommer tonsatt till ödesbådande musik och en allvarlig berättarröst i diverse förintelsedokumentärer. Departementet för Psykologisk Krigsföring upprättade också, under ledningen av officeren och juden Allen G. Rosenberg, ett manuskript baserad på intervjuer med särskilt utvalda lägerfångar, som sedan blev grunden för en bok, som en av lägerfångarna, juden och senare professorn Eugen Kogon, fick i uppdrag att skriva åt departementets vägnar. Boken, som alltså beställdes av ”Departementet för Psykologisk Krigsföring”, eller som det nu numera kallades efter krigsslutet, ”Institutet för Informationskontroll”, och vars primära arbetsuppgift var av-nazifiering, fick titeln Der SS-Staat, och kom att bli en formgivande del i den ännu livskraftiga demoniseringen och mytbildningen kring Förintelsen.

Eisenhower och hans departement hade också god hjälp av de judiskt dominerade medierna och den redan etablerade krigspropagandan, där nazisterna hade demoniserats som ett rasistiskt självutnämnt herrefolk. Något som går stick i stäv med faktumet att tusentals judar slogs i andra världskriget på tyskarnas sida, där nationalsocialisterna mot slutet samlat en mångetnisk armé bestående av bland annat tyskar, holländare, skandinaver, ungrare, indier, rumäner, azerbajdzjaner, georgier, balter, kosacker, turkar, ukrainare, kroater, serber och slovener, i sitt resningsförsök mot det västliga bankväldet, och mot det östliga kommunistväldet. Ett klokt visdomsord i sammanhanget är att i ett totalt krig så finns det alltid ett högaktivt ministerium för krigspropaganda, men efter kriget, finns det då ett sanningsministerium för att reda ut sanningen från propagandan? Detta skedde självfallet aldrig i de besegrade nazisternas fall, då det inte fanns något intresse att reda ut propagandademoniseringen, utan intresset blev snarare att bygga vidare på fablerna.

En annan intressant, om än mindre grotesk, myt i sammanhanget, som även den fått ett eget liv, är den kring OS i Berlin 1936 och den amerikanska svarte atleten Jesse Owens. Där det än i dag på bland annat skollektionerna berättas att hans olympiska framgång förnärmade Adolf Hitler, som därför skulle ha nonchalerat atleten. En fullständigt skrattretande fabel, med tanke på att Hitler enligt flera vittnesmål både gratulerade och skakade hand med den färgade atleten, där Hitler också var mer än nöjd med sina egna landsmäns prestationer. Ett mindre vänligt mottagande fick Owens istället vid hemkomst till USA, eller som han själv sagt om saken: ”Hitler nonchalerade mig inte – det var vår president som nonchalerade mig. Presidenten skickade mig inte ens ett telegram.”

Ingen handskakning från den gode presidenten Roosevelt inte med andra ord, där det kan vara mycket belysande att faktiskt jämföra nationalsocialismens Tyskland med de samtida ”goda” demokratierna, när det kommer till försök att demonisera endast tyskarna för dåtidens rådande värderingar. Ungefär som europeiska nationalsocialister än idag förväntas ha en skuld i hur dåvarande nationalsocialister behandlade psykiskt sjuka och handikappade, ett förfarande jag själv tar kraftigt avstånd ifrån, likt det tyska folket redan då gjorde, vilket också snabbt satta stopp för förfarandet, men där det ändå blir extremt hycklande med tanke på hur samma befolkningskategorier behandlades i USA och Sovjet under samma period. För att inte tala om hur psykiskt sjuka behandlas i USA än idag, där många psykiskt sjuka förvaras under horribla förhållanden i isoleringsceller i fängelser, för småbrott relaterat till deras obehandlade psykiska ohälsa, eller för den delen hur de behandlas i Sverige, där psykiskt sjuka slängs ut i rännstenen i den såkallat rika humanitära stormakten. Tar någon av de självgoda anklagarna ansvar för eller avstånd ifrån det som pågår idag kan man ju då undra, eller det kanske hör till de där ”utmaningarna”? Där ”utmaningar” som alltid är ett politiskt kodord för aldrig, men där avsändaren inte har ryggrad nog att erkänna bortprioriteringen.

