Angreppen på Sverige som nationalstat är omfattande och sker på alla fronter. Alla försvarsnedläggningar och den nya inriktningen på försvarsmakten till att bli ett ”smalt insatsförsvar”, lämpat för internationella operationer, istället för det traditionella invasionsförsvaret som syftade att skydda vårt folk och territorium, är ett i raden av de många angrepp som avsiktligt sker mot Sverige.

Syftet med försvarsslakten är tvådelat, det ena är att hindra svenskar att få militära kunskaper, kunskaper de skulle kunna få användning för i kampen mot främlingsinvasionen och utförsäljningen av Sverige. Politikerna fruktar helt enkelt sitt eget folk. Därför är systemet extra noga med att hindra patrioter att göra värnplikten.

Det andra syftet är att undergräva Sveriges självständighet, så att vi vid ett eventuellt yttre hot måste ty oss till Nato eller EU. När vi gör oss beroende av andra länder upphör Sveriges självständighet. Har vi inget starkt försvar som kan försvara nationens intressen blir vi beroende av andra, något ”våra” riksdagspolitiker kallt kalkylerat med. Att Sveriges politiker idag har en internationell agenda är uppenbart, de bestämde långt innan vi röstade ja till EU att vi skulle ge upp vår suveränitet och tvingas in i unionen. De lurade oss sedan med listig propaganda så att vi frivilligt röstade bort vår självbestämmanderätt över vårt eget land och därmed kontrollen över vårt eget öde. En nedläggning av försvaret är alltså en anpassning till de internationella krafter de vill blidka.

Politikernas planer är långt satta i verket. Numera är inte Sverige rustat överhuvudtaget mot ett yttre angrepp. Försvarsslakten har nått så långt att vi enligt Johan Tunberger, analytiker vid FOI (Totalförsvarets forskningsinstitut), inte kan mobilisera mer än 5 000 man vid en eventuell konflikt! Enligt Tunberger är det alldeles för lite:

– Väldigt få förband blir gripbara. Det tar ända upp till ett år att få fram 5 000 man. Är försvarets snabbinsatsstyrka utomlands finns nästan ingenting i Sverige.

Våra grannländer har gjort en annan säkerhetspolitisk bedömning. Finland kan ställa upp med 285 000 man, Norge 20 000 och Danmark 45 000. Betänk då att samtliga nordiska länder dessutom har mindre territorium och befolkningar än Sverige har att försvara.

Historiskt sett har Sveriges självständighet vilat på föreställningen att vi skall ha ett respektingivande försvar som gör att vi själva kan värna våra gränser om det blir kritiskt. Tanken har varit att det skulle kostat fienden för mycket att angripa oss så att de ska välja att avstå istället. Dagens svenska försvar är dock inte respektingivande, varvid hela resonemanget undermineras, och vi är beroende av hjälp utifrån.

Förutom de 5 000 man Sverige kan uppbåda finns 30 000 hemvärnsmän, men även det är en alldeles för låg siffra.

– Jag har stor respekt för Hemvärnet, men de klarar inte stora och komplicerade insatser, säger Johan Tunberger till Aftonbladet. Tunbergers kritik mot det katastrofala tillståndet slås tillbaka av generalmajor Michael Moore vid Högkvarteret, som påpekar att de har angivna krav på beredskap, vilka uppfylls. Han menar att dagens försvar är fullt tillräckligt mot dagens hot.

När Sveriges försvar var som störst fanns det materiel och förplägnad för att hålla en miljon man i vapen. Att Sveriges politiker inte har nationens bästa för ögonen är uppenbart, att de inte har viljan att värna vårt oberoende och vår frihet är lika uppenbart. Sverige är ett av få länder där man skrotar krigsmateriel – bl.a. moderna stridsfordon, vapen och förplägnad – istället för att lagra eller plombera materielen för framtida bruk, trots att det skulle vara billigare än att skrota dem! Över två miljarder kronor har hittills kastats bort på att skrota viktig krigsmateriel – allt genomdrivet och påskyndat av förrädarna i riksdagen.


  • Publicerad:
    2006-08-16 00:00