Dråpet på Mikael Krusell

Av ,
Historieredaktör
0

Dagens datum 30 november: Natten till den här dagen 1991 dödades den unge nationalisten Mikael Krusell av ett skott i nacken från en polis i Malmö.

Löpsedeln om Mikaels död uppsatt på AFA-iternas blockad i Lund 30 november 1991. Foto: Youtube

I slutet av november 1991 hade Mikael Krusell nyligen rakat av sig håret. Han hade aldrig varit så korthårig förut, menade hans mamma. ”Så kan du inte se ut”, hade hon sagt till honom. Vilket han förstås struntade i.

Mikaels hobby var att rusta upp gamla bilar som han sedan sålde. Han umgicks med det lokala skinheadgänget i Kalmar ungefär en helg i månaden. De andra spenderade han med sin flickvän.

Han planerade först att åka till Stockholm och demonstrera. Det blev för dyrt så han tänkte stanna hemma. Sedan övertalades han att följa med en buss till Lund istället.

Förfest i Malmö
30 november inföll på en lördag det året. Mikael var en av flera som reste från Linköping och Kalmar till Malmö dagen innan.

På kvällen var de på fest i en kamrats lägenhet i centrala Malmö. Hans föräldrar hade rest till Danmark över helgen. Per-Anders ”Pajen” Johansson, från Göteborg var också på plats. Han berättar att ett 50-tal personer från olika delar av landet var där.

Pajen och två till bestämde sig för att gå ut på krogen. Ytterligare tre personer tänkte följa med. Dessa var Mikael Krusell, en 20-åring och en 22-åring. Mikael beskrivs som ganska okänd för de andra på festen. Han hade inte varit skinnskalle så länge. Det var första gången han följde med på något liknande.

Eftersom de tog lång tid på sig gick Pajen och de andra i förväg till en korvkiosk bredvid lägenheten. Denna låg på Köpenhamnsgatan i området Erikslust. Där hamnade de i bråk med ditresta rödingar från västkusten. En av dessa fick en knuff eller ett slag och blev sedan väldigt högljudd.

Pajen berättar att de rörde sig bort från platsen. De hann inte långt förrän de hörde skottlossning. Snart var de omringade av poliser och blåljus.

”Tömde hela magasinet”
Strax efter de gått kom de andra som skulle ut på stan till platsen. De stötte på gänget med rödingar. De mötte även två civilklädda poliser. Ingen av dem hade sett det första bråket. Det kan tänkas att poliserna hade haft uppsikt på festen och befann sig i närområdet.

Krusell och hans vänner uppfattade aldrig att de två männen var poliser. De trodde att det var två vanliga killar som kom fram och började munhuggas. Kanske trodde de att de tillhörde gänget med ditresta AFA-iter.

Enligt poliserna skulle de försökt avstyra ett bråk när de själva angreps. Ifall de identifierade sig som poliser verkar tveksamt. Själva höll de dock fast vid att de gjorde det.

Poliserna drog vapen, men attackerades i alla fall. De såg inte ifall Krusell eller hans vänner hade några vapen eller tillhyggen. Den ena polisen tömde hela magasinet i sin pistol.

Totalt avlossades 7 skott. Ett av dem träffade 22-åringen i benet. Ett äldre par fick en kula in i sin lägenhet som slog ner i deras TV.

Krusell jagade iväg den ena polisen tillsammans med 20-åringen. Förmodligen var det polisen som tömt hela sitt magasin som blev jagad.

Enligt 20-åringen visste ingen av dem att de jagade en polisman. De trodde att det var en galen knarkare med pistol.

Den andra 36-årige polisen följde efter dem. Han sköt den ena pojken i nacken medan han sprang efter honom. 20-åringen fick dennes blodstänk i ansiktet. Kulan gick rakt igenom huvudet. Mikael Krusell låg död på gatan. Han blev 23 år gammal.

Efterspel
Några dagar efter händelsen poserade polismannen med vapnet i kvällspressen. Rubriken löd: ”Jag sköt skinnskallen”.

