Nationellt Motstånds ansvarige utgivare frigavs i fredags från fängelset i Skänninge efter att ha avtjänat två månaders fängelse för Hets mot folkgrupp. Organisationskamrater mötte upp vid fängelsegrindarna.
Tidigt på morgonen i fredags reste Pär Öberg och Pär Sjögren från Dalarna ner till fängelset i Skänninge, Östergötland för att där möta upp Emil Hagberg vid hans frigivning. Emil hade då avtjänat två månader i fängelse, dömd för hets mot folkgrupp. Detta i egenskap av ansvarig utgivare för Nationellt Motstånds hemsida.
Efter att ha mött upp Emil färdades de tre kamraterna uppåt landet, under livliga diskussioner om den senaste tidens kamphändelser och Emils tid i fängelset. Färden gick förbi Örebro och vidare norrut längs väg 50 genom Ljusnarsbergs kommun för att slutligen stanna på besök hemma hos mig. Det var en extremt vältränad Emil Hagberg jag hade äran att möta, han gav dessutom intrycket av att vara på topphumör.
Emil ville naturligtvis veta vad som hade hänt under hans frånvaro. Han berättade att han i fängelset dagligen läst den lokala tidningen Östgötakorrespondenten och när han i den hade läst om Motståndsrörelsens aktion i Trondheim hade han blivit mycket upprymd. Det Öberg och Sjögren inte hade hunnit berätta i bilen på vägen upp summerades över några koppar kaffe i mitt hem.
Jag, Öberg och Sjögren å andra sidan, var mycket nyfikna över Emils tid i fängelse. Hade det varit långtråkigt? Hade det blivit bråk? Hade han träffat på andra nationella, hade maten varit ok? Frågorna var många. Att det varit mycket långtråkigt var givet. Som fånge kan man uppleva att tiden går mycket sakta i fängelse. Emil svarade att maten hade varit ok, men tillade att han som tränar så mycket hade fått gå hungrig ibland då portionerna varit små. Han berättade att det inte hade blivit något bråk varken med fångar eller vakter, däremot hade han fört många givande diskussioner med andra fångar av olika bakgrund.
Emil berättade vidare att han främst ägnat sig åt fysisk träning. När han påbörjade sitt straff hade han börjat att göra 600 armhävningar varje dag. När tre veckor återstod av straffet var han uppe i över tusen armhävningar per dag och de två sista veckorna gjorde han 1150 armhävningar per dag. Utöver armhävningarna gjorde han även över 100 ”chins” varje dag plus många andra övningar.
Utöver den intensiva träningen hade han även passat på att läsa lite, främst historia. Två av de böcker han nämnde var Tom Hollands böcker Marathon – det persiska imperiet och kampen om västerlandet och Rubicon – den romerska republikens uppgång och fall.
När vi diskuterade att det skulle publiceras en artikel om hans frigivning så ville Emil att jag skulle framföra hans stora tack till alla de kamrater som skrivit brev till honom under tiden i fängelse.
Trots att Emil nu är fri har han ännu en rättegång att vänta. Systemet fortsätter sin juridiska kamp mot organisationen och redan 15 juni måste Emil upp i tingsrätten igen. Denna gång åtalad för några ord i en kommentar till Pär Öbergs artikel Ny världsvaluta behövs! som publicerades på patriot.nu den 12 april 2011. När vi diskuterade detta klargjorde Emil att det för honom är en ära att vara politisk fånge för vår sak och att han är beredd att vara det igen om så krävs. Han sade även att han avser att arbeta hårt för att kompensera de två månader han varit borta från kampen. Han gav intrycket av att vara hundra procent beslutsam. Emil Hagberg är en helgjuten kämpe. Under vårt möte kunde jag inte låta bli att tänka: Om ändå andra nationella hade hans mentalitet och inställning! Och om ändå svenska folket hade vetat att uppskatta denne man och det han är beredd att offra för deras väl.
Efter besöket hemma hos mig åkte Emil vidare för att träffa sina två söner, Vilhelm och Hjalmar, vilka naturligtvis saknat sin far väldigt mycket.
Hoppa till huvudinnehåll
