En annan världsbild

INSÄNDARE. Alice L skriver i den här personliga insändaren om sitt sena politiska uppvaknande efter att hon snubblade över Nordfront och steg för steg började genomskåda etablissemangets lögner.

Vi lever i en tid där möjligheterna att inhämta och sprida information och att kommunicera är större än någonsin. Det är också en tid när gamla sanningar granskas och nya perspektiv prövas, där vissa människor söker kunskap och ifrågasätter, medan andra gör vad som helst för att slippa se verkligheten med egna ögon. När man har fötts in i ett system som pekat ut en viss världsbild så tar det emot att bevittna hur världen plötsligt bara blir konstig, hur de goda byter plats med de onda och ingenting längre är vad man trodde.

För de som är uppvuxna med internet kan det förmodligen vara svårt att förstå hur otillgänglig informationen var en gång, när nyheterna endast förmedlades av två statligt kontrollerade TV-kanaler och en monopolaktig papperstidningsbransch. Det var härifrån vi fick våra nyheter och tillsammans med skolan var det också här vår världsbild till stor del formades. Att hitta alternativa synsätt var nästan omöjligt och eftersom alla källor berättade samma historia så tog man för givet att det var sanningen. Om du behövde veta mer om något särskilt ämne, så var det till att knata iväg till närmsta bibliotek och bläddra i uppslagsböckerna och hoppas på att man skulle hitta något. Ensidigheten i informationsspridningen var i det närmaste total, om du inte kände någon personligen som hade andra vyer. Om man tycker att informationskontrollen är omfattande idag, så är det ingenting jämfört med hur det var innan internet fanns.

Min första kontakt med Nordfronts produktion skedde mest av en slump. Någonstans hade jag hittat ett avsnitt av Radio Nordfront, men hade aldrig tidigare varken hört talas om Motståndsrörelsen eller Nordfront och visste inte vilken sorts organisation det var frågan om. Det var i alla fall en mycket positiv upplevelse. Jag imponerades av de intressanta diskussionsämnena och radiovärdarnas kunskaper. Analyserna av de världspolitiska händelserna, inte minst Trumps politik, var något av det mest nyanserade jag hört. Det här var en helt annan kvalité än vanlig medias infantila och ytliga propaganda.

Rapporteringen på Nordfronts hemsida hade både bredd och djup och förutom vanliga nyheter, även artiklar om historia, kultur och filosofi. Här analyserades skrifter av gamla grekiska filosofer med tydliga förklaringar, som gjorde dessa texter relevanta för det liv vi lever idag. Finkulturen gjordes levande och allmän och blev folkbildande istället för som i vanlig media, krånglas till och göras märkvärdig för ett begränsat kulturetablissemang. Där fanns information som skulle kunna intressera läsare från i princip alla politiska inriktningar, även om man inte sympatiserar med Motståndsrörelsens politiska program. Fokus på ett hälsosamt leverne med goda matvanor, träning och ett tydligt avståndstagande från alla typer av droger var återkommande i radioprogram och artiklar.

Visst fanns det också artiklar som pekade rakt in i reptilhjärnan, för att åstadkomma en känslomässig reaktion, men förekomsten av dessa upplevde jag ändå som mindre än i vanlig media. Framförallt var det en märkbar total frånvaro av bantningsmetoder, utseendefixering och rent snusk, vilket ju den skräpigare delen av vanlig media fullkomligen frossar i.

Jag hade svårt att förstå hur de som stod bakom detta skulle kunna vara ”nazister” – det absolut lägsta och sämsta man kan vara. I vanlig media har sådana alltid beskrivits som obildade, missanpassade unga män, som dricker sig fulla på öl och går ut på gatan för att misshandla människor som de inte tycker om. De skulle ju hata allt och alla och mest av allt, andra folkslag och kvinnor. Där borde inte finnas någon intelligens eller något civiliserat beteende hos dessa. De skulle drivas av våld och hat utan något seriöst ideologiskt eller politiskt tänkande. De skulle definitivt inte sitta och läsa gamla grekiska filosofer, knåpa ihop artiklar om världsekonomin eller analysera den amerikanska utrikespolitiken på ett sätt som får vanlig medias experter att framstå som dagisbarn. De skulle framförallt inte vara stabila familjefäder med fast arbete, flerbarnsmammor eller pensionärer.

Bilden stämde inte. Jag hade blivit grundlurad.

När en lögn avslöjas så abrupt och med sådan tveklöshet så är det naturligt att den åtföljs av insikten att mycket annat också förvanskats och felrapporterats. Anden var ute ur flaskan och gick inte att stoppa tillbaka.

Där satt man nu med en värld som var upp och ner, där de onda var goda och de goda var onda och skämdes över att man lyssnat till rykten istället för att gå till källan och se efter själv.

Det är tydligt att makthavarna – politiker och medier – hjälps åt att sprida en falsk bild av oppositionella grupper som våldsamma hatare och hotare och att de själva, med demokratin och yttrandefriheten som motiv, gör allt de kan för att avskaffa de friheter som de säger sig vilja skydda.

