I går publicerade vi en artikel om förra helgens vildmarksäventyr i Dalarna, med kommentarer från en av deltagarna, Ingemar Westerbring. Som uppföljning på detta får vi idag höra hur en annan av deltagarna, Niclas Almén, uppfattade äventyret.

Hej Niclas. Detta var inte första gången du deltagit på en vandring i organisationens regi, bland annat har du erfarenhet från ett 24-timmars äventyr i somras. Kan du berätta för våra läsare vad du hade för tankar kring vandringen innan helgen?

Jag hade förväntat mig något i stil med 24 h vandringen i somras, men som vanligt när man är på vandring med ”Från Dalarna” så ska man inte ta ut något i förskott eller förvänta sig en varm måltid mitt i färden.

Niclas Almén längst fram bär stock tillsammans med kamrater. Liknande uppgifter utfördes utan sömn i 40 timmar.

Hur ser du på att härda sig mentalt och fysiskt på det här viset?

Det finns ju inget negativt med en sådan här vandring. Man lär sig ju enormt mycket om sina kamrater om hur dom beter sig i vissa situationer och framförallt så lär man sig sin egen kropp och knopp på ett helt annat sätt.

När du tänker tillbaka på vandringen i efterhand, är det någon speciell händelse som du minns extra tydligt som du kan dela med dig av?

Det jag kommer på i skrivande stund är när vi kommer fram till Släpvagen och Pär ställer sig emot den och säger att den är felparkerad.

Vad tänkte du under färden när gruppen blev satt på prov genom de olika ”övningarna” t.ex. bära stock, putta släpvagn, navigera under stress etc?

Det var ju givetvis drygt.. Ja nu kanske ni tycker att bära en stock är drygt, men tänk er att vara utan sömn i 40h och mat och vatten i 14 h och sedan säger någon åt dig att berätta exakt vart du är på kartan och sedan visa den snabbaste vägen till nästa punkt…. Det var en verklig utmaning! Jag lärde mig att det ibland kan vara värre att inte fatta ett beslut än att fatta ett ”fel” sådant. Står du stilla i vildmarken och det är minus 20 grader och du inte har någon aning om vart du befinner dig, då kommer du med stor sannolikhet att dö om du inte gör något, exempelvis går eller följer en stig.

Just att ni var utan vatten och mat under så lång tid, var det något som påverkade dig?

Ja absolut, men efter några timmar så släpper hungern och så länge man rör på sig så är man inte speciellt törstig.. det kommer när man stannar för att vila nån minut, då känner man ju automatiskt efter om man har ont eller är just hungrig.

Man lärde sig ifrån 24h vandringen att de är bara att ”mölja” på.

Vad vill du säga till de som ännu inte deltagit på Motståndsrörelsens vildmarksturer?

Ta tillfället i akt! Det är inte många som har möjlighet till att göra sådana här vandringar med så bra guide och vandringskamrater som vi har! Detta är något som alla BÖR göra någon gång i sina liv.

Av: Marcus Andersson

  • Publicerad:
    2012-02-25 00:00