Den 36-årige polisen åtalades för vållande till annans död. Han fick villkorlig dom i tingsrätten i Malmö. De ansåg inte att han haft för avsikt att döda.

Han slapp dessutom betala böter. Polisens personalansvarsnämnd beslutade att han inte skulle avskedas ifall han blev dömd. Han gavs även skyddad identitet.

Domen överklagades till hovrätten. Där friades han helt. De ansåg att polisen ”under de rådande betingelserna” inte kunde inse risken att träffa ynglingens huvud. Han påstod att han siktade mot låret. Eftersom han sköt samtidigt som han sprang så träffade han istället nacken.

Chefsåklagare Hans Jeppson försökte driva fallet vidare till Högsta domstolen. Han menade att det var oförsvarligt att polismannen inte stannat innan han började skjuta. Riksåklagare Torsten Jonsson däremot ansåg inte att fallet hade något prejudikatsintresse. Därför stod den friande domen fast.

Obduktionsprotokollet som visade att Krusell sköts i nacken offentliggjordes först två månader efter hans död. Därför fick inte media reda på vad som verkligen hänt förrän långt efteråt. Vanligtvis får tidningarna reda på detta så snart obduktionsprotokollet är klart.

Familjen Krusells advokat Sture Wennerström ansåg att polisen borde ha häktats och åtalats för mord eller dråp. Han förblev dock på fri fot medan åklagarmyndigheten utredde om det kunde ha varit oaktsamhet av honom att skjuta någon i nacken.

Enligt Wennerström skall polisen gett två versioner av händelsen. Först sade han att han trodde att kulan slagit i market och studsat upp i huvudet på Mikael. Efter provskjutning ändrade han sig och menade att han siktat mot låren.

20-åringen som hjälpte Mikael jaga polisen dömdes till fyra månaders fängelse för hot mot tjänsteman. Mikaels föräldrars åtal mot polismannen för dråp ogillades. De dömdes istället till att betala uppemot 100 000 kronor för att täcka rättegångskostnader.

Krusell hyllades vid 30-novemberfirande
I sitt tal vid manifestationen för Karl XII i Lund hyllades Mikael av 30-novemberföreningens ordförande Lars Hultén som en stupad hjälte. Föreningen hjälpte även till att samla in pengar till Mikaels familj.

I Stockholm samlades omkring 1000 demonstranter vid slussen för att tåga mot Kungsträdgården. Strax efter klockan 20 inledde SD:s partiledare Anders Klarström med att utlysa en tyst minut för Mikael Krusell. Sedan drog polisen undan kravallstängslet. Tåget började röra sig framåt. Demonstranterna gick med facklor utmed Skeppsbron.

Eftersom motdemonstranter ockuperat Kungsan bestämde polisen sig för att dirigera om demonstrationen mot Riddarholmen. De lyckades dock inte säkra Riddarholmsbron.

Hundratals skinheads stormade avspärrningarna. De slog sig igenom poliskedjorna och begav sig mot Kungsträdgården. Där utbröt sedan ett gatukrig som skall ha saknat motstycke i efterkrigstid.

Matti Sundqvist, sångare i bandet ”Svastika”, var en av dem som fick resa tillbaks från Lund med en tom plats i bussen. Han kom senare att göra en hyllningslåt till Mikael.

Källor:

DN Debatt 920314 ”Låt annan åklagare utreda dödsskjutningen”

TT 920428 ”Skinheads-domen i Malmö överklagas”

DN 921003 ”Polis som sköt fick villkorligt”

TT 930511 ”Åklagare vill ha HD-prövning av skinheadmål”

TT 930526 ”Riksåklagare för inte skinheadmål till HD”

Sydsvenskan 041130 ”En gång om året dominerade våldet i Lunds centrum”

Tamas, Gellert. (2005) ”Lasermannen”. Ordfront förlag

https://jardenberg.se/mindpark-020-maste-alla-vara-med/

Sprid artikeln på sociala medier!

Taggat med:

Kommentarerna är efterhandsmodererade. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. För att delta i diskussionen, läs våra regler här och skapa ett konto här.

Prenumerera
Meddela om
0 Kommentarer
Inline Feedbacks
View all comments