En av de fyra dömda tolkar Högsta domstolens dom om ”hets mot folkgrupp” från den 6/7. Vad säger domen och är den förenlig med gällande lag?
O.B.S. Denna artikel är inte till sin utformning på något sätt tänkt att skumläsas igenom. Den ska läsas ordagrant så att inga missförstånd kan uppstå och någon eventuell tingsrätt, hovrätt eller Högsta domstolen kan hävda motsatsen. Nedan följer en längre redogörelse och granskning av Högsta domstolens dom mot fyra patrioter:
Lagens historik och utveckling
Lagen om hets mot folkgrupp har funnits sedan 1948 men har varit i ständig förändring sedan dess. I dess inledande skede fanns tre kriterier för att göra sig skyldig till HMF; ett uttalande skulle bestå i hot, förtal eller smädelse, det skulle ske offentligen och det skulle avse folk med en viss härstamning eller trosbekännelse. Lagen har som sagt sedan dess justerats i syfte att utvidga tillämpningsområdet.
1970 ersattes ”förtal eller smädelse” med ”uttrycker missaktning”. Detta i sig skulle ge lagen ett bredare område för vad som skulle kunna vara straffbart. Detta kom som en direkt reaktion på 1965-års FN-konvention om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering. Vidare år 1987 så utvidgades lagen ytterligare genom att kravet på spridning bland allmänheten avskaffades. Även spridning inom en sluten grupp, såsom exempelvis en förening eller en kyrka för den delen (Åke Green-målet), skulle vara tillräckligt för straffansvar.
Bakgrunden till dessa ändringar berodde på kritik från den särskilda FN-kommitté som övervakar tillämpning av konventionen. Det finns nämligen inskrivet i konventionen om införandet av förbud mot rasistiska organisationer och kriminalisering av deltagande i sådana organisationer. Så istället för att införa denna drakoniska lag så valde Sverige ett annat mer smygande tillvägagångssätt. De styrande utarbetade en lag som skulle lägga hinder i vägen för intern verksamhet i rasistiska organisationer. De hoppades med det att det utrymme som fanns för sådana organisationer att verka i praktiken därmed skulle försvinna.
Så har vi nu lagen om Hets Mot Folkgrupp. En lag som de i klartext menar ha omarbetats och finslipats för att omöjliggöra verksamhet för så kallade rasistiska organisationer. Som vi alla vet behövs det knappast mycket för att idag bli beskylld för att vara rasist. Det räcker helt enkelt med att du inte anser att mångkultur är något positivt och uppbyggande – utan tvärtom något som hotar stabiliteten i hela världen och hotar förinta världens alla folkgrupper och raser. Lagen om HMF är otvivelaktigt framtagen för att – i förlängningen – omöjliggöra arbetet och existensen för all patriotisk verksamhet. Häri finner vi också svaret till varför Åke Green frias för det han sagt medan aktivister från Motståndsrörelsen, däribland undertecknad, fälls för de flygblad de delat ut.
Fyra olika kriterier
Det finns fyra olika kriterier i konventionen som ska uppfyllas för att Europadomstolen ska pröva ett klagomål om ett ingripande i nationell domstol stått i strid med konventionens bestämmelser om yttrandefrihet. Eftersom svensk lag måste ta hänsyn till dessa innan de dömer samt att två justitieråd använt bland annat dessa som underlag när de yrkat på friande dom gör att det finns intresse att se närmare på dem.
Det första kriteriet handlar om huruvida en fällande dom innefattar en inskränkning av yttrandefriheten för de tilltalade. I det aktuella målet mot aktivisterna står det dock klart att åtalet i sig enbart grundar sig på innehållet i det flygblad som spridits och att en fällande dom därigenom skulle innebära en inskränkning av aktivisternas yttrandefrihet. (HD:s dom, bilaga 2 sida 7).
De olika konventionerna och även de svenska lagarna är utformade så att det ska vara i princip omöjligt att förstå dem fullt ut och kunna peka på konkreta bestämmelser och lagar. Allt blir en bedömningsfråga och det blir således mer eller mindre omöjligt att veta vad man får säga och inte. Även att det ska finnas krav på lagstöd. Detta är också det andra kravet. Det kommenteras i HD:s dom av Dag Victor:
”…lagen skall ha varit tillgänglig för den som berörs av inskränkningen, att denne skall ha haft möjlighet att förutse dess konsekvenser samt att lagen är förenlig med rättsliga principer. Som domstolen har noterat är det inte ovanligt att ordalydelsen i en lagstiftning inte är entydig till sin innebörd utan är utformad med användning av termer som är mer eller mindre vaga till sin innebörd.”
