INTERVJU. Även en skola som sticker ut från mängden har sina problem. Skolan är bra, eleverna är bra och lärarna är bra. Men…
Illustrationsbild. Foto: Ingvar Spetsmark (CC BY 4.0.)
Nordfronts artikel om skolaktionen har fått god respons. Två skolkamrater har gjort gemensam sak och berättar hur det är på deras skola.
Oliver och Hampus är båda 17 år och går andra respektive första året på ett naturbruksgymnasium i Svenljunga. De är båda över lag nöjda med sin skola och beskriver den som ovanligt bra.
— Det är en internatskola och det går nästan bara svenskar här, säger Oliver och Hampus fyller i:
— Det är det som bidrar till mycket studiero och man lär sig mycket nya saker varje dag.
Båda grabbarna är öppna med att de båda är nationella. Oliver döljer inte sina åsikter och Hampus säger att han yttrar sig varje dag.
— Jag döljer inte mina åsikter, speciellt inte på skolan, säger Oliver.
Deras vänner är inte speciellt intresserade av politik men de flesta är sverigedemokrater.
— Även om de säger att de röstar på ett parti så har de inte så väldigt mycket på fötterna, säger Oliver.
Hampus känner en del som inte är nationella, men trivs inte i deras sällskap.
— På skolan är det nästan bara jag och Hampus som är nationella. Det politiska klimatet bland personalen på skolan är någon form av vänsterpolitik kombinerat med allt vad pride, hbtq och ”allas lika värde” kan kallas.
Så länge utlänningar är i en mycket liten minoritet håller de sig lugnare än på andra skolor. Hampus tror inte att så många utlänningar känner sig lockade av skogsbruk. Båda två går i klasser med bara svenskar.
— Jag tor att det finns totalt 3 icke vita på hela skolan, säger Oliver. Det är inte heller några som sticker ut eller för sig med någon form av gangsterstil. Jag skulle säga att skolan överlag är bra.
Den här skolan verkar nästan vara för bra för att vara sann, tänker nog de flesta som går på skolor som är mer drabbade av kulturberikningen. Grabbarna är till och med nöjda med lärarna.
— Lärarna är kompetenta och miljön är trevlig, tycker Oliver. De flesta lärarna har jag inga problem med och skulle nog säga att majoriteten är vettiga och lätta att ha och göra med.
Hampus instämmer:
— Lärarna är duktiga med mycket kunskap att lära ut till oss elever! De flesta lärarna är rättvisa och inte för hårda.
— Lärarna är nog mer hårda än flata, man lyssnar när de säger till och de är duktiga på att styra upp stök i klassrummet, lägger Oliver till.
— Stök på lektioner accepteras inte och vi elever brukar respektera det, säger Hampus.
Grabbarna uppfattar inte ens att lärarnas politiska åsikter på skolan är ett problem.
— Vissa kan man räkna ut vad de har för politisk tillhörighet men det är ingen som stör undervisningen, säger Oliver. Hampus håller med:
— Då lektionerna oftast handlar om skogsbruk är det faktiskt ganska sällan man behöver ifrågasätta lärarna.
Den rabiata rektorn
Kan den här skolan verkligen vara så fantastisk som grabbarna beskriver den? Skolan är bra, eleverna är bra och lärarna är bra. Till slut kom den här lilla tvisten som man bara väntat på. Oliver kommer med det stora avslöjandet.
— På den här skolan är det inte lärarna som är problemet då jag och många andra upplever dem som reko. Utan det är rektorn som är helt rabiat.
— Det har hänt lite märkliga saker. Veckan innan jullovet i 1:an skulle hela klassen samlas för att lyssna på en föreläsning som RFSL höll i. Föreläsningen handlade till största delen om att vi, som då var 16 år, var ganska dumma jämfört med en förskoleklass som föreläsaren besökt. De skulle till skillnad från oss direkt ha fattat att ordet bög var ett hemskt och elakt ord som inte borde få användas. Jag valde då att avlägsna mig från platsen. När jag gick ut för att sätta mig i foajén satt där ett gäng som höll med om att föreläsningen var helt sjuk. De yttrade sig med lite osmakliga ord och stämningen blev lite hetsig men jag satt och hade en lugn konversation med skolans kurator. Jag kan inte ens komma ihåg vad vi pratade om då det inte var något som skulle kunna strida mot skolans värdegrund.
Rektor och kurator inte överens
Oliver fortsätter:
— Måndagen därpå blev jag inkallad till rektorn som förklarade att jag var avstängd för att jag var en säkerhetsrisk då det finns homosexuella på skolan som hade tagit illa upp, vilket jag kan intyga att de inte gjort. I alla fall blev jag avstängd. Kuratorn var även med på mötet men kunde inte nämna ett enda ord jag sagt som skulle kunna tolkas som stötande. Efter denna incident förstod många att jag sympatiserade med Nordiska motståndsrörelsen, i samband med det kunde jag inte längre besöka Nordfront via skolans nätverk varken på min skoldator eller min privata mobiltelefon. Dock kan andra besöka hemsidan utan några som helst problem.
Hampus har varit hos rektorn fyra gånger på grund av sina åsikter. Dessa besök kan sammanfattningsvis sägas handla om småsaker så som någon vinkning, val av kläder, anklagelse om klistermärkesuppsättning samt att han har läst på Nordfront.se.
— De hade kontrollerat historiken på skoldatorn och upptäckt att jag hade sökt på Nordfront.se och det räknades tydligen som ”hets mot folkgrupp” eftersom andra elever kan ”påverkats” av att se på min datorskärm när jag är inne på sådana internetsidor. Jag har två kompisar till som blivit inkallade till rektorn för liknande saker.
Som avslut skulle Oliver vilja framföra en hälsning.
— Stå upp för det ni tror på oavsett hur hårt ansatta ni blir! Det finns ett bra citat för detta:
”Hellre dö stående än att leva ett liv på knä”
Om du som läser detta också skulle vilja berätta din historia, tveka inte att kontakta Nordfront! Att svenska ungdomar kommer till tals och gör sina röster hörda är väldigt viktigt.
Läs också intervjun med Filip från Göteborg.
Hoppa till huvudinnehåll
