Efter många om och men kände sig SVT tvungna att i alla fall på något sätt låta Motståndsrörelsen komma till tals, även om vi kunde ha önskat både mer tid och fysisk närvaro i studion. Programmet visade även på en intressant och glädjande förändring som vi här skall titta litet närmare på.
Tillåt mig spekulera; eftersom SVT inbjöd oss att delta kan vi utgå från att så även var deras tanke, men att man sedan kände sig tvungna att avpollettera oss då debattmotståndarna i form av representanter från AFA och Rättvisepartiet socialisterna inte vågade närvara i studion om vi skulle vara där. Och nej, det är inte fria fantasier från vår sida utan den orsak som medarbetaren på Debatt angav. Då våra motståndare gjort sitt för att få ensamrätt i studion, och fått SVT att acceptera detta, publicerade organisationen en artikel om det som skett. Kort därefter erbjöds vi att delta via telefon. Varför? Var detta grundidén från Debatt eller ändrade man sig då man läst artikeln på patriot.nu?
Patriot.nu läses av väldigt många svenskar och organisationen har vid flera tillfällen tidigare tvingat den systemtrogna median att ta upp saker man tänkt tysta ner. Vår genomslagskraft är större än vad många tror och det var på grund av detta som SVT kände sig tvungna att tillåta oss att uttala oss, om än under begränsande former, eftersom de annars fått stå där med sina tvättade halsar medan läsaren av patriot.nu konstaterar deras partiskhet till förmån för de svenskfientliga. Nu kan Debatt rädda sig med att säga, ”vi lät Motståndsrörelsen uttala sig”. Att Pär Öbergs knappa minut inte kan jämföras med de svenskfientligas svador bortser man naturligtvis från.
Vidare var det intressant att observera de undertoner som genomsyrade hela programmet, hur programledaren uttryckte sig och reaktionerna från publiken. För oss som minns det hätska tidiga 90-talet var atmosfären mycket annorlunda nu mot då. Det duger inte längre att komma med illa underbyggda påståenden om oss eller enkom långa monologiska och uttjatade haranger tagna från någon ”faktaruta” från Expo. Samhällsklimatet har förändrats och den Sak Motståndsrörelsen är främsta representanter för upplever ett växande stöd i de breda folklagren. Inte nödvändigtvis i form av övertygade och ideologiska nationalsocialister, men likväl vita män och kvinnor som är förbannade över hur systemet arbetar och som gläds att se andra vita män och kvinnor göra något åt det.
Vi strävar inte efter att bli inbjudna till systemets salonger för att där bli en del av deras taskspel, vi är inte Sverigedemokrater. Vi tror snarare på handlingskraftens politik än debatter och diskussioner. Det är även just denna inställning som skapat ett klimat där den patriotiske aktivisten inte längre än någon social paria och utstött. Snarare är Motståndsrörelsen och vår kamp något som allt fler känner till. Det är inte längre underligt att se nationella stå på torget och vara tillgängliga för dem som tröttnat på systemets vanskötsel. Det är inte mystiskt att ha en aktivist som arbetskamrat. Kort sagt, utan att ha ställt oss in, kompromissat med vårt budskap eller vikit undan för systemets knektar blir vi alltmer en del av samhället – vi har inte ändrat oss, samhället och de människor som utgör samhället har ändrats, på grund av vår påverkan. Det har tagit långt tid och hård kamp, vi har tilltvingat oss det genom våra aktivisters blod och beredvillighet att fängslas för sina ideal. På grund av kamrater som Niklas Frost är vi nu, år 2008, en naturlig del av statsbilden runt om i Sverige. Detta är ett delmål uppnått. Nu handlar det om att fortsätta avancera, att vinna ny mark samt behålla initiativet.
Se om debatten på SVT och lägg märke till det som inte sägs, fundera över denna atmosfär jag pekar på – det är förändringens tider vi lever i. När det kommer till osympatiske AFA-aktivistens förvirrade uttalanden, den koleriske representanten för Rättvisepartiet socialisterna och Expressenjournalistens fullständiga misslyckanden att förklara vad hon egentligen tycker om något, tillika Expos trötta och uttjatade malanden finns det inget övrigt att kommentera – de gjorde så dåligt ifrån sig att ytterligare analyser från min sida vore som att knycka godis från barn, en nivå jag vägrar sänka mig till.
Hoppa till huvudinnehåll
