Djävulens utopia?

Som vanligt vaknade jag en morgon för några dagar sedan av klockradion. En känd radioröst fyllde etern med några politiskt korrekta reflektioner över tillvaron. Som brukligt är i dylika sammanhang, lät jag strömmen av ord passera in genom ena örat och ut genom det andra. Jag trodde mig kunna den politiskt korrekta linjen vid det laget. Man hade ju hört den förr, så att säga.

Men plötsligt ryckte jag till. Radiorösten sa något man inte fått säga tidigare, om man inte ville bli betraktad som ”rasist” eller ”nazist”, med allt vad det innebär. Den påstod att vid nästa millennieskifte kommer alla människor vara lite halvbruna: ”…som Whitney Houston ungefär”, sa rösten obekymrat.

Jag började fundera på om det var ett undantag eller om den regimvänliga propagandan trätt in i en ny fas. Den som inte har alltför kort minne minns säkert att påpekandet av att den vita rasen håller på att dö ut, eller att det svenska folket kommer försvinna eller förvandlas till oigenkännlighet p g a den förda politiken, tidigare bemötts med förlöjligande och oförstående i bästa fall. ”Självklart kommer det inte bli så!”

Självständigt tänkande människor har givetvis hela tiden insett att detta är det slutgiltiga resultatet av mångkulturalismen, men mediecelebriteter och politiker har valt att låtsas att man vill ha mer ”mångfald istället för enfald”. Men nu börjar man alltså erkänna att syftet hela tiden varit det diametralt motsatta: utplånandet av allt vad etnisk och kulturell mångfald heter. Skapandet av en raslös, rotlös, kulturlös, kosmopolitisk träl.

Att det verkligen rör sig om en ny trend – att vi nu ska vänjas vid att tycka att utplånandet av vårt folk är något positivt, eller åtminstone inget att bekymra sig över, och definitivt något oundvikligt – bekräftades när jag fick syn på Staffan Heimersons kolumn i Aftonbladet från nyårsdagen. Den går nämligen på i samma anda:

”Men en ändring är på gång. Ändringen som kommer är, att vi alla på jorden blir en och samma ras. Strax kommer vi alla att se ungefär likadana ut. Inte bara i klädsel. Vi får alla också samma hudfärg. Lite mörkare än nu, om vi är vita kaukasier. Lite ljusare, om vi i botten har en afrikansk bakgrund. Lite rundare ögon än nu i öst, lite snedare ögon i väst… Det är ingen utopi. Det är ett statistiskt faktum, att vi blandar oss som aldrig förr. De etniska gränserna
bryts upp.”

Han ser alltså likriktningen som i högsta grad önskvärd, en utopi. Men eftersom den håller på att bli verklighet, är den inte längre en utopi utan ett glädjande faktum. Han betecknar det som ”det viktigaste som händer i det nya årtusendet”. För att det inte ska råda något tvivel om att han ser positivt på utvecklingen, avslutar han med orden:

”[Vi är nu] alla på väg att bli kreoler. Härligt!”

Detta är alltså ideologin bakom alla förljugna fraser om mångfald och berikning: En värld utan lintottar, eller kvinnor med karakteristisk, svensk skönhet. Inga vita människor överhuvudtaget, inga asiater eller svarta. Alla ska se ut som de människor man kan hitta i USA:s värsta slumkvarter. Det är målsättningen.

Hur förbleknar inte utrotningen av noshörningar, elefanter, blåvalar o s v, i jämförelse med denna djävulska ”utopi”? Och det är ingen mardröm, utan bistraste verklighet. Dessa människor har makten i vårt land – och inte bara i vårt.

Käre läsare; om du inte var övertygad sen tidigare, måste du inse nu; att vi befinner oss mitt uppe i den uråldriga kampen mellan gott och ont – mellan sanning och lögn.

Och det är dags att ta ställning.

Källa:

Aftonbladet, 1 januari 2000, Alla grupper blir minoriteter.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/0001/01/staffan.html

Dela artikeln på sociala medier:

Kommentarerna är efterhandsmodererade. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. För att delta i diskussionen, läs våra regler här.

Lämna en kommentar

Var den första att kommentera

Meddela om
avatar
wpDiscuz