Dag Victor fortsätter och menar att detta i sig inte ogiltigförklarar en fällande dom enligt konventionen:
”Att den närmare innebörden av i sådana fall inte framgår utav lagen utan beror på tolkningen och tillämpningen i rättspraxis utesluter inte att ingripande som företas med tillämpning av sådan lagstiftning uppfyller kraven på lagstöd enligt konventionen.”
Den tredje prövningen är om det förelegat ett legitimt ändamål för inskränkningen som anges i artikel 10. Det som avses som speciellt viktigt skäl för att inskränka på aktivisternas yttrandefrihet enligt svensk lag i detta fall är ”intresset att skydda gruppen homosexuella mot hot och andra uttryck för missaktning”. Men det finns ingen direkt motsvarighet till detta i Europakonventionen. Dock får det tolkas så, enligt HD, att:
…”även om detta inte uttryckligen sägs i propositionen får det, såvitt avser yttranden som inte innefattar hot utan endast missaktning, antas att det i konventionen angivna ändamål som avsetts är skyddet för ”annans goda namn och rykte eller rättigheter” (”the protection of the reputation or right of others”).”
Det fjärde och sista är då om prövningen om huruvida inskränkningen av yttrandefriheten som en fällande dom kan anses vara nödvändig i ett demokratiskt samhälle. Ett ständigt återkommande tema i konventionerna och uttalanden från Europadomstolen gör gällande att yttrandefriheten utgör ett av de väsentliga kännetecknen för ett demokratiskt samhälle och en utav de grundläggande förutsättningarna för dess utveckling och för varje individs självförverkligande. Denna frihet ska även omfattas av rätten att framföra sådana åsikter och information och tankar som kränker, chockerar eller stör. Undantag från yttrandefriheten måste redovisas på ett övertygande sätt.
Vidare sägs att utrymmet för inskränkningar är särskilt begränsat när det gäller politiska yttranden eller debatt i frågor av allmänt intresse. Här menar också Dag Victor att:
”För att inskränkningen av yttrandefriheten skall anses ha varit nödvändig krävs att den varit oundgänglig men det krävs att det förelegat ett trängande/angeläget socialt behov. För att inskränkningen ska kunna godtas krävs vidare att de skäl som läggs till grund i det enskilda fallet är relevant och tillräckligt samt att den är proportionell i förhållande till de legitima ändamål som motiverat inskränkningen.”
Högsta domstolens domslut
Så, vad var det då som fällde aktivisterna? De tre justitieråd som valde att fälla skriver bland annat följande:
”De av riksåklagaren påtalade avsnitten ger genom användningen av de negativt laddade orden ”avarter” och ”denna avvikande sexuella böjelse” som beskrivande för homosexualitet samt uppgiften om att homosexualitet är moraliskt nedbrytande för folkkroppen uttryck för en uppfattning att homosexualitet är samhällsskadligt eller i vart fall något förkastligt.
När det i anslutning till detta anförs att homosexuellas leverne är en av de främsta orsakerna till HIV och AIDS innebär det en förstärkning av det negativa i homosexualitet.
Genom texten att ”homosexlobbyns organ” verkar för att avdramatisera och, som det får uppfattas, legalisera pedofili tillvitas homosexuella som grupp en vanhedrande åsikt.
Det får därför sammantaget ses klart att den åberopade flygbladstexten ger uttryck för missaktning av gruppen homosexuella enligt den innebörd av 16kap. 8§ brottsbalken som kommit till uttryck i lagmotiven.
Att flygbladets utformning i sin helhet och dess spridningssätt i viss mån stödjer att avsikten varit att initiera en debatt mellan elever och lärare medför ingen annan bedömning. De tilltalade har spritt meddelandet trots att de har haft insikt om att flygbladet innehöll denna text.”
Sanna påståenden olagliga?
Det som bland annat sägs i detta uttalande är med andra ord att sanningar inte får diskuteras på grund av att homosexuella som grupp kan känna sig ”kränkt” av kritik riktad mot pedofilvurmande lobbygrupper. Intressant med tanke på att när man bedömt att homosexuella som grupp har ett behov av en särskild skyddslagstiftning så är det fritt fram att särbehandla homosexuella som grupp. Men inte när man vill förmedla kritik mot homosexlobbyn eller homosexualitet i sig.