För att återgå till den betydligt mer allvarliga Förintelsefabeln, så är vanliga invändningar så här långt oftast i stil med: men bilderna på alla avmagrade lägerfångar och bilderna på högar med lik? Jo, visst var många lägerfångar avmagrade, något som använts för att måla upp bilden att nazisterna avsiktligt skulle ha svält ihjäl oönskade samhällssegment. Detta motsägs dock av de dokumenterade rapporter som tagits från lägerfångarna själva, där det går att läsa att de tilldelades samma matransoner som den tyska civilbefolkningen ända in mot slutet. Först när allierade trupprörelser och de massiva terrorbombningarna fick det tredje rikets infrastruktur att helt kollapsa, så bröts matleveranserna till lägren, varvid svält och massdöd utbröt i en del av lägren. De allierade mördade med andra ord de flesta av lägerfångarna tillsammans med miljontals civila tyskar. Det hela förvärrades också av en pågående tyfusepidemi i lägren, som man försökte bekämpa genom att förhindra spridningen av löss, medelst håravrakning och avlusningen av kläder medelst Zyklon-B.

Här hittar man också källan till hela gaskammarmyten, et vill säga det tillvägagångssätt som de flesta dödsoffren påstås ha mördats med, för att sedan ha blivit kremerade till ej spårbar aska. Aktuella mätningar efter Zyklon-B i de utpekade gaskamrarna har dock inte gett några utslag på mätinstrumenten, men där man istället mätt upp fortsatt höga Zyklon-B koncentrationer i de små utrymmen som användes för klädavlusning. Tittar man på den utpekade infrastrukturen, och den påstådda groteska mängden mordoffer, så går beräkningarna inte heller ihop. Betraktar man exempelvis här de smala betongskorridorer och små hissar, med tillhörande krematorier, där specifika lägerfångar med tillhörande vakter påstås ha hanterat Zyklon-B indränkta lik med övermänskliga förmågor, så blir det hela än mer uppenbart. Ett annat problem som uppstår för förintelsepredikarna är det där med håravrakningen. Varför skulle nazisterna raka håret av personer de precis tänkt gasa? Jo, blir den otroliga bortförklaringen, de demoniska tyska kvinnorna ville ha sina sängmadrasser stoppade med människohår. Ungefär som fabeln kring tvålar av människofett, som tillsammans med lampskärmarna, numera börjat bli allt ovanligare i förintelseliteraturen, då till och med förintelsepredikarna själva börjat inse att alltför stora överdrifter kan komma att slå tillbaka.

Men… men…. överlevarna då? Ögonvittnena? Tvingas därefter till sist den desperate förintelseindoktrinerade stackars systemslaven dra till med, när han så smått börjar ana vidden av det bedrägeri han utsatts för hela sitt liv, och vad det säger om de som styr över oss idag, och de som samma makthavare pekat ut som avskyvärda ”hatare”. Jo nog finns det överlevare alltid, otroligt mycket överlevare snarare, med tanke på nazisternas erkända systematiska effektivitet, som kunde hålla både fångläger och industrier igång in mot slutet, trots massiva strategiska terrorbombningar. Och vad har överlevarna att berätta? Har de sett några gasningar eller har de bara hört rykten? Många kan säkerligen utan att ljuga berätta om illa behandling av soldater, eller vara rättmätigt förnärmade över att de alls blev inspärrade utifrån sin etniska tillhörighet. Men man bör dock här betänka att även de goda Allierade upprättade koncentrationsläger utifrån etnisk basis, där det också pågick ett totalt brutalt krig där Tysklands fiender, som dominerades av mäktiga judiska intressen, medvetet försökte massakrera så många tyska civila som bara möjligt i sina bombräder. Det var också ett krig mellan de båda folken, där när Hitler kom till makten år 1933, med den uttalade avsikten att befria landet från den judiska överheten, så valde den judiska världseliten att unisont förklara tyskarna krig på sina löpsedlar, samt att inrätta en handelsbojkott mot landet. Varefter som först nationalsocialisterna började bojkotta judiska butiker i Tyskland.

Judarna förklarade krig mot Tyskland flera år innan Andra världskriget.

Judarna förklarade krig mot Tyskland flera år innan Andra världskriget.

