Det råder ingen brist på organisationer

ORGANISERING. Förekomsten av utbrytarfalanger och nya organisationsbildningar inom den nationella rörelsen har som regel alltid varit ett destruktivt fenomen. Det har tjänat de krafter som vill skada oss genom att med olika klassiska metoder sabotera för det organiserade motståndet. Nybildningarna har ofta initierats av underrättelsetjänsten.

När en ny organisation eller ett parti bildas kan det i inledningsskedet vara en stor tillströmning av rekryter som tycker att det är spännande när det händer någonting ”nytt”. Nybildningar bidrar också ofta till att locka till sig individer som för egna syften jagar ledarpositioner och söker social grupptillhörighet. Stora visioner om kommande succéer, drömmar om storslagna resultat utmärker den tidiga entusiasmen. Efter ett tag kommer känslorna att stabilisera sig när verkligheten för att åstadkomma minsta lilla innebär disciplin och hårt arbete som inte alltid är direkt ”roligt”. Den kräver likaså plikttrogenhet och konsekvens, begrepp som den moderna människan har svårt att förstå sig på.

Nationell kamp är ingen individuell hobby
När det kommer till den enskilde som tidigare stod bland den jublande publiken och fick utlopp för sina euforiska känslor, visar det sig att många inte duger bättre till än att vara passiva åskådare och tyckare. Förhållandet är nämligen sådant att nationell organisering inte kan ses som synonymt med vare sig andligt eller socialt självförverkligande. Briljanta idéer, revolutionerande teorier eller en djupare insikt i sakernas förhållanden betyder absolut ingenting om det avgränsar sig till att vara en individuell hobby. Eftersom den nationella kampen bygger på frivillighet finns det inga möjligheter att beordra folk att göra vad de borde, även fast man i stunder säkert önskade detta.

Avliva anarkistiska tendenser
Som moderna människor har även många drabbats av ett sjukligt bekräftelsebehov, där prestige och maktbegär helt kan ta överhanden över idealismen som är en osjälvisk och uppoffrande egenskap. Som medlem i en organisation måste man vara beredd på att acceptera beslut och tolerera att sina egna idéer eller bidrag inte uppskattas som man själv hade hoppats på. Din egna privata frihet får ge vika för organisationen. Den rekryt som inbillar sig att han är så betydelsefull att en organisation ska behöva anpassa sig efter honom gör bäst i att aldrig tänka tanken på att ingå i en hierarkisk organisation. Vi måste rätta in oss i leden och anarkistiska tendenser måste avlivas!

Interna falanger
När personer samlas i en gruppering så tar de även med sig det som är sjukligt från det omgivande samhället. Det kan handla om bristande karaktär i olika avseenden eller värderingar i allmänhet. Tacksamt nog är den offervillige, osjälviske patrioten, med en vilja att ständigt vilja förbättra sig, av bättre kvalitet än normalmänniskan. Om en organisation är mindre nogräknad och välkomnar alla som visar en gnutta intresse så har man bäddat för kommande interna konflikter. Intrigmakeri, dålig kamratskap och illasinnad ryktesspridning är vad som kommer utveckla sig av att man lät sig tillåta en okontrollerad medlemstillströmning. Det kommer att bildas interna falanger vilka med allt mer desperata metoder försöker ta över organisationen. Vissa element kommer utkristallisera sig som rabiata fiender till organisationen och ledarskapet och de kommer göra vad de kan för att mobilisera missnöje, demoralisera och få medlemmar att vända sig mot ledningen eller att bli inaktiva.

Konkurrerande organisationer
Efter att de interna motsättningarna har fått verka är ännu en organisation född. Den nya organisationens själva existens bygger  på tidigare personliga motsättningar och bristande förmåga till att vilja upprätthålla enighet. Även om man betonar ideologiska skiljaktigheter, föreställningar om taktik, framtoning med mera finns det en uttalad avsikt om att vilja tillintetgöra den tidigare organisationsbildningen. Denna aversion ligger som en skugga över organisationen och tar lätt energi ifrån det som ursprungligen var det som avsågs vara det främsta – att kämpa för ett ädelt mål.

Människan är bristvaran
Det råder ingen brist på organisationer som i grunden har samma mål. Det finns inget behov av att skapa ännu mer förvirring. Däremot råder det brist på driftiga människor som äger de goda karaktärsegenskaperna, med betoning på offervillighet och pliktkänsla. Personer man vet var man har dem när situationen är som värst och när hoppet känns som mest avlägset. Målet med vår kamp är att befria Sverige. Först när lugnet bryts och de sociala spänningarna i samhället släpper lös kommer den stora massan att se verkligheten för vad den är. Det krävs då att en etablerad kraft har berett mark och som folk ser ett hopp och ett alternativ i. Avsikten med Svenska motståndsrörelsen är att bli denna kraft.

Dela artikeln på sociala medier:

Taggat med:

Kommentarerna är efterhandsmodererade. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. För att delta i diskussionen, läs våra regler här och läs våran guide för att skapa ett konto här.

Lämna en kommentar

Please Login to comment
  Subscribe  
Meddela om