I skuggan av den årliga mångkulturella Malmöfestivalen, skärps de etniska motsättningarna i Sveriges tredje största stad. Under tiden som den skånska polismyndigheten är fullt upptagen med att bekämpa den ”ökande alkoholkonsumtionen” pågår öppna gatustrider med tydliga rasförtecken.

Med skottlossning mitt på öppen gata en lördagsförmiddag i mars, rullades främlingarnas motsättningar upp med full kraft inför allmänheten. Scenariot känns som hämtat från en amerikansk vildavästernfilm, men utspelades alltså mitt under pågående torghandel på Möllevångstorget i Malmö. På Ystadgatan, en parallellgata till Möllevångstorget, besköt en 56-årig främling en avlägsen släkting med flera skott. Den attackerade 30-åringen svarade med att slå flera slag med ett basebollträ i huvudet på 56-åringen. Denna händelse var början på en lång rad av våldsamma konflikter, mellan två rivaliserande släkter.

I början av 90-talet sammanstrålar två från Libanon invandrade kurdiska släkter, på olika flyktingförläggningar runt om i Sverige. Snart skedde ingifte för att knyta banden mellan de båda släkterna. Detta var för över tjugo år sedan och idag finns omkring 650 personer med bakgrund i kotterierna mellan de båda släkterna i Malmö, Helsingborg och Trelleborg. Av dessa är drygt 130 personer direkt berörda av den släktfejd som sedermera blossade upp. Polisen menar att de över femtio pågående utredningarna om våldsbrott mellan de båda grupperingarna, försvåras av att de olika inblandade personerna i många fall har samma för- och efternamn och är ungefär lika gamla men tillhör olika sidor.

Än så länge har den sionistkontrollerade massmedian i Skåne redogjort för tio mycket grova våldsbrott, som har direkt anknytning till fejden. Från den 8 mars till den 11 juli i år har de kurdiska främlingarna begått ett flertal skottlossningar på allmän plats, grova vapenbrott (vapeninnehav), mordförsök, ett flertal grova fall av misshandel, övergrepp i rättssak, olaga hot i åtskilliga fall, samt ett fall av barnkidnappning.

Förutom de interna motsättningarna kurderna sinsemellan, driver flera av deras ”överhuvuden” diverse affärsverksamheter på Möllevångstorget och Rosengård. Enligt flera källor, däribland från främlingar, bedrivs ren maffiaverksamhet i nära anslutning till de båda släkternas familjer. Det har talats om narkotikasmuggling, koppleri och beskyddarverksamhet. Till detta kommer att en av familjerna ska driva den av hälsovårdsmyndigheten så välbesökta ”restaurangen” (kycklinggrillen för att vara mer exakt) Orientgrill, även den lägligt belägen vid det ”hippa” Möllevångstorget. Till de grova våldsbrotten kommer också stora skatteskulder. Enligt kronofogdemyndigheten har en av de ”driftigaste” kurderna, som spårlöst är försvunnen från landet sedan 2002, nästan 10 miljoner i obetalda skulder till det svenska folket. Vid minst två tillfällen har skjutvapen använts i konflikten, vid ovan nämnda fall den 11:e mars och i Rosengård den 16:e juni. Domaren i Tingsrätten har fått avbryta domstolsförhandlingar vid två tillfällen, när fullt slagsmål utbrutit mitt under pågående rättegång. Stora hopar komna från de bägge släkterna har, med bland annat knivar och slagträn, bokstavligen talat kastat sig över varandra i och utanför rättssalen i Malmö.

Informationsdirektören vid den skånska polismyndigheten, Lars Förstell, anser att utvisning av de skyldiga främlingarna ur landet borde vara aktuellt. Men som polisen redan borde veta, och som den så korrekte journalisten Tobias Barkman påpassligt påpekade i sin artikel i Sydsvenskan den 30/8, är utvisning inte en möjlig åtgärd då citat: ”Kartläggningen av släkterna visar att alla som är aktiva i fejden är svenska medborgare.” Det nuvarande svenska rättsväsendet står alltså bakbundet inför främlingarnas kriminella framfart. Dessa tungt kriminella kurder åtnjuter, i egenskap av sitt svenska medborgarskap, samma rättigheter som vilken rättskaffens etnisk svensk som helst. Fallet visar på ett slående sätt det mångkulturella vansinnet, i såväl teori som praktik.

Det mest makabra i hela denna bistra verklighetsskildring är inte främlingarnas grova och eskalerande brottslighet. Ur ett patriotiskt perspektiv måste vi inse att detta är det oundvikliga resultatet av främlingarnas ockupation av vårt land och en grogrund för det i framtiden allt mer skärpta läget mellan Sveriges över en miljon utomeuropeiska invandrare, och landets infödda majoritetsbefolkning. Att rasaspekten spelar en avgörande roll i de etniska motsättningarnas Malmö visas så slutgiltigt, av att de båda släkterna enligt media inför fortsatta rättegångar har slutit fred.

Sydsvenskan kunde den 18/8 slå upp nyheten att främlingarna ingått en ”överenskommelse” om att ”tona ned” sina vittnesmål, för att undvika allt för långa fängelsestraff. Vad den sioniststyrda megafonen Sydsvenskan inte redogör för är att detta är en medveten vald taktik, ett utslag av främlingarnas etniska solidaritet, som går ut på att man sätter stammens intressen framför det svenska samhället. Rätt och fel spelar för främlingarna föga roll, när man upplever sig hotad av den vite mannens rättvisa.

Detta är alltså resultatet av att våra förrädare till politiker, har tillåtit främmande folkgrupper och stammar överskölja vårt land under de senaste 30 åren. Ty det som utmärker det typiskt icke-europeiska, om man företar sig en djupt politiskt inkorrekt och objektiv undersökning av historien, är att det aldrig har mäktat med att skapa bestående civilisationer som återspeglar en högre form av rättvisepatos. Ett typexempel för detta uppenbara faktum, visar de kurdiska släkternas ”chefsförhandlare”, den från Tyskland hitkallade Kassem, när han till Sydsvenskan utbrister: ”Vi är alla släkt… Vi är alla muslimer och vi är alla från samma land” och vidare ”…jag (hoppas) att myndigheterna hjälper till att få ut alla som sitter inne så att vi kan börja om från början.” Kassem avslutar med: ”Vi vet att det finns en lag… Men det är släktingar som allt det här handlar om så självklart måste vi lösa det inom släkten…” (Sydsvenskan den 30/8)

• Publicerad:
  2006-08-22 00:00