För några veckor sedan publicerade DN Debatt en förvånansvärt sanningsenlig artikel av journalisten Gunnar Sandelin, som anklagade sin yrkeskår för att mörklägga mångkulturens baksidor. Sandelin, som förvisso är för mångkultur, har sedan dess anklagats för att vara både ”främlingsfientlig” och ”konspirationsteoretiker”. Igår fick han anledning att bemöta dessa påhopp i SVT:s program Debatt.

För några veckor sedan beskrev journalisten Gunnar Sandelin sådant som den nationella rörelsen avslöjat i åratal, nämligen mångkulturens baksidor – och att media mörklägger det. Att Sandelin tillåts kritisera mångkulturen i en svenskfientlig tidning som Dagens Nyheter, och på köpet undergräva tidningens journalistiska arbete, har förvånat många. Men att svenskfientlig media skulle ha tvärvänt och blivit svenskvänligt inställd tror inte Nationellt Motstånd på. Vi tror snarare att Sandelin tjänar som säkerhetsventil för systemet. En sådan som Sandelin kan man lyfta fram som exempel på att Sveriges största samhällsomvandling genom tiderna visst debatteras. Dessutom är det för systemet mer gagneligt att tillåta någon som Sandelin, som fokuserar nästan enbart på de ekonomiska bitarna, att komma fram i rampljuset.

Men hur det nu än är med den saken så har Sandelin upprört en del personer inom etablissemanget. Detta så pass att man ville ha med honom i programmet Debatt, som sändes i går kväll. Nationellt Motstånd följde denna debatt där en ensam Sandelin ställdes mot en mängd journalister, invandrare och rödingar.

Dessvärre kom Sandelins argument att, precis som i hans artikel, i mångt och mycket handla om ekonomi. Att invandringen kostar si och så många hundra miljarder kronor är visserligen skrämmande fakta i sig, men vad som borde diskuteras i ämnet mångkultur är huruvida det är rätt att unika folkslag och kulturer försvinner, för att ersättas med en enda rot- och raslös massa, bestående av den nya världsordningens trälar och konsumenter.

Debattprogrammet inleddes med att Sandelin berättade hur han tvekat till att först medverka i programmet. Sandelins journalistkollegor hade nämligen tagit åt sig av hans artikel så till den grad att de funnit det nödvändigt att ge honom diverse epitet. Istället för att ta debatten så kastade man ur sig sådant som ”xenofob”, ”fascistoid” och (naturligtvis) ”konspirationsteoretiker”. Vidare förklarade Sandelin hur han blivit förvånad över att Dagens Nyheter tagit in hans debattartikel från första början. Han berättade hur en annan, icke namngiven, tidning svarade att de höll med om allt han skrivit, men att de inte vågade publicera artikeln för att de ville ha ”ryggen fri”.

Sandelin gav sedan lite insiderinformation från den tiden han arbetade på Aktuellt. Enligt Sandelin kunde man i regel inte göra ett samhällsprogram utan att mer eller mindre vara tvungen att utmåla invandrare som offer och ge invandringen en positiv bild. Sandelin menade att journalisterna vet vad som gäller och anpassar sig, något som han kallar för ”rädslans och tystnadens kultur”. Slutligen tyckte Sandelin att massmedias förvrängningsarbete var någonting hedervärt, men i det stora hela fel strategi eftersom det förs en annan diskussion om invandring vid middagsbordet. Sandelin, som alltså är för mångkultur, befarar att när folket lär sig skilja på verklighet och illusion så kommer detta att slå bakut och därigenom ”gynna främlingsfientligheten”.

Sandelin fick naturligtvis svar på tal. Där fanns invandrare som visst ”byggt upp Sverige”, marxistiska ungdomar som monotont ältade klass och journalister som fortsatte kasta omkring sig anklagelser om ”konspirationsteorier”.

Att det skulle röra sig om någon gigantisk konspirationsteori där alla mediamoguler är oskyldiga som lamm var något som Ulf Nilsson, krönikör på Expressen, intressant nog inte höll med om. Han menade tvärtom att Sandelin författat en ”utmärkt artikel” och att ”det finns problem, det kan ingen förneka”.

En annan intressant sak i programmet var hur Agneta Lindblom Hulthén, ordförande i Journalistförbundet, bestämt dementerade att journalister skulle mörklägga mångkulturens problem, även om hon var hygglig nog att ge en sådan som Sandelin ”rätt till sin åsikt”. Programledaren Jan Josefsson läste därefter upp ett telefonsamtal mellan honom själv och Rino Rotevatr, styrelseledamot i Lindblom Hulthéns egna journalistförbund, som var desto mer frispråkig. Enligt Rotevatr är det vanligt förekommande att beskriva invandrare och invandring som någonting positivt i samhället och helt enkelt bortse från de negativa delarna. Detta var enligt honom rätt metod eftersom invandrare enligt honom utgör en svag grupp i samhället.

Summa summarum så var det intressant att se hur mångkulturens baksidor faktiskt debatterades, även fast det mest handlade om ekonomi eller att invandringen är bra men invandringspolitiken dålig. Det var med andra ord den rätta formen av kritik som kom fram i programmet. Däremot är det inte sagt att detta per automatik missgynnar den nationella kampen. Nationellt Motstånd efterlyser tvärtom fler journalister som avslöjar hur förhållandena ser ut bakom kulisserna. Nationellt Motstånd tar även tacksamt emot information från avhoppare från denna miljö.

Sist men inte minst kan det kanske vara intressant att få en fingervisning om vad stora flertalet av Sveriges befolkning anser själva. I Debatts tittarfråga, ”Mörkar media om invandringen?”, svarade inte mindre än 91 procent Ja på den frågan. Hur man än nu tolkar herr Sandelin – bra eller dålig för folket – så utgör han ett tecken på att den nationella rörelsen i Sverige är på frammarsch. Vi nationella tvingar fram sådana som Sandelin, och det går inte att lägga locket på en kokande gryta – åtminstone inte i all evighet.

  • Publicerad:
    2008-05-02 00:00