KRÖNIKA. Per Knutsson skriver här om den tragiska verkligheten bakom det svarta hatet mot vita människor som vi sett blossa upp extra kraftfullt i västvärlden den senaste tiden.

Foto: Brett Weinstein (CC BY-SA 2.0)

Underblåst av det judiska intresset ser vi i dessa dagar en väldig massa afrikanskt hat mot vita människor manifestera sig med stora anspråk, komiskt nog i länder där afrikanerna inte rimligen kan sägas ha hemortsrätt. Jag vill påstå att detta hat inte, som de hävdar, beror på förtryck utan på att de inte är vita och att de aldrig kan bli det.

De hatar sig själva för att de inte är vita. Och eftersom det inte är roligt att gå omkring och hata sig själv projicerar de sitt hat utåt, något det också faller sig lätt att göra för afrikaner liksom för vissa andra – och så blir det den vita omgivningen de hatar i stället.

Många afrikaner som lever i Europa och Amerika uppfattar det hårda faktum att de på grund av sin biokultur aldrig kommer att kunna hävda sig i det främmande land där de lever, annat än när det gäller vissa sporter och när det gäller våld. De anar den obehagliga sanningen att det är kulturell appropriering de ägnar sig åt, att det är vad som inte är deras de brukar, varje gång de åker bil, använder en telefon, ser på TV, dricker ur en plastflaska, använder en penna och you name it.

Det rör sig om en vanmakt, den som uppstår när man inte accepterar naturen som dock är oförändringsbar.

På samma gång som man hatar dem är man beredd att göra precis vad som helst för att få vara kvar bland alla dessa obeskrivligt onda vita, då det är där och ingen annanstans som man är trygg och beskyddad och får leva gott. Och insikten man ändå hyser om den befängdheten, om den extrema bristen på konsekvens, gör att man hatar sig själv – det vill alltså säga hatar vita – ännu mer.

Vad går det då att göra åt det här? Vad i alla dagar går det att göra? Inte mycket, om inte afrikanerna börjar leva bland de sina i sina egna länder – och gör det förankrade i en egen kultur och egna värderingar. Då kanske harmoniska samhällen utan detta ressentiment kunde skapas.

Men den makt som behärskar världen manar dem till helt annat.

/Per Knutsson


  • Publicerad:
    2020-06-16 16:00