Dagens datum 7 augusti: Detta datum 1867 föddes den tyske expressionistiske målaren Emil Nolde. Nolde anses vara en av 1900-talets stora konstnärer och var även nationalsocialist. Hans konst skulle dock ge upphov till en skarp strid i Tredje riket om modernistisk konst och vart gränsen gick till sk entartete kunst.

Emil Nolde: Självporträtt

Emil Nolde föddes den 7 augusti 1867 i Schleswig vid gränsen mellan Danmark och Tyskland. Hans egentliga efternamn var Hansen och hans skulle senare i livet ta ett nytt efternamn efter byn Nolde där han växte upp. Han kom från en dansk- och tysktalande frisisk bondefamilj och hans uppväxt skulle präglas av bondelivet och familjens fromma protestantiska religiositet. Dessa intryck från barn- och ungdomsåren skulle senare komma till starkt uttryck i hans konst.

Efter att ha arbetat som träsnidare och möbeldesigner inom möbelindustrin och sedan som konstlärare i Schweiz före sekelskiftet, inledde han sitt egentliga livskall som målare. Hans expressionistiska, färgstarka, mystiska och fantastiska målningar blev snart uppskattade och uppmärksammade i konstnärskretsar. Under tiden före andra världskriget började han bli känd som en av de främsta expressionisterna i Tyskland och hans bästa verk anses vara från den tiden.  På 1920-talet var han etablerad och hyllad som en Tysklands verkligt stora målare.

Emil Nolde sympatiserade starkt med nationalsocialismen och skulle välkomna det nationalsocialistiska maktövertagandet 1933. Enligt egen utsago var det personliga erfarenheter av judar som till sist fick honom att inse att de var ett för tyskarna väsensfrämmande folk. Nolde hade redan 1908 hamnat i skarp konflikt med juden Max Lieberman som var ledare för den progressiva konstnärssammanslutningen Berliner Secession, vilket hade lett till Noldes uteslutning. För Nolde hade striden i grund och botten varit ett slags konflikt mellan judisk frankofili och nordisk expressionism.

Nolde menade att varje ras skapade sina egna säregna konstuttryck och enligt honom var expressionismen i sin rena form en genuint nordisk konstform. Men Noldes konst, trots konstnärens nationalsocialistiska åsikter, var inte okontroversiell. Med Emil Nolde skulle konststriden i Tredje riket ställas på sin spets: Hur skulle expressionismen betraktas och vart skulle man dra gränsen för vad som ansågs vara degenererad konst?

Enligt Nolde representerade den nordiska expressionismen en ny modernistisk konstform och han och andra modernistiska konstnärer hoppades att denna nya konststil skulle få officiellt erkännande i Tredje riket. Det var naturligt att Nolde och hans expressionistiska kollegor fick viss sympati från de mer radikala elementen inom den nationalsocialistiska rörelsen. Främst bland dessa var Joseph Goebbels som utövade stor makt över det kulturella området genom Reichskulturkammer som han ledde.

En andra falang inom NSDAP leddes dock av Alfred Rosenberg och det av honom skapade Kampförbundet för tysk kultur som sedan 1927 fört en intellektuell kamp mot degenererad konst på alla områden, däribland mot Bauhausarkitekturen, den atonala musiken och expressionismen. Dessa konstformer avvisades skarpt som varandes uttryck för kulturbolsjevism.

Rosenberg med flera förkastade Noldes uppfattning om expressionismen som en nordisk uttrycksform och gjorde gällande att den var anfrätt och påverkad av judiska influenser. Rosenberg menade att expressionismen var en inåtvänd, odisciplinerad och primitiv konstform som inte hade något viktigt att förmedla. För Rosenberg återfanns det estetiskt tilltalande endast i det realistiska, naturliga och det rasrena, något som dessutom var universellt tilltalande.

Till skillnad från andras expressionistiska målningar var Noldes konstverk inte självklara att stämplas som degenererad konst. De var ofta mycket omtyckta även av människor som annars ogillade det mesta av den moderna konsten. Striden om Noldes konst gällde därför inte huruvida den var estetiskt tilltalande eller inte, utan kom att gälla konsten som sådan och dess roll i samhället.

Expressionismen satte den enskilda människan och hennes upplevelser och känslor i centrum där verkligheten förvrängdes för att istället exempelvis ge uttryck för konstnärens egna subjektiva känslor. När nationalsocialismen väl var statsbärande blev en sådan konst även svår att försvara för män som Joseph Goebbels. I Tredje riket skulle konsten tjäna ras och stat och där passade inte den starkt individualistiska expressionismen in.

Den kunde inte motiveras i ett sammanhang där civilisationen skulle räddas från urartning och förfall och där konsten måste tjäna detta syfte. Den nationalsocialistiska konsten skulle verka för att höja rasen och försvara och utveckla högkulturen, den måste därför vara idealistisk och stilren, trogen naturen som den sunda människan upplevde den. Ett tusenårsrike skulle byggas och där hade Noldes expressionistiska konst ingen plats.

Inte heller spelade det någon roll huruvida den tyska expressionismen var en rent nordisk konstform eller om den hade skapats under judiskt inflytande. Den erkänt primitivistiska konstformen i sig mötte föga förståelse bland Tredje rikets makthavare annat än i gränsfall där övergång mellan realism och expressionism var otydlig. Tredje riket var inte primitivt nordiskt, det spårade sitt ursprung till Norden, men hade inte för avsikt att frammana eller understödja primitiva kulturyttringar, tvärtom såg det sig som en representant och försvarare av den europeiska högkulturen och hade för avsikt att vidareutveckla och förfina den.

Till sist var det Hitler som fällde det definitiva avgörandet. Han höll med Rosenberg, även Noldes målningar var att betrakta som ”entartete kunst”. 1936 skulle Noldes tavlor därför beslagtas som ett led i kampanjen mot degenererad konst. Över tusen av hans tavlor konfiskerades av staten från tyska museer. Under den stora utställningen i München 1937 där degenererad konst förevisades för folket, var även några av Noldes verk utställda.

Under kriget skärptes synen mot expressionismen och all annan urartad konst avsevärt. När Tredje riket befann sig i en kamp på liv och död fanns det absolut inte någon plats för konst som inte tjänade statens intressen. 1941 fick därför Nolde ett strikt yrkesförbud och han förbjöds att måla så länge kriget varade.

Nolde överlevde kriget och skulle återuppta målandet när Tyskland låg i ruiner. Han avled 1956, 88 år gammal.

• Publicerad:
  2018-08-07 00:00

Kategoriserat som:
• Dagens datum
• Historia
• Kultur & Kunskap
• Konst