Men… men… jag har ju hört judiska överlevare gråta över mördade släktingar, är det lögn det med då menar du? Inte nödvändigtvis, blir svaret, då en otrolig mängd människor förolyckades i Europa, som en följd av kriget, däribland självfallet också judar. Där det inte heller förnekas att tyskarna i sin anti-partisan verksamhet kunde gå väldigt brutalt fram, med summariska avrättningar av misstänka partisaner, vilket på östfronten i mångt om mycket sågs som liktydigt med dess många kommunistiska judar. Kommunistiska judar som redan hade bedrivit, och fortfarande bedrev ett otroligt brutalt folkmord mot den kristna ryska befolkningen. När tyskarna befriade Vitryssland så upptäckte man exempelvis här lämningarna efter vad som kommit att kallas skogsmassakern i Katyn, och i Ukraina upptäckte man ytterligare massgravar i närheten av Vinnitsa. Inte heller förnekas det att koncentrationslägerfångarna i Tyskland användes som slavarbetare i brist på arbetskraft, vilket också är förklaringen till de påstådda ”förintelselägrens” placering i fabriksdistrikt i närheten av järnvägskorsningar.

Det måste här dock sägas att det självfallet även förekommer överdrifter och regelrätta lögner bland de många överlevarnas berättelser, vilket dessvärre är ett enormt kapitel för sig. Men det kan iallafall sägas att det här återfinns individer som påstår sig ha både överlevt gasningar, och bevittnat masskremeringar av gasningsoffer. Här berättas det bland annat om hur djävulskt grinande tyskar slänger in levande småbarn i brinnande ugnar, och hur tyska soldater sitter och skrattar och äter bredvid tusentals uppgrävda ruttnande lik som ska kremeras. Vidare beskrivs det hur liken brinner av egen kraft utan bränsle, och hur kvinnorna brinner bättre. Allting följt av en mirakulös flykt, där just mirakulöst är ett återkommande ord i berättelserna, och ett ord som kanske skulle bli undertiteln till hela Förintelsefabeln. Vad vi har att göra med är här självfallet oförskämd fräck propaganda i eget intresse, oftast där avsändaren är en akademisk statsboende jude, som blivit inspärrad just för att han varit kommunist, och som helt enkelt inte kan hejda sig när det kommer till att beskriva de tyska monstren som kan äta i stanken av tusentals ruttnande lik. Lik som den inte alltför praktiskt lagde kommunisten ifråga tror kan brinna av sig självt utan bränsle.

Sist men inte minst, så har vi ju också allas vår överlevare, juden Emerich Roth, som mirakulöst, hans eget ordval, överlevt hela fem förintelseläger, trots nazisternas påstådda folkmordsbegeistrade gasningsiver! En herre som nu lever gott på, och får mottaga priser och utmärkelser, för att åka kors och tvärs över riket, i sin mission att indoktrinera nya generationer av svenska ungdomar till hur fult och farligt det är att se till sina egna folkliga intressen. Detta samtidigt som han vägrar att prata om den judiska nationen Israel, som bedriver en pågående etnisk rensning mot palestinierna, helt inför öppen ridå, men skyddade av sin vasall USA. Ett Israel som också selekterar sin egen invandring utifrån raskriterier, och vars raslagar gör skillnad på judar och icke-judar. Men sådant är ju bara förbehållet andra världskrigets segrare, det vill säga den internationella judiska makteliten, och de svenska skolbarnen ska istället med ”kärlek” i hjärtat låta sig fråntas sitt land, förvägras en egen tillhörighet, samt tyst se på när de gemensamma resurserna utplundras till förmån för det eskalerande folkutbytet.

/Theodor Engström

Relevanta Länkar:
Överlevaren och juden Emerich Roth i en krönika om svenska ”hatare”:
http://www.svd.se/…/bara-karlek-kan-radda-oss-fran-hat_4528…

En genomgång av tidningar utgivna innan Andra världskriget som talar om 6 miljoner judar:
https://www.youtube.com/watch?v=Dda-0Q_XUhk

Den israeliska tidningen Ynet skriver om det judiska tidningar i Väst aldrig skulle, det vill säga om kommunistiska judar skyldiga till folkmord:
http://www.ynetnews.com/articles/0,7340,L-3342999,00.html

Trilateral Kommissionens öppna europeiska medlemslista:
http://trilateral.org/download/file/EU_list_4-15(1).pdf

Två långa kritiska granskningar av Förintelsen gjorda av en fredsaktivist:
https://archive.org/de…/OneThirdOfTheHolocaustHDVideoHQSound
https://archive.org/det…/Buchenwald-ADumbDumbPortrayalOfEvil

Dela artikeln på sociala medier:

Kommentarerna är efterhandsmodererade. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. För att delta i diskussionen, läs våra regler här och läs våran guide för att skapa ett konto här.

Lämna en kommentar

Please Login to comment
  Subscribe  
Meddela om