De talade på Aktivistdagarna

Av ,
Politisk redaktör
0

Aktivistdagarna våren 2011 gick under temat ”Att leva som nationalsocialist”. Här följer en resumé över samtliga tal.

Efter att aktivisterna hade genomfört lördagens fystest samlades man åter i den bygdegård som hade hyrts för helgen. Nu väntade en helg av tal och föreläsningar.

Näringslära och kost
Förste föredragshållare var Pär Öberg som talade i ämnet ”Grundläggande näringslära”. Öberg, som är en god pedagog och tillika en flitig användare av tekniska hjälpmedel fick detta nyttiga, men kanske lite invecklade ämne att fånga åhörarnas intresse.

I föredraget betonades vikten av sunt leverne samt hur man på bästa sätt går tillväga för att bojkotta alla former av så kallade snabba kolhydrater. Med målande beskrivningar och statistik gick Öberg in på hur kroppens funktioner trubbas av och störs vid fel diet.
Föredraget spände över en rad områden, men om man ska välja fyra mer viktiga punkter att följa så ska det enligt Öberg vara följande:
* Sluta drick läsk.
* Välj krav/ekologiska och närproducerade produkter.
* Gynna våra bönder och svenska familjeföretag.
* Laga maten och ät den tillsammans.
Efteråt följde en lång frågestund då aktivisterna fritt diskuterade kring ämnet.

Uppträdande på gatan
Andre man att hålla föredrag var nästeschef Patrik Dyrsch. Hans föredrag handlade om hur man som aktivist i Motståndsrörelsen bör och skall uppträda på gatan. Dyrsch, som har många års erfarenhet av gatukamp bakom sig, kom med detta föredrag att förmedla alla tänkbara råd till såväl nya som mer etablerade aktivister.
Dyrsch täckte alla andra relevanta områden kring detta ämne; alltifrån propagandanoch dess psykologiska aspekter till bemötande av antagonister eller polis, grundläggande uppgifter för ansvarig för gatuaktiviteter, fotografer, säkerhetsgrupp m.m.

En sak som betonades var vikten av att utstråla självsäkerhet och klä och bete sig på ett sunt och naturligt sätt. ”Även när bara ett fåtal av dessa människor tar emot ett flygblad eller köper en tidning så presenterar vi oss själva och vår världsåskådning för alla som ser oss. Vi måste ge dessa en positiv bild som de kan bära med sig oavsett om de varit i samtal med oss eller inte.”
Dyrsch varvade allmänna grundregler med att beskriva olika scenarion utifrån situationer han själv hamnat i. Ett intressant sådant var hur och när det är lämpligt att använda självförsvarsvåld.
”En regel som är ganska enkel att följa: Om du anser det rätt att angripa någon så är det sannolikt så eftersom du i egenskap av nationalsocialist och aktivist i Motståndsrörelsen har en god förståelse av vad som är rätt och fel. Därför behöver du inte oroa dig över att dina kamrater och chefer anser att du gör fel eftersom det du gör skulle de antagligen också gjort om du inte hunnit före.”

Att påverka sin omgivning
Ytterligare en nästechef, Simon Lindberg, talade också han under lördagen. Föredraget kom att handla om påverkan av sin omgivning och om positiv och negativ påverkan.
En viktig sak som togs upp är att ordinär propagandaspridning aldrig får underskattas. Den verksamhet som vissa nationella menar är ”förlegad” är i själva verket exakt det som dagens reklamföretag sysslar med, nämligen konstant upprepning av det egna budskapet. Lindberg menade att oavsett om folk erkänner det eller inte så sätter sig reklamens budskap fast i undermedvetandet tills det att man kapitulerar inför det. Likaså kan endast ett uppsatt klistermärke från Motståndsrörelsen etsa sig fast hos betraktaren så att de kommer ihåg vårt namn eller vår symbol tills det att vi senare möter upp dem på gatan.

Lindberg gick sedan in på den eviga frågan varför folket, trots alla gruppvåldtagna svenska kvinnor och andra offer för mångkulturen, aldrig vaknar.
”Vi är fortfarande, trots det moderna samhälle vi har över oss, väldigt styrda av våra naturligt medfödda instinkter och en utav dem är instinkten att passa in i flocken och att inte sticka ut för mycket. Vi vill följa strömmen utan så mycket eftertanke vart den egentligen leder oss.”
Men allt är ändå inte nattsvart. Sättet att vända detta är att hela tiden så små frön och sätta kortsiktiga mål, kombinerat med de långsiktiga, för att ständigt avancera. Detta samtidigt som aldrig får missa ett tillfälle att diskutera och hela tiden utöva inflytande på folkkamrater. Den absolut viktigaste detaljen är, menar Lindberg, att hela tiden tro på segern, eftersom det är denna tro som till sist kommer få folk med oss. När dragkampen står mellan oss och folket gäller: ”Backa aldrig en centimeter!”.