Vad gäller frågan om kopplingar mellan homosexlobbyn och homosexuella så är det i själva verket inte flygbladsutdelarna som gör denna utan det är de homosexuella själva som företräds – låter sig företrädas – av organisationer, då främst RFSL, med sådana kopplingar. Flygbladet konstaterar bara att den destruktiva homosexlobbyn främjar och försöker avdramatisera pedofili, vilket är i allra högsta grad ett sant påstående och som flygbladsutdelarna ville sprida vidare för att skapa debatt i frågan om indoktrineringen i skolan. Att få rikta sådan berättigad kritik mot homosexlobbyn är särskilt viktigt med tanke på att svenska skolor – dvs. på en sådan plats där utdelningen ägde rum – alltjämt bjuder in bland annat RFSL för att propagera inför elever.
Vidare kan man läsa att i förarbetena till kriminaliseringen av hets mot folkgrupp med anspelning på sexuell läggning framhålls att det straffbara området inte får sträckas så långt att det kommer att omfatta även en saklig diskussion om eller kritik av homosexualitet. Kriminaliseringen ska inte utgöra ett hinder mot opinionsfriheten eller den fria åsiktsbildningen, påståenden som bäst bemöts i en fri och öppen debatt bör då enligt vad som står inte omfattas av kriminaliseringen.
De justitieråd som ville fria aktivisterna skriver med anledning av detta följande:
”Uppenbart är således att lagstiftningen inte syftar till att förbjuda uppfattningen om att homosexualitet är något för enskilda eller samhället negativt och inte heller den som har en sådan uppfattning ger uttryck för denna.
Vad kriminalisering tar sikte på istället, såvitt nu är aktuellt, antas vara att homosexuella bereds skydd mot falska anklagelser och mot omdömen som framförs i kränkande former eller, med andra ord, i princip samma form av skydd som enskilda har genom bestämmelserna om ärekränkning i 5 kap brottsbalken.”
De fortsätter med att hänvisa till ett flertal prövningar i Europadomstolen:
”Domstolen skiljer i detta sammanhang mellan påståenden om fakta och värdeomdömen. När det gäller påstående om fakta kan den som gjort påståendet vara skyldig att visa att detta är sant eller att han i vart fall haft skälig grund för detta. Värdeomdömen kan däremot inte bevisas och något krav att så skall ske kan därför inte uppställas.”
Allt det som står i flygbladet är sant, eller det finns i alla fall skälig grund för uttalandena. Åklagaren har inte motbevisat aktivisterna på en enda punkt. Han har inte ens försökt. Om HD prompt ska gå efter Europadomstolen ska de även se till huruvida våra uttalanden är sanna eller inte. Detta menar också justitieråden Victor och Håstad:
”När det gäller de i förevarande mål aktuella uttalanden har det i målet inte gjorts gällande att dessa skulle vara påståenden om fakta som är felaktiga eller sådana värdeomdömen som förutsätter men saknar tillräckligt faktiskt underlag för att kunna anses vara tillåtna.”
Inte tillräckliga skäl för fällande dom
I sina anföranden menar de två justitieråden att vi bör frikännas ansvar. Nedan följer ett utdrag från Dag Victor:
”Det kan härvid konstateras att de åtalade delarna av flygbladet inte endast ger uttryck för en negativ inställning till homosexualitet utan därutöver givits en utformning som på goda grunder kan uppfattas som överdriven och störande inte endast av homosexuella utan av stora grupper i samhället i övrigt.
Detta är som framgått emellertid inte i sig tillräckligt för att kunna motivera en fällande dom. För en fällande dom bör krävas att uttalanden härutöver får anses ha givits en för sammanhanget opåkallat grovt kränkande utformning.
Vid bedömande av när denna gräns har passerats bör inte endast den generella återhållsamheten som svensk rätt iakttar när det gäller angrepp på kollektiva enheters goda namn och rykte beaktas utan, även om dessa inte är direkt tillämpliga, också (jfr prop. 2001/02:59 s. 41) de principer som kommit till uttryck i tryckfrihetsförordningens (1 kap. 4§ första stycket) och yttrandefrihetslagens (1 kap. 5§) s.k. instruktioner enligt vilka den som skall döma över missbruk av tryck- eller yttrandefriheten skall betänka att dessa friheter utgör grundvalar för ett fritt samhällsskick, uppmärksamma syftet mer än framställningssättet, samt hellre fria än fälla.