I nationella och nationalsocialistiska kretsar är det förstås ingen nyhet att världen fungerar så här. De har varnat för utvecklingen i många år, medan vi andra har fördömt dem och kallat dem obildade, historielösa, våldsbejakande och extrema, för det är ju vad SVT, DN, Svenska Dagbladet och kvällstidningarna alltid har sagt. Vi upprepade bara samma beskrivning, eftersom vi fått lära oss att tänka som får och tala som papegojor.

Med den friare informationen på internet är vi allt fler som bryter oss loss från den programmering vi blivit utsatta för från barnsben. Vi har börjat utnyttja möjligheten att skaffa oss en bredare bas för omvärldsbevakningen och bilda oss en egen uppfattning. För de gamla monopolmedierna och maktetablissemanget som försöker stoppa utvecklingen räcker det inte med censur och beskyllningar om fake news. Nej, de människor som vill skaffa sig andra perspektiv ska straffas, tuktas och skrämmas så att de inte vågar lämna fållan. Här gäller inga etiska eller moraliska principer om att skydda privatpersoner. Plötsligt är det fritt fram att använda personuppgifter från olagliga dataintrång för att identifiera och hänga ut läsare, som kommenterat artiklar på alternativa media. I en annan bransch skulle det här kunna kallas för affärsspionage. I ett annat land eller en annan tid skulle det kallas för förföljelse. I Sverige kallas det för journalistik.

Men det är inte journalistik, i alla fall inte en god sådan och inte passande för ett land där yttrandefrihet sägs råda och ett samhälle som påstås vara öppet, demokratiskt och rättssäkert. I ett sådant samhälle borde det inte utgöra någon skandal att läsa, kommentera eller diskutera på vilken nyhetssida som helst och där borde inte finnas någon risk för uthängningar, anklagelser och andra repressalier. Men det är inte ett sådant samhälle vi har. Dagens samhällsdebatt och politiska utspel är pinsamt lika en sandlåda full med kostymklädda politiker och journalister, som på en 3-årings vis stoppar fingrarna i öronen och skriker ”jag vill inte lyssna på dig, för du är dum och säger dumma saker och du får inte vara med!” Det är i den här miljön utestängningen av oppositionella från den allmänna debatten, lagen om hets mot folkgrupp och nu även förslag till organisationsförbud hör hemma.

Människor är i allmänhet naturligt nyfikna och kommer inte att sluta vara det bara för att någon med makt beslutar vad som får läsas, vilka åsikter man får ha, samt kring vilka ämnen man får organisera sig. Frågorna om hur man i en demokrati med yttrandefrihet och organisationsfrihet kan förbjuda vissa åsikter och organisationer, samtidigt som man fortsätter kalla sig demokrater, kommer att bli relevanta för allt fler. Därför kommer skrämseltaktik och förbud inte att vara särskilt framgångsrika i längden. Bara en idiot skulle sätta upp en skrivelse på en anslagstavla med rubriken ”Varning, läs inte detta meddelande” och tro att den skulle förbli oläst. Naturligtvis skulle detta bli det mest lästa meddelandet på hela anslagstavlan.

Snöbollen har börjat rulla och för varje ny lögn och varje försök att tysta kritiker och undanhålla information så rullar den snabbare och ökar i omfång. Svenskar är ett folk som historiskt har hållit ärlighet som en av de högsta dygderna. Den dagen då detta folk i en större omfattning inser hur lurade de blivit kommer snöbollen att växa till en lavin och domen över förövarna kommer att bli hård. Då har det ingen betydelse om memen om Finspångsrättegångarna från början var ett skämt eller ej.

/Alice L

Dela artikeln på sociala medier:

Taggat med:

Kommentarerna är efterhandsmodererade. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. För att delta i diskussionen, läs våra regler här och läs våran guide för att skapa ett konto här.

2
Lämna en kommentar

Please Login to comment
2 Comment threads
0 Thread replies
0 Followers
 
Most reacted comment
Hottest comment thread
2 Comment authors
Jan HjelmKlaus Recent comment authors
  Subscribe  
Senaste Äldst Mest röstad
Meddela om
Klaus
Medlem

Jag instämmer att information var mer kontrollerad före internet än idag. Före ”murens fall” måste man lyssna hemligt på fiendens radio eller titta på öst- rsp. väst-TV. I Östen var det hets mot den kapitalistiska Västen (men delvis intressant musik som inte spelades i Västen), i Västen var det mindre hets men mer propaganda för den fria demokratiska Västen. Vad det är idag vet vi. Internet gjorde information möjligt om allt, även om det Tredje Riket, Auschwitz och Sovjetunionen, om Britternas kriminella förfluten, USAs lögner och Israels förbrytelser. Även Kina och Nordkorea måste klara sig med internet. Nordfront gör ett… Läs mer »

Jan Hjelm
Medlem

Tack Alice för en mycket bra insändare. Du beskriver precis hur mina tankar gick när jag fick mina första intryck av först Radio Regeringen och sedan hela Nordfronts utbud av information. Det var som en ridå som drogs åt sidan och avslöjade verkligheten som den är samtidigt som solen tittade fram.