Den internationella sionismen har förärats med ytterligare en bödel på framträdande position. Många var de sionister, såväl i Israel som i Sverige, vilka gnuggade händerna röda av välmående, när nyheten om Avigdor Liebermans utnämning till minister i den israeliska regeringen nådde dem.
Även om denne Lieberman inför oss gojer framställs som ”extremnationalist” av den samlade sionistkontrollerade massmedian, är detta enbart ett simpelt trick för att förvilla och överskyla det faktum att askenasen Avigdor förkroppsligar en etnocentrism som är giltig för många judar. Det är verkligen ingen slump att Israels premiärminister Ehud Olmert, när Israel nu intensifierar sitt aggressionskrig mot Mellanösterns gojer, väljer att utse en av landets mest öppna fanatiska förespråkare för judisk överhöghet till ställföreträdande premiärminister samt som ”minister med ansvar för strategiska hot”.
Som de flesta andra sionister, som tillhör det utvalda folket och med det drivs av en genetiskt, ej idealistisk, betingad rasism härstammar han från det forna Sovjetunionen. Han beträdde det ockuperade Palestinas mark som israelisk medborgare 1978. Sedan 1999 sitter han i Knesset som representant för det öppet judiskfundamentalistiska partiet Israel Beiteinu (ungefär ”Israel vårt hem”). Med uttalanden som att Israel borde använda samma metoder i Gaza ”som Ryssland gör i Tjetjenien” där tiotusentals oskyldiga civila tjetjener har dödats under de gångna tio åren och vidare; ”om vi vill få stopp på konflikten, så måste vi skilja de två folken åt”, vilket är ett försök att rättfärdiggöra de miljoner palestinier vilka sedan 1948 blivit internerade i flyktingläger, visar Lieberman tydligt vilken bottenlös judisk rasist han är. Avigdor Lieberman uppfyller således alla kriterier för en ”nutida Jehu”.
Att ”fara fram som ett Jehu” uppfattas av många svenskar som ett oskyldigt och pittoreskt ordstäv. Vad många dock inte vet är att denne ”Jehu” är en från den judiska myten kommen gestalt. Legenden om Jehu är dock allt annat än pittoresk i sin ursprungliga utformning. Sagan om Jehus bravader kan läsas ur den, även för oss gojer, lättillgängliga judiska urkunden Gamla Testamentet. I bland annat Andra Kungaboken, en av många böcker i GT som ingående beskriver de tidiga judiska konungarnas kamp för en etniskt ren judisk stat, kan vi läsa hur Jehu låter sina hästar trampa ihjäl den ogudaktige judinnan Isebel (kapitel 9, vers 33ff) så att enbart hennes skalle, fötter och händer stod att finna till hennes begravning. Utöver detta dåd utförde Jehu också omfattande massakrer på tusentals så kallade Baalsdyrkare, vars största synd mot den judiske förbundsguden bestod i att de tillät rasblandning mellan det ”heliga (judiska) släktet” och simpla gojer (En ytterst intressant fallbeskrivning, över detta för de judiska profeterna så förhatliga brott, finns i bibelboken Esra, kapitel 9 och vers 2 ff).
Hoppa till huvudinnehåll
