KRÖNIKA. Då det ser ut som vi närmar oss slutet på Trump-eran är det tid för oss nationalsocialister att reflektera över vilken lärdom vi bör ta med oss från de sista fyra åren, skriver Russelman på Frihetskamp.

President Donald Trump med kippah på huvudet i det judiska förintelsemuseet Yad Vashem under statsbesök i Israel. Foto: Public Domain

År 2016 chockerade den nu avgående presidenten Donald Trump hela världen med sin oväntade valseger trots alla de otaliga spådomar om hans oundvikliga nederlag. Han uppnådde detta genom att bryta med alla traditionella regler för hur en republikansk presidentkandidat bör bedriva en valkampanj. Han appellerade till en implicit vit identitet och vitt missnöje med massinvandring och ekonomisk urholkning av den tidigare starkt industrialiserade amerikanska mellanvästern.

Nationalsocialister bör inte vara så snabba med att avfärda judiskt beklagande om Trumps bevisade fascistiska tendenser under den här tidsperioden som judisk paranoia. Den pseudo-fascistiska energin som Trump lyckades piska upp bland sina vita stöttepelare var ett av nyckelelementen till hans seger trots den överväldigande och ensidiga partiskheten mot honom i västerländska medier.

Det måste emellertid sägas att detta till viss del var ett cyniskt strategiskt beslut taget av den judiska massmanipulatören Arthur J. Finkelstein.

Nästan lika chockerande är dock hur patetisk och impotent denna mannen, som bara för fyra år sedan verkade nästan som en mystisk figur, framstår nu när skymningen sänks över hans tid i vita huset. Sedan valet i november har Donald Trump mottagit över 200 miljoner amerikanska dollar från sina välgörare i hopp om att det misstänkta valresultatet kan bli omvänt. Trots otaliga löften från Trump har än idag ingen resultat materialiserat. USA: s högsta domstol vägrade till och med att överväga en juridisk utmaning mot valresultatet av Texas, trots att tre av de sittande högsta domstolsdomarna utsågs av Trump. Som ett resultat av det här har ”Stop the steal”-rörelsen blivit cyniskt omdöpt till ”Stop the grift” av de amerikanska nationalsocialisterna Eric Striker och Mike Enoch. De gör det med antydningen att rörelsens egentliga mål är berikning av Trump och hans allierade på bekostnad av de väljare som genuint tror på att Donald Trump fortfarande kämpar å deras vägnar, den bittra sanningen är dock att han aldrig hade några intentioner att göra detta.

Sanningen är att familjen Trump har varit lojala allierade med amerikanska judar ända sedan 1950-talet då Donald Trumps far, Fred Trump, donerade land till konstruktionen av ett judiskt samfundscenter i Brooklyn, New York. Donald Trump har fortsatt denna tradition med hänsyn till det faktum (som han förresten delar med den kommande presidenten Joe Biden) att så gott som alla hans barnbarn kommer att vara judiska på grund utav hans barns val av makar.

Donald Trumps valseger var viktigt från ett metapolitiskt perspektiv med tanke på att den representerade en seger över judiska medier. Denna framgång har emellertid inte lett till några betydande politiska segrar för varken hans väljare eller vita i väst generellt. För bara en vecka sedan överförde Trump vapen värt en miljard dollar till Marocko i utbyte av normaliseringen av förhållandet mellan detta muslimska land och Israel. Ett beslut som har potential att leda till ökad krigföring i den nordafrikanska regionen och ännu en flyktingkris för ett Europa som redan ligger på randen till ekonomisk kollaps inom en snar framtid.

Så sett i ljuset av den fakta, har nationalister, antingen de befinner sig i USA eller Europa, något att tjäna på att stötta Donald Trumps halvhjärtade försök att behålla makten? I en artikel från ”American Political Science Association” år 2014 undersökte professorerna Martin Gilens och Benjamin I. Page i vilken utsträckning relativt ekonomiska eliter och majoriteten påverkar amerikansk politik. Slutsatsen var slående:

Multivariat analys indikerar att ekonomiska eliter och organiserade grupper som företräder affärsintressen har betydande effekter för USA: s regeringspolitik, medan genomsnittliga medborgare och massbaserade intressegrupper har liten eller inget inflytande.

Med andra ord, USA är en fungerande demokrati endast på pappret och i all realitet en plutokrati där privata intressen dominerar över massorna, och den enorma majoriteten av dessa privata intressen kontrolleras av människor från den judiska gruppen och deras allierade.

Med tanke på detta blir fokuset på valfusket bland så många ur den nationella miljön nästan absurd. Är det av någon reell betydelse att röstsedlar förfalskas i ett demokratiskt system som redan är designat för att vara dysfunktionellt? En kan till och med argumentera från ett nationalistiskt perspektiv, som politiska dissidenter är detta en positiv utveckling för oss eftersom systemet undergräver sin egna legitimitet. Ingenstans är detta mer uppenbart än det löjliga faktum att amerikanska medier som för bara några år sedan lanserade konspirationsteori efter konspirationsteori om att Ryssland stod bakom Trumps seger 2016 nu hävdar att den amerikanska valprocessen är över all form av kritik och att det är helt legitimt att röster kan räknas upp till tre dagar efter valet.

År 2016 valde många amerikanska nationalister att ignorera tidiga varningssignaler från Donald Trump i hopp om att hans valseger skulle kunna användas som ett pressmeddelande för att uppnå verkliga framsteg i den mycket pressande demografiska frågan. Fyra år senare verkar det inte som om USA: s övergång till ett land med mindre än 50% vit befolkning har försenats i någon större utsträckning. Istället kan Donald Trump skryta med att ha bombat Syrien i strid med sina vallöften, flyttat USA: s ambassad till Jerusalem och mordet på en iransk general och krigshjälte i strid med amerikansk lag.

Det intensiva och alltmer irrationella psykologiska behovet bland den politiska högern i USA och väst i allmänhet att tro att Donald Trump är på vår sida växer ut ur önskan att tro att det fortfarande finns västerländska eliter som kämpar för vanliga folks räkning. Detta är helt enkelt inte fallet. Smärtsamt nog måste det erkännas att västerländska eliter är förenade bakom visionen om global nyliberalism, oavsett om de förstår att detta är synonymt med sionistisk överhöghet eller inte.

Låt därför Donald Trump, både hans seger och nederlag, stå som det ultimata beviset på att en folklig nationalsocialistisk rörelse och solidaritet baserad på vit identitet är det enda realistiska sättet för vanliga västerländska medborgare att vända det pågående vita folkmordet. Amerikanska nationalister försökte arbeta inom det etablerade systemet och lyckades så gott som någon kunde förvänta sig, men var sedan tvungna att konfrontera det faktum att trots att ”deras man” hade vunnit var den enda hjälp de kunde förvänta sig tom retorik om ”lag och ordning ”och fullständig passivitet från Trump medan svarta brottslingar och anarkister brände amerikanska städer och dödade dussintals oskyldiga människor i sommar – ett faktum som kulminerade i skapandet av det öppet nationellt socialistiska partiet ”National Justice Party” i höst.

Det enda sättet till seger är en nationalsocialistisk revolution i den anda som skedde i Tyskland på 1930-talet, och vi har Donald Trump att tacka för att detta har blivit bevisat en gång för alla. För detta, om inget annat, är vi skyldiga honom vår tacksamhet.

/Russleman 

Ursprungligen publicerad på Frihetskamp.

  • Publicerad:
    2020-12-26 19:25