Mot denna bakgrund, och med beaktande att det i målet inte gjorts gällande att de uttalanden som åtalet avser skulle vara falska eller baseras på otillräckligt faktaunderlag, anser jag för min del att det vid tillämpningen av svensk rätt inte föreligger tillräckliga skäl för att anse att en fällande dom är nödvändig i ett demokratiskt samhälle för att ge skydd åt homosexuellas goda namn och rykte.”
Avslutningsvis
Vi aktivister delade ut ett flygblad som ifrågasatte objektiviteten vad gäller vissa områden i den svenska skolan. Genomgående i hela flygbladet uppmanades elever till att ta ställning, ifrågasätta och diskutera med sina lärare. Vi motsatte oss den ofta felaktiga historiebeskrivningen som förmedlas i skolan i Sverige och den fullständigt felaktiga bilden av patrioter och vår verksamhet. Vidare motsatte vi oss det skuldbeläggande man försöker pådyvla svenska skolungdomar och folket i allmänhet. Att vara svensk är något man ska kunna vara stolt över.
Det sista avsnittet i flygbladet hade för avsikt att bemöta de ständiga attackerna som (och nu vet jag inte riktigt hur jag ska formulera mig för att undvika att hamna i fängelse) – homosexlobbyn riktar mot kärnfamiljen. Vi ville också varna för vissa delar av homosexlobbyn (och här menar jag homosexlobbyn och inget annat!) som faktiskt verkar för en avdramatisering av pedofili. Samma delar av homosexlobbyn som bereds plats i svenska skolor och får sprida sin propaganda till svenska skolungdomar. Detta är ovedersägligt och det är av högsta allmänintresse att detta belyses och debatteras!
Dessa organisationer/partier sprider sina åsikter och attackerar det som utgör grundvalarna för vad vi anser är ett sunt samhälle. Vi bör givetvis ha även den juridiska rätten till genmäle för att försvara grundläggande värden då de blir attackerade. Återigen, jag pratar om lobbygrupper/organisationer och partier som stödjer dessa åsikter här. Inga enskilda homosexuella ska behöva känna sig kränkta.
Aldrig någonsin har skolväsendet tagit in eller låtit någon representant för den nationella rörelsen få komma till tals då det är temadagar om rasism, genusvetenskap, queerteori eller vad man nu väljer att kalla det. Ett av de mest grundläggande kriterierna för en seriös debatt är väl att man ger motparten chans till genmäle? Varför ska vi acceptera att bli demoniserade och förljugna av ett skolsystem i händerna på socialdemokratin? Vi visste att vi aldrig skulle bli inbjudna om vi bad om det, därför tog vi oss den moraliska rätten att dela ut vår information utan Söderhamns kommuns godkännande. Vi försökte och hade som enda uppsåt att initiera en debatt om dessa frågor gällande objektiviteten i svensk skola.
Vi hade aldrig för avsikt att missakta, hota, mörda, begå massmord eller motsvarande. Jag tror att få människor blir uthängda, smutskastade och på annat sätt trakasserade så som vi patrioter blir. Skillnaden ligger i att vi bemöter dessa påhopp med argument istället för att skrika om förbud och censur. Den senaste tidens smutskastningskampanjer mot oss samt mer eller mindre kriminaliserandet av oss stödjer det påståendet till fullo. Det är ”de goda demokraternas” tillvägagångssätt att undvika debatt genom förevändningen att folket, eller skoleleverna i detta fall, måste skyddas från våra åsikter. Detta är samma sak som att idiotförklara dem man säger sig ska skyddas. Uppenbarligen anser de att ni ”vanliga” människor saknar egen hjärnverksamhet och är oförmögna till att ta egna beslut. Är inte det ganska förnedrande?
Vår kamp för sanningen avstannar inte för att en vansinnig rektor arrangerar bokbål eller för att systemet hellre kriminaliserar oss istället för att bemöta oss med argument.
Slutligen vill jag säga att i ett sunt samhälle finns inga behov av åsiktscensur. Jag vill också understryka att denna artikel inte till sin utformning på något sätt är tänkt att skumläsas igenom. Den ska läsas ordagrant så att inga missförstånd kan uppstå och någon eventuell tingsrätt, hovrätt eller Högsta domstolen kan hävda motsatsen.
Hoppa till huvudinnehåll