Familjers roll i kampen
Först ut på söndagen var Paulina Forslund. Hennes ämne var familjers roll i kampen och hur en man respektive kvinna bör agera mot sin partner.
Paulina inledde föredraget med en attack på feminismen, som splittrat familjen och fjärmat män och kvinnor från de könsroller som faktiskt existerar i naturen. Paulina påpekade vikten av den sexuella drivkraft som finns mellan kvinnor och män och att män måste strida för sina kvinnor. Idag sker tyvärr alltmer att svenska kvinnor – ivrigt påhejade av systemet – söker sig till rasfrämlingar, eftersom de uppfattar dem som mer ”manliga” än svenska män. De kvinnor som däremot söker sig till svenska män tappar till sist respekten för dem på grund av att de antagit feminismens klädnad – något som leder till osunda förhållanden, skilsmässor m.m. Paulinas budskap var att våra män ”måste återerövra den nordiska kvinnan”.

Paulina berörde även den än mer komplicerade frågan gällande kvinnor i kampen kontra kvinnans naturliga instinkt att söka trygghet för sin avkomma. Hon påpekade att den nationella miljön innefattar en rad riskmoment och att en kvinna som söker sig till den kan tycka att en gatukämpe är spännande ett tag, men att de till sist kommer söka trygghets lugna vrå. Kvinnan kan därför komma att lämna mannen, alternativt påverka honom till att hålla sig undan kampen. Av denna anledning måste kvinnan få förståelse för vad hennes man kämpar för så att hon står bakom sin man när det väl hettar till. Detta kan göras genom att organisationen har bättre kommunikation med flickvänner eller att kvinnor sporras till att själva bli aktiva inom organisationen.

Spikrakt framåt i Finland
Därefter tog Finska motståndsrörelsens ledare, Henrik Holappa, till orda. Holappa inledde att beskriva den politiska situationen i Finland där Motståndsrörelsen ses som den enda aktiva nationalsocialistiska organisationen. Sannfinländarna, som för några veckor sedan blev landets tredje största parti, beskrevs som ett än sämre alternativ än Sverigedemokraterna där deras partiledare under valkampanjen återkommande profilerade sig som en sann vän av Israel och judarna.
Holappa beskrev hur verksamheten i Finland går framåt på alla väsentliga områden. Bokutgivningen som inleddes förra året genom tryckningen av ”Nationalsocialismen – den biologiska världsåskådningen” på finska kommer utökas i år. Deras butik, Kadulle, har på kort tid nått daglig försäljning.
Under 2010 arrangerade Finska motståndsrörelsen själv två Aktivistdagar samt ett möte i norra Finland. Aktivism bedrevs på gator och torg i städer som Helsingfors, Åbo, Uleåborg och Tammerfors och responsen har i regel varit god. Framförallt har många äldre – däribland flertalet åldrade nationalsocialister – varit eld och lågor över närvaron på gatorna och uttryckt tacksamhet över att den yngre generationen tagit upp kampen.
Under detta år kommer mer fokus att läggas på rekrytering och att bli en kraft i samhället. Detta kommer innebära ännu mer offentlig aktivism, manifestationer och möten.

Gäst från Norge
Sist ut var en gäst från Norge, Torgrim Bredesen, som inledde sitt anförande med att förklara hur arbetet i deras östra grannland innebär att ”varje gång jag är i Sverige så fylls jag av kamp”. Bredesen påpekade att Motståndsrörelsen är ett samtalsämne i Norge och att bilden av organisationen är en effektiv och beslutsam gaturorganisation där medlemmarna inte skyler sina ansikten utan är stolta över att den verksamhet de bedriver.
Bredesen kommenterade även det skvaller som florerat om Motståndsrörelsen på diverse forum och att hans erfarenheter av organisationen är det raka motsatta. ”Dessbättre är jag norsk och förstår inte allt som blir sagt”.
Sist men inte minst poängterade Bredesen vikten av att bygga broar mellan de nordiska länderna.

Efter detta började aktivisterna packa ihop för att bege sig hemåt, rika på nya kunskaper och erfarenheter. Förhoppningsvis har denna helg bidragit till att aktivisterna kommer vilja stärka sig ytterligare, samt att de förmedlar denna anda vidare till folket. Det är först när folket vill leva ett helt annat sorts liv än nu som någon verklig förändring kommer ske.

Dela artikeln på sociala medier:

Kommentarerna är efterhandsmodererade. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. För att delta i diskussionen, läs våra regler här och läs våran guide för att skapa ett konto här.

Lämna en kommentar

Please Login to comment
  Subscribe  
Meddela om