Har man en god intuition och känsla för vad som säljer står möjligheten öppen för den som vill konkurrera med redan duktiga konsulter och andra företagare. Det är en hård marknad, nya näringsidkare får lägga ner mycket kraft och energi för att få del av en allt mer mättad efterfrågan på varor och tjänster. Men med en smula nytänkande, lite billiga tricks och genom att röra sig i de rätta politiska kretsarna kan nya möjligheter öppna sig vilket alltfler har börjat upptäcka…

Den underhållande Expoiten
Den 12 oktober besökte en viss Michael Lundh Gävle och höll ett föredrag om kriminalitet, ungdomsproblem och attityder till utlänningar. Han har vid flera andra tillfällen hållit föredrag och fått goda recensioner och lovordats av inflytelserika personer. Vem är då denne Michael kan man fråga sig och vad är det som gör honom såpass intressant? Det enkla svaret måste bli att han är en välpreparerad underhållare och samtidigt en politisk agitator för mångkulturen, svenskfientligheten och makthavarnas försök till förmynderi av det svenska förståndet. Hans engagemang för ett multietniskt Sverige bevisar sig även i den omständigheten att han sitter i styrelsen för stiftelsen Expo. Kring sin person har han byggt upp en ”story” som blivit populär bland det politiskt korrekta segment av personer som omhuldar honom.

Tidigare var han polis och under denna tid levde han i en jobbig tillvaro som ”hårdhänt piketpolis”. Han reflekterar tillbaka och kritiserar poliskåren och sina forna kollegor vars föreställningar om olika etniska grupper enligt honom är orättvist fördomsfulla. Även han själv delade dessa uppfattningar. Sedermera kom han att omvärdera sin inställning när han arbetade direkt med ungdomar. Hans blickar vände sig mot politiken. Mellan åren 1999 och 2002 ingick han i regeringens ungdomsdelegation som rådgivare åt ungdomsministern inom bland annat integrationsfrågor.

På sin hemsida (http://www.michaellundh.se/), skriver han följande:

”Efter många års arbete med ungdomar och integrationsfrågor upplevde jag allt starkare att delar av samhället och inte minst polisen utövar strukturell diskriminering mot utsatta grupper.”

Numera menar han att han lämnat sina ”fördomar” bakom sig och livnär sig istället som föredragshållare, en affärsidé som han verkar ha lyckats väl med. Han har varit flitig på att sondera den politiskt korrekta terrängen och öva upp sig i att förmedla doktrinen om att synen på etniska minoriteter som problemgrupper blott är en illusion – eftersom den enda giltiga orsaksparametern handlar om klasstillhörighet. Under föredraget i Gävle den 12 oktober uttryckte han att:
– Personer med helsvensk bakgrund som kommer från en lägre klass förekommer i lika hög grad i brottsregistren.

”Den grymmaste föreläsning jag hört” – Dogge i Latin Kings
I sin föredragsverksamhet förespråkar han ett annorlunda förhållningssätt som han påstår ska vara mer verkansfullt för att hantera ungdomskriminallitet. Mer ”socialt arbete”, mer ”integration” genom att försätta de fördomsfulla svenskarna i en situation att de tvingas växa upp i en multietnisk miljö. Inte så förvånande blir han omtyckt av många multikultianhängare. På sin hemsida publicerar han omdömen av kända personligheter som omfamnas av etablissemangets olika ghettoromantiker. Däribland av förortsikoner som ”Dogge Doggelito” och så kallade före detta värstingar som Paolo Roberto och förmenta antirasister som Mikael Wiehe.

Vi ska här inte fördjupa oss vidare om mannen Michael Lundh då han enbart är en i mängden av personer som tagit tillfället att göra sig en förtjänst genom att upprätthålla dogmatiska föreställningar – inom den mångkulturella näringsgrenen. Det intressanta är just det uppenbara förhållandet att makthavarna och den politiskt uniformerade samhällshierarkin överlag, genom att sanktionera den mångkulturella propagandan med dryga finansiella medel, exponerar sin rädsla över att förlora kontrollen över medborgarnas sinnen, drifter och tankar. Det är just ett talande bevis på en desperation som kräver allt större resurser. Den mångkulturella näringsgrenen är en bransch som inte tycks vara lika mättad som andra näringsgrenar. Behovet av nya formler för att försvara etablissemangets mångkulturella dagordning tycks aldrig sina. En annan fråga blir följaktligen, kommer penningpungen vara tillräckligt stor för att stoppa motståndet?

• Publicerad:
  2005-10-13 00:00