En flamländsk nationalsocialist med svenska rötter

Dagens datum 30 juni: Detta datum 1931 föddes Armand Albert ”Bert” Eriksson i den flamländska delen av Belgien. Trots sitt etniskt svenska påbrå förblev Bert Eriksson helt okänd för svenska nationella, men var en välkänd och respekterad nationalsocialist i Belgien.

berteriksson1

Bert Eriksson föddes i Antwerpen den 30 juni 1931. Hans far var etnisk svensk från Åland och hans mor var flamländska. Under kriget gick han med i det flamländska Hitlerjugend. Det berättas att Eriksson som 13-åring 1945, under en tid då tusentals blev fängslade och misshandlade, blev arresterad i sitt hem av beväpnade män på grund av sitt medlemskap i Hitlerjugend. Han fördes som fånge till en byggnad där han tvingades bevittna hur andra människor som samarbetat med tyskarna misshandlades och förnedrades under ständiga skrik och rop från en hatisk mob.

vmo_8

Bert Eriksson bytte dock inte ut sina åsikter trots denna upplevelse. Han förblev istället radikal nationalsocialist och som tonåring engagerade han sig aktivt  i den tidens mest aktuella frågor. Senare delen av fyrtiotalet kännetecknades särskilt av politisk kamp och demonstrationer för att åstadkomma amnesti för tusentals fängslade nationalsocialister och andra som samarbetat med tyskarna.

1950 påbörjade Eriksson sin tjänstgöring i belgiska armén som kommandosoldat och skickades till kriget i Korea. 1954 kom han tillbaka från kriget och gick då med i Flamländska militanta organisationen (VMO), en flamländsk nationalistgrupp som bildats redan 1949 av Bob Maes.

vmo_1_1967

I början tjänstgjorde de militanta VMO-medlemmarna mestadels som säkerhetsstyrka åt det det flamländska partiet Volksunie. Stegvis anpassade sig partiet alltmer till systemet och ville inte längre kännas vid de mer radikala aktivisterna i VMO. (På 1970-talet, när partiet var som störst, förblindades dess ledare av framgångarna i maktens korridorer och bröt helt med sitt ursprung och försköt nationalismen. Detta ledde till att en nationell fraktion lämnade partiet och bildade Vlaams Blok som snabbt blev ett större parti än Volksunie vilket därefter gått kräftgång och till sist upphörde att existera.)

vmo_5

Det var självklart för en nationalsocialist som Bert Eriksson att ta avstånd från denna kompromiss-politik. Bob Maes, ledaren för VMO gjorde samtidigt karriär som politiker inom det allt mer liberala Volksunie och fann det opportunt att upplösa VMO 1971. Det var då Bert Eriksson agerade. Han och några andra medlemmar beslutade sig för att skapa ett nytt VMO. Det var okänt för Eriksson hur många medlemmar som tidigare hade varit med i VMO och hur dessa såg på saken. Eriksson hade inga medel, utan fick börja om från början och började kontakta fd medlemmar runt om i Flandern.

vmo2

Eriksson sammankallade de fd medlemmarna till den årliga IJzerbedevaart i Diksmuide som hålls till minne av de flamländska soldater som stupade i första världskriget och samtidigt utgör en manifestation för viljan till flamländsk självständighet. Eriksson hade hoppats att 50 medlemmar skulle dyka upp, men det kom 80, i uniform. Organisationen skulle sedan växa utifrån denna kärna. Detta blev grunden för ett nytt VMO som bytte namn från Flamländska militanta organisationen till Flamländska militanta orden. Odalrunan blev organisationens nya symbol. VMO skulle genom åren göra sig känt för en rad militanta aktioner.

vmo_7

Begravningen av Cyriel Verschaeve, Bert Eriksson längst fram till vänster.

1973 blev Eriksson mycket omskriven efter att han och kamrater i VMO hade rest till Österrike och i hemlighet grävt upp kvarlevorna av Cyriel Verschaeve (som räknas som den flamländska nationalismens andlige ledare, dömd till döden i sin frånvaro och dog på flykt 1949 i Österrike) och förde hem dessa till Flandern för att ge Verschaeve en grav i Alveringem. Vissa mer reaktionära nationella ansåg det vara en gravskändning medan andra ansåg att denna aktion var helt rätt och uppfyllde Verschaeves egna önskan om att få bli begravd i Flandern. Bert Eriksson skulle senare skriva en bok om denna aktion med titeln ”Operation Breviary”.

vmo_9

När Eriksson 1978 gjorde samma sak med den flamländska nationalisten Staf De Clercqs kvarlevor blev han mycket populär. De Clercq som avlidit 1942, hade ursprungligen legat begravd i ett mausoleum i Kesterheide. Efter ”befrielsen” 1945 hade hans lik tagits upp ur graven och offentligt skändats och bespottats av ”demokraterna” och senare grävts ner i en omärkt grav i Leerbek.

Efter en militant aktion där ett hundratal medlemmar arresterades inleddes rättsprocesser mot VMO och Eriksson. Bert Eriksson anklagades 1981 för att leda en paramilitär styrka och dömdes till ett års fängelse. Andra medlemmar dömdes till sammanlagt 25 års fängelse och VMO förbjöds därefter som organisation.

Bert Eriksson drev i många år ett nationellt café i Antwerpen med namnet ”Café Odal”. Det blev efterhand en välbesökt samlingsplats för nationalsocialister och andra nationella, inte bara från Flandern utan även från många andra länder.

vmo_3

Bert Eriksson 2001 framför Cyriel Verschaeves grav: ”Jag tror absolut på nationalsocialismens godhet!”

På ålderns höst flyttade Bert Eriksson från Antwerpen till byn Westdorpe i Nederländerna. Där dog han 73 år gammal år 2005.

vmo_6

Artikeln publicerades ursprungligen 2013-06-30.

Dela artikeln på sociala medier:

Kommentarerna är efterhandsmodererade. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. För att delta i diskussionen, läs våra regler här och läs våran guide för att skapa ett konto här.

1
Lämna en kommentar

Please Login to comment
1 Comment threads
0 Thread replies
0 Followers
 
Most reacted comment
Hottest comment thread
1 Comment authors
Lingonet Recent comment authors
  Subscribe  
Senaste Äldst Mest röstad
Meddela om
Lingonet
Medlem

Man lär sig mer och mer förnekad historia i nordfront!
Härligt! Jag missar vm hela tiden, känns befriande.