Definitionen av idioti

Det nuvarande systemet med ”ensamkommande flyktingbarn” vittnar om en politisk omdömesförmåga som närmast står att jämföras med nivån för en idiot. Den svenska blåögdheten gör sig märkbar och genomskådas av omvärldens cyniker. Men inte av de naiva svenskarna som låter sig styras av den politiska korrektheten.

Som ensamkommande barn är det en enklare sak att erhålla asyl i Sverige än för en asylsökande i myndig ålder. Detta har sitt stöd i gällande lagar och internationella konventioner som Sverige har förbundit sig till. Kombinationen av lagar och den nuvarande asylpolitiken kan ge en situation som framstår som absurd. Av lagarna kan göras en positiv tolkning till de asylsökandes fördel fast där det samtidigt kan löna sig att ljuga om ålder och identitet. Politiker och media målar upp en bild om små utsatta barn när det ofta är frågan om personer som i biologisk mening knappast kan kallas barn. Motivet kan vara att de asylsökande vill skaffa sig bättre levnadsomständigheter genom att vinna asyl utan att vara flyktingar i teknisk mening. Att systemet inbjuder till fusk borde stå klart.

Olika möjligheter till tolkning av FN
Mottagandet av ensamkommande unga kan delvis kopplas ihop med FN:s barnkonvention som antogs av FN:s generalförsamling 1989. FN:s barnrättskommitté övervakar hur olika stater lever upp till konventionen. Kommittén utfärdar rekommendationer för hur staterna ska förhålla sig till konventionen. Enligt allmänna rekommendationer från år 2005 är en av principerna för själva bemötandet av ensamkommande:

Ensamkommande ska inte diskrimineras på något sätt. De ska erbjudas differentierat skydd och stöd beroende på ålder eller kön. (SOU 2001:64)

Notera differentierat skydd samt beroende på ålder. FN lämnar alltså utrymme för att mottagarlandet ska kunna behandla ensamkommande olika. Beroende på om de som kommer under kategorin barn utgörs av spädbarn som ligger i vaggan eller av fullvuxna rökare med skägg är det således rimligt att anpassa bemötandet individuellt. Ett minimikrav en stat borde ställa för den sistnämnda kategorin med skägg är att få granska den asylsökandes uppgifter, även på ett sätt som kan anses ”sårande” eller kränkande av integriteten. Förhör, blodprov eller andra tekniska tester för att bestämma ålder, släktskap eller identitet kan rimligen tillämpas utan att det bryter mot gällande FN-regler.

Barnrättskommittén säger på en annan punkt om de asylsökandes skyddsbehov:

Ensamkommande barn ska inte frihetsberövas endast på grund av att de saknar tillstånd att uppehålla sig i landet. Om frihetsberövandet är nödvändigt av andra skäl ska det användas som en sista lösning. Villkoren för frihetsberövandet ska anpassas till barnets bästa och utgöra snarare omhändertagande och omsorg än fängsligt förvar. (SOU 2001:64)

Om det inte råder några tveksamheter kring att det är frågan om en person under 18 år så är principen ovan giltig. Vid tveksamhet borde frihetsberövande kunna anses nödvändig ”av andra skäl” tills dess att ålder konstaterats. Om det konstateras att personen är över 18 år så ska denna likställas med en person som uppehåller sig i landet utan tillstånd.

Moses i vassen anno 2011
Den rent ekonomiska frågan kring flyktingmottagandet kan vara intressant till en mindre del. Andra principer kring vad som är rätt eller fel borde väga tyngre. När lokalbefolkningen bredvid ett asylboende för ensamkommande får lida och betala ett högt pris så kan man fråga sig vad som är rätt eller fel.

När skäggiga tonårsbusar ofredar en flicka sexuellt på badhuset och den lokala matbutiken får läggas ner på grund av ökade snatterier så kan man tycka att någonting måste göras. Även om det sker till priset att vi slopar en FN-konvention helt eller delvis. Varför inte sätta en 15-års gräns för definitionen barn? Unga som saknar asylskäl kan avvisas och erbjudas ledsagare på flygplanet hem. Vidare kan Sverige upprätta avtal med hemlandet eller med ett till hemlandet geografisk närliggande alternativ som tryggar för en socioekonomisk minimistandard, även om Sverige får betala för ett dylikt humant ansvar.

Det finns många teoretiska vägar att gå för att undvika en social turism och en situation där begreppen om fel och rätt kastas omkull. Då kan vi skapa en annan bild av Sverige som gör oss mindre attraktiva som invandrarland. Låt inte Sverige bli sedd som det naiva landet i norr, som sammankopplar mänskliga rättigheter med rätten till egna tevespel, städservice och personlig kock samt rätten att sexuellt ofreda småflickor utan att riskera kännbara straff.

Det borde vara ett ansvar för varje stat att ta hand om ett ensamt litet barn som inte går att återbörda till några föräldrar eller alternativa vårdnadshavare i sitt egentliga hemland. Det blir förstås en hypotetisk fråga om man verkligen hittar ”Moses i vassen” i en korg som flutit från Somalias kust till Öresund.

När idiotin var lag och kallades förnuft
Episoden av Sverige när skäggiga tonåringar blev till barn får räknas till historien som tiden när idiotin var lag och kallades förnuft. Den etiskt-moraliska kompassen har vridits 180 grader. De egentliga förhållandena är politiskt inkorrekta att tala om. De som kritiserar sexuella övergrepp avvisas som onda människor.

Den politiskt korrekta kulturen har programmerat många medborgare på ett sätt att deras rationella tänkande och förmåga att se samband helt sätts ur spel vid vissa givna situationer. Det är irrelevant om intelligenskvoten befinner sig på en nivå av Mensa när hjärnan innefattar ”programmet” politisk korrekthet. I det känslomässiga tillståndet av inprogrammerad skuld, hat, rädsla, filtrerad verklighetsbild med mera så blir även det största geniet ur stånd att göra ett rationellt omdöme. Lägg till den sedan urminnes tider nedärvda egenskapen att ”följa flocken” – vilken kan kopplas till den politiska korrektheten – så blir det möjligt att förstå hur det kommer sig att så skrämmande många fortsätter att låta sig luras. De som i nuläget styr flocken styr också fram denna idioti vilket politiken kring ”asylsökande barn” utgör ett exempel på. Tron på ”apatiska flyktingbarn” kan vara ett annat.

Avslutningsvis kommer en definition av begreppet idioti så att läsaren kan dra sina egna slutsatser:

Vid idioti är den andliga utvecklingen så långsam och bristfällig, att den utvecklingsnivå, som idioten någonsin når, icke sträcker sig över den, på vilken ett 6 – 7 års normalt barn befinner sig. Någon mottaglighet för undervisning i egentlig mening finnes därför ej hos idioten. (Nordisk Familjebok, 1929, 10 bandet, s. 423)

Sprid artikeln på sociala medier!

Kommentarerna är efterhandsmodererade. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. För att delta i diskussionen, läs våra regler här och skapa ett konto här.

Prenumerera
Meddela om
0 Kommentarer
Inline Feedbacks
View all comments