Idag är det den 27:e januari, den nya religionens främsta dag – Förintelsens minnesdag. Idag skall vi, enligt statligt dekret, minnas de som förintades i de ”barbariska” tyskarnas brännugnar. Framförallt skall vi minnas de 6 000 000 judar som mördades. Den som inte ställer upp på detta, som ifrågasätter detta, som har mage att uttrycka en tveksamhet inför detta, skall brännmärkas som antisemit, judehatare, rasist, nazist och så vidare. Förnekarna är kättare och borde helst förbjudas att yppa sig – som man gjort i Tyskland där inkvisitionen jagar och dömer de som vågar hysa tvivel, eller än värre, som vågar tvivla öppet. Detta är inte så konstigt; för om du vill ta reda på vem som styr, ta då först reda på vilka du inte får kritisera.

Tyskt exempel
Nyligen skulle delstatsparlamentet i Sachsen, Tyskland, hålla en tyst minut för alla nazismens offer. Denna tysta minut var resultatet av att det nationella partiet NPD önskade en debatt om de allierades terrorbombningar under kriget. Man ville gäcka och håna NPD; ingen debatt om mördade tyskar – tyst minut för främlingar!
NPD:s tolv delegater vägrade delta i detta spektakel och lämnade helt sonika salen med kommentaren att de endast tänker minnas tyska offer. Resultatet av denna handling var väntad, de prostituerade politikerna från de ”politiskt korrekta” partierna höjde nu sina röster i klagosång över denna ”skandal”. ”Vad skall hända med Tysklands rykte?” ”Nazisterna är på väg tillbaka?” ”Vi måste förbjuda NPD”, och så vidare. Sedan har vi juden Paul Spiegel, ordförande för Tysklands judars centralråd som en kommentar till det hela hävdar att ”utan nazisterna hade det aldrig blivit något krig eller någon holocaust”. Låt oss se om detta stämmer eller om det är så att herr Spiegels uttalande bara är ett uttryck för den där fräckheten som vi alla känner till.

Spiegel ljuger – judarna förklarar krig
Jag tänker ta risken att vara en kättare, jag tar risken att ifrågasätta den nya religiösa dogmen, jag tar risken att vara en fritänkare. Jag ids säga, på denna symboliska dag, att jag inte tror ett dugg på förintelsehistorien. Jag tror inte att sex miljoner judar förintades enligt någon medveten plan. Detta är ren idioti och bara okunniga ja-sägare som uppfostrats av massmedia tror på denna amsaga. Visst spärrades judar in i koncentrationsläger, även kallat interneringsläger, och det är inget att orda om. Det är brukligt att man spärrar in potentiella fiender om man hamnar i krig – som USA gjorde med japanerna eller engelsmännen med boerna. Ja, vår socialdemokratiska regering gjorde det samma med de hårdföra kommunisterna under krigsåren, och det utan att vara i krig.

Och när det kommer till herr Spiegels uttalande så kan vi konstatera att den judiska världskongressen förklarade Tyskland krig redan 1933, året för Hitlers maktövertagande. Därför kunde man i DAILY MAIL den 24:e mars år 1933, läsa att: ”All världens judar ha som en man förenat sig för att förklara Tyskland krig. Den judiske grosshandlaren kommer att lämna sin affär, och tiggaren sin eländiga bod för att gemensamt i ett heligt krig gå i strid mot Hitlers folk.” Sex år senare, i augusti år 1939, uttryckte sig David Ben Gurion på följande vis i ett tal till sionistkongressen i Genève: ”I detta krig står judendomen på Englands sida, ty det kommande kriget är i varje hänseende ett judiskt krig.” Slutligen bedyrade sionistledaren Chaim Weizmann den 28 augusti 1939 följande till Englands premiärminister Chamberlain: ”I detta högtidliga ögonblick önskar jag på det allra tydligaste förklara, att judarna stå på Storbritanniens sida och kämpa för demokratierna.”

Med sådana uttalande från judiska ledare och auktoriteter måste ju vem som helst inse att det Tyska Rikets regering hade varit korkad, om de då inte vidtog motåtgärder. Världsjudendomen förklarade krig och därför var alla judar potentiella fiender. Därför var man tvungen att koncentrera dem i läger. Försöker man lägga in en moralisk aspekt på detta, utan att lika hårt fördöma USA och England med flera stater, så bevisar man sig bara vara okunnig, partisk eller så väljer man denna linje av samma anledning som Jesus framhöll; ”Av rädsla för judarna”.

Det är inte mitt syfte att här gå in i bevisbördan när det gäller förintelsen. För den som vill studera detta ämne ur en mer teknisk vinkel finns det gott om revisionistiskt material att tillgå. Nej, jag vill snarare sätta Holocaust i sitt rätta historiska perspektiv. Holocaust ja, detta ord som manifesterar ett ojämförbart lidande, som är så ångestladdat att statsmän gråter vid blotta yppandet av det och som gör att St. (som han helst vill se sig) Göran Persson stönar än värre när han skall predika om det. Säg holocaust och dina åhörare ser bilder av likhögar, fullastade godsvagnar och rykande skorstenar. Holocaust, för evigt förknippat med judiskt lidande. Jösses vad dumt!


Kalott-Göran visar med all tydlighet var hans lojalitet ligger.

En judisk specialitet
(censur) och något de firar med glädje. Holocaust är ett av de yttersta uttrycken för judendomen! Låt oss skingra dimslöjan och utan rädsla för judarna gunga den här båten vi tvingats ner i.

