En av de svåraste sakerna med att idag vinna större anhängarskaror till ett radikalt alternativ, är att folk fortfarande känner att systemet tar hand om dem och ger dem skydd. Många vet att vi har rätt, men de gör inget åt situationen eftersom de förstår att det kostar att ställa sig utanför systemet. Andra har ingen aning om någonting, utan tror att de lever i paradiset på jorden och förväxlar därför oftast ytliga nöjen med äkta livsglädje. Precis som på Roms tid finns även idag ”bröd och skådespel” som hindrar folk från att se verkligheten (och skulle inte det fungera så finns alltid lyckopiller eller droger för att fly verkligheten). Vid teveburkens sken vill man inte höra talas om samhällsförändringar, utan man vill hellre vara kvar i sitt drömtillstånd och behålla sina illusioner.

Motståndsrörelsen har ofta fört fram att det är högst sannolikt att en verklig samhällsomvandling kommer först i samband med en kris av något slag och att det är en sådan utveckling vi måste förbereda oss inför. Av denna anledning har vi av vissa individer avfärdats som ”katastrofister” eller ”dysterkvistar”. En del har även menat att vi väntar på en ”Messias” (i form av krisen) – som om att vi idag skulle vara passiva och att den nuvarande kamp vi för, inte anses vara kamp.

Efter det grekiska valet har vi ”dysterkvistar” dock all anledning att vara glada. Resultatet i Grekland visar nämligen att vi hade rätt – och det på flera plan. Det lilla partiet Gyllene gryning har gått från att ha ett fjuttigt kommunalt mandat vid förra valet, till 21 platser i det grekiska parlamentet. Partiet fick ungefär 7 procent av rösterna och är idag Greklands sjätte största parti. Vi dysterkvistar är glada för Gyllene grynings skull och det faktum att den upp-och-ned-vända värld vi lever i åtminstone inte kunnat ändra på de psykologiska aspekterna kring revolutionära tillstånd; nämligen att en verklig samhällsomvandling sker först då tiden och situationen är mogen. I Grekland är systemet moraliskt, och nästintill ekonomiskt, bankrutt. Det är därför vi ser en begynnande resning hos det grekiska folket.

Gyllene grynings partiledare Nikolaos Michaloliakos

Naturligtvis finns det en möjlighet att nå seger utan en ekonomisk kris (vilket dock är svårt att veta och ingen har egentligen lyckats med detta) men däremot inte genom att anpassa vårt budskap till systemet. Det är svårt att konkurrera med systemet eftersom det i nuläget anses erbjuda säkerhet, bekvämlighet och ekonomiskt trygghet åt den stora massan. Den verkligt stora anstormningen till den nationella rörelsen lär därför ske först när svensken inte alltid har råd att ta bilen till jobbet, börja sin dag på McDonalds eller kasta i sig chips och öl framför teven. När svenskarna inser att samhället är byggt på en enda stor lögn, och att man samtidigt saknar systemets skyddsnät, kommer de vara avsevärt mer mottagliga för andras åsikter och lösningar. Det är exakt detta som skett nu i Grekland.

I massmedia har Gyllene gryning beskrivits som nationalsocialistiskt (”nazistiskt”) och desperationen i artiklarna har varit påtaglig. Gyllene gryning är däremot inte ett nationalsocialistiskt parti, i alla fall inte utåt sett. Om man får inflika lite kritik så hade partiet nog mått bra av att vara lite mer tydliga i denna och andra frågor. Jag hade också gärna sett att man talade öppet om judiska storbanker som Goldman Sachs, vilka orsakat och profiterat på Greklands nuvarande situation, och satt detta i ett historiskt sammanhang.

Gyllene gryning är dock ett verkligt radikalt alternativ och det på en helt annan nivå än de flesta andra nationalistiska partier. Gyllene gryning är i grunden något av en kamporganisation och har som sådan genom åren hamnat i många konflikter på gatan. Även om man av möjliga ”taktiska skäl” inte löper hela linan ut, så uppvisar Gyllene gryning tydliga nationalsocialistiska drag, vilket deras symbolbruk är mer än bevis för. Deras ledare, Nikolaos Michaloliakos, har arresterats för flera mindre våldsrelaterade brott och även olagligt innehav av explosivt material, vilket ledde till avsked från det militära. Han är vad vissa i Sverige skulle kalla för ”belastad”. Hela deras organisation är i jämförelse med andra ”belastad”. Trots detta – eller kanske på grund av detta – har Gyllene gryning nått parlamentet.

Det ska i sammanhanget nämnas att det brittiska nationalistpartiet BNP i veckan gjorde ett katastrofval där man förlorade nästan alla sina lokala mandat. Partiledaren Nick Griffin har under sin tid i partiet gjort pragmatismen till partiets norm, något som nu verkar straffa sig. När man baserar sin politik på att enbart angripa invandringen (eller den muslimska invandringen som det ju mest handlar om) men inte roten till det onda, så kommer detta inte hålla i längden. Systemet kan manövrera ut ett sådant parti genom att antingen ta hand om dessa frågor själv eller med hjälpa av repressiva åtgärder hålla den rotlösa massan under kontroll. Skillnaderna mellan Gyllene gryning och BNP är att den förstnämnda är mycket mer långtgående i sin kritik av systemet.

Nu ska vi inte tro att någonting är löst i Grekland i och med att Gyllene gryning kommit in i det grekiska parlamentet. Att en kris definitivt fungerar som katalysator bör nu även de mer ljumma krafterna i vår rörelse hålla med om. Denna kris kan även nå Sverige, liksom den tidigare nått Island och andra stabila ekonomier. Fram till dess att så sker måste vi fortsätta vara orubbliga i vår kritik av systemet och fortsätta beröra de mest kontroversiella men nödvändiga frågor. Det handlar inte om att passivt invänta något magiskt från ovan utan om att bygga upp ett motstånd och att förbereda oss på att det hus som byggts utan grund till sist måste rasa. De som följer med vinden kommer få det svårt att hänga med när vinden snabbt vänder åt andra hållet. Det handlar om att redan från början bedriva och göra sig kända för en radikal kamp och att inte vika av från den vägen. Endast genom detta kommer vi av folket att uppfattas som ärliga och vinna deras förtroende då vår tid är inne.

I Grekland börjar nu allvaret. Den borgerliga högern minskar sina mandat i parlamentet och socialdemokraterna hamnar utanför, samtidigt som de som i den liberala världen uppfattas som ytterligheter, avancerar. Gyllene gryning kommer att hamna i samma parlament som ett kommunistparti av mer klassiskt snitt, KKE, vilka talar om att införa ett proletariatets diktatur efter revolutionen. I det nya, framväxande Grekland, finns redan inbyggda konflikter som kanske inte går att lösa förrän en kraft tar kommandot. I Grekland har en kris visat sig nödvändig och det ska bli intressant att se om Gyllene gryning förvaltar detta väl och fortsätter på den radikala vägen. Även de nordiska folken skulle må bra av en sådan kris, då det skulle föra kampen framåt och få människor att vakna upp till den bistra verkligheten.


  • Publicerad:
    2012-05-11 17:57