Den fysiska döden är ofrånkomlig och fyller ett syfte, även om vi kanske inte förstår vilket detta syfte är. Medvetenheten om vår egen dödlighet är både en gåva såväl som en orsak till rädsla, dock allt mindre rädsla desto djupare insikt om tingens ordning. Och framförallt med insikten om att individen är en del av nationen (folket) vilket har möjligheten att leva för evigt.

Syftet med vår egen existens finner vi i sammanhanget när vi ser och erkänner oss själva som en del av något större. Meningen med tillvaron förtydligas av detta och känslan av sitt värde som en del av folkgemenskapen med rötter i forntiden och grenar som sträcker sig mot framtiden gör att stolthet och ödmjukhet kan vandra hand i hand. Bertel Gripenberg förklarar det vackert med orden: Intet är jag, men min ras och min rot och min stam äro allt.

En människa utan insikt om sitt eget värde utsätts för en inre degenerering som efterhand fördunklar det yttre. De som inte inser att de har ett högre syfte och ett mål med sin existens, alltså de flesta svenskar idag, faller till föga för substitut menade att skapa ett syfte vilket inte är i samklang med den naturliga ordningen. Det kan vara anskaffandet av rikedom eller materiell lyx, det kan vara att hänge sig åt idrott, som utövande eller fanatisk anhängare; men det kan även vara extremt destruktiva förströelser som missbruk eller sexuella utsvävanden med mera. Allt en människa gör som substitut för att vara en konstruktiv del av helheten – folkgemenskapen – kommer ur avsaknaden av insikt om sitt högre mål, syfte och mening.

Detta drabbar även nationer som helhet och när den nationella stoltheten försvagas och förminskas så är det ett första tecken på att nationen är döende. Francis Parker Yockey skriver i ”The Enemy of Europe” att ”en nation visar att den är döende när den slutar att tro på sin mission och sin överlägsenhet…”. Sverige har slutat att tro på sin mission och sin överlägsenhet, och så har även svenskarna. Hon som troligtvis blir socialdemokraternas nästa partiledare, Mona Sahlin, har öppet förringat den svenska kulturen och den nuvarande statsministern kallade det ursvenska för barbari. Sveriges konung tar även han tillfällen i akt att nedvärdera det svenska och istället prisa osvenskheten som breder ut sig genom främlingsinvasionen. Han gör allt han kan för att hedra de vissnande vasakärvarna vilka symboliserade internationalisternas seger över Vasaätten. Med sådana ledare och ”förebilder” krävs det mycket av folket. Svenskarna måste förstå sin mission och inse att den är motsatt de styrande.

Det har inte alltid varit som det är nu. Sverige och svenskarna har varit vitala och fulla av livskraft – genomsyrade av insikten om sin storhet och sin mission. Under stormaktstiden var vi fulla av självförtroende och när Lejonet från Norden, Gustaf II Adolf, tågade mot den katolska fienden visste alla att detta var en gudagiven order. Sveriges ledarskap, de lärda och folket slöt sig samman enade i striden. Bureus gav oss insikten om vår historia, ledarskapet höjde krigsfanan och våra vapenföra formerade sig för strid.

”I regel dör nationer i tysthet då de sjunker djupare och djupare ner i steril konservatism och krymper bort från de stora besluten,” fortsätter Yockey. Det är denna väg kosmopoliterna har styrt in Västerlandet på och det är denna väg Sverige vandrar på. Sverige är inget, det globala är allt. Kulturskaparna och civilisationsbyggarna dränks av de främmande horderna. I tysthet urlakas nationen, i tysthet och utan motstånd lägger svensken sig tillrätta i rännstenen – inget värde, ingen tro, ingen mening.

Men det krävs en så liten gnista för att en vildsint eld åter skall flamma upp och förtära det som är fel och det som är sjukt. Lejonet från Norden ligger i dvala men kommer åter att vakna och dess mäktiga rytande kommer att eka över jorden. I vår älskade Nord finns grunden för vårt folks återuppväckande, ingenstans har rasen behållits så intakt och de gamla värderingarna, om än dolda bakom Sions villfarelser, så livskraftiga.

Vår ras eviga fiende vet det, vi vet det – slutstriden närmar sig. Låt oss genom vår glödande fanatism sätta fyr på folkets potential, låt oss tända den renande elden. Låt oss ge våra fränder missionen åter!

  • Publicerad:
    2007-02-17 00:00