HOLOCAUST kommer från grekiskan och åsyftar främst brännoffer, massoffer och även massaker. Detta är något som judarnas historia kantas av. Hela det judiska Gamla testamentet är en enda orgie i bränn- och massoffer eller massakrer till judeguden Jahves (el. Jehovas) ära. Eller vad sägs om konung Davids åstadkommanden, som det berättas om i 2 Sam: ”Och folket som var där, förde han ut och lade dem under sågar och tröskvagnar och bilor av järn och brände upp dem i tegelugnar. Så gjorde han med Ammons barns alla städer”. Holocaust!

Det judiska nomadfolket drev runt från plats till plats, från folk till folk med sin guds befallning i huvudet: ”Och du skall förgöra alla de folk, vilka Jahve din gud vill giva i ditt våld. Du skall ingen skonsamhet bevisa emot dem.” 5 Mos. 7:16. Förintelse och död följde i deras spår och de är så stolta över denna del av sin historia att de infogar beskrivningarna och befallningarna i sina heliga böcker. Förintelse skriver jag, det är rätt ord att använda eftersom judarnas mordiskhet inte bara drabbade vapenföra män utan alla levande. Deras blodtörstiga gud hade nämligen givit denna befallning i 1 Sam 15:1, 3: ”Och hör nu Jahves ord. Så säger Jahve-Sebaot: Gå nu åstad och slå amalekiterna och giv dem till spillo med allt vad de hava och skona dem icke, utan dräp både man och kvinna, både barn och spenbarn…”

Bibeln är mer eller mindre berättelsen om judarnas förintelsekrig mot alla grannfolk. Hela Esters bok är skildringen över hur judarna med list manövrerade sig till makt med påföljande folkmord. Att studera en religion som utövar ett starkt inflytande på tillbedjarna, är att förstå folkets mentalitet och bevekelsegrunder. Det judiska folket är noga med att undertrycka sin religiositet, så det är på sin plats att man studerar dess religion… och denna religion kan sammanfattas med ett ord – HOLOCAUST!

Gällande än idag
Nu kan man visserligen argumentera att detta är historia från långt, långt bak i tiden och som inte har någon egentlig bärighet idag. Visst, vi kan väl kasta judarnas folkmord på den historiska skräphögen, men är man beredd att likaledes kasta Hitlertysklands påstådda dito på samma hög? Aldrig i livet! Om judarna genomdriver holocaust på andra folk skall det firas, som Purimfesten, om judarna själva utsätts för det skall det begråtas av alla, som idag på förintelsens minnesdag. Är det inte så, att om vi varit som judarna, så hade denna dag varit en festens dag då vi, likt judarna på Purim, firar folkmordet? Nej, det är skillnad på folk och folk.

Men tillhör det historien, detta herrefolkstänkande som berättigar judarna att mörda? Inte enligt Rabbinen Maimonides som i More nebochim band I, kapitel 54, sid. 81 skriver att, ”När man dödar icke-judar, dödar man alla, från gubbar till barnbarns barn, emedan så är befallt och det otvivelaktigt är Jahves vilja, att alla icke-judar skola dödas, alltså också små barn med sina föräldrar och föräldrars föräldrar, utan åtskillnad”. Detta skrevs år 1872. Är det kanske så som juden Ludvig Neumann skriver i Neue Epistel an die Ebräer att ”judendom och krig höra ihop”. Ja, skall vi tro på USA:s tidigare överrabbi som jämställde kommunism med judaism så känns det inte så främmande. För att inte ta israelernas i allmänhet och rabbinernas i synnerhet, inställning till kriget mot palestinierna. Förutom det vi ser och hör rapporterat av media avslöjas graverande fakta i boken Judisk historia, judisk religion – tyngden av tvåtusen år där författaren, själv jude, ger exempel på det människoförakt som genomsyrar den judiska religionen.

Holocaust – judiskt monopol?
Men vi kan inte dra alla judar över en kam, naturligtvis inte. Men litet intellektuell och historisk ärlighet är definitivt på sin plats. Man skall inte kasta sten i glashus och judarnas försök att monopolisera sorg och lidande (på samma sätt som familjen Bonnier gör med media) är uppåt väggarna fel! Man kan inte fira en religiös högtid som går ut på att med glädje minnas hur man bedrivit folkmord, man kan inte basera sin tro på mordiska skrifter och tillbe en blodtörstig gud, för att sedan kräva att den övriga mänskligheten skall unisont sörja eventuellt elände man själv blivit utsatt för. Detta borde varje människa med sunt förnuft förstå.

Antingen skall allt lidande, som alla någonsin utsatts för begråtas och bli till åminnelse för alla, eller så får man helt enkelt inse att ond bråd död, folkmord och krig, är och har varit en del av mänsklighetens historia. Judarna är inte mer drabbade än andra av elände, detta är en historisk lögn. Av dessa skäl ovan förkastar jag denna minnesdag, den är hyckleri och fräckhet. Mina tankar går till de arier som mördats av judarna under historiens lopp; till dem som bragdes om livet av de Allierade styrkornas terrorbombningar, till alla de som miste livet under kommunismens mordiska hammare och skära. Och inte minst går mina tankar till de germanska kvinnor som gruppvåldtogs av röda arméns soldater på direktiv av juden Ilja Ehrenburg och hejades på av resten inom det judiska bolsjevikstyret. Rätt skall vara rätt!


  • Publicerad:
    2005-01-27 00:00