De allierades ockupation av Island – och det folkliga motståndet

Dagens datum 7 juli: Denna dag 1941 besätter också amerikanska trupper Island. Allierade soldater från flera länder kommer från detta datum intensifiera övergreppen mot den isländska civilbefolkningen – men också möta motstånd.

island1

Winston Churchill inspekterar ockupationstrupper på Island 1941.

Den 10 maj hade Storbritannien invaderat det neutrala Island, då fortfarande tillhörande Danmark, och stationerat 25 000 soldater. Den isländska regeringen protesterade förgäves mot det oprovocerade överfallet mot en suverän nation men gick till slut med på att ”övertalas” av brittiska löften om lukrativa handelskontrakt.

Tvärtom blev britternas ockupation ett hinder för isländsk handel. Storbritannien kontrollerade Islands export och förbjöd islänningarna att exportera fisk, fiskolja och annat till länder som samarbetade med Tyskland eller gränsade till Östersjön eller Nordsjön – inklusive Danmark och Sverige. Man skaffade sig även veto över den isländska importen. Utöver detta tillkom risken för ytterligare angrepp, från exempelvis Tyskland, eftersom Storbritannien var krigförande. Britterna var helt enkelt inte välkomna på Island.

Detta kombinerat med en krigsutveckling där Storbritannien nu behövde sina trupper på annat håll gjorde att situationen till sist blev ohållbar. Den amerikanske presidenten Franklin D. Roosevelt kom då med förslaget att USA skulle ockupera Island och att brittiska trupper skulle fasas ut. Den brittiske premiärministern Winston Churchill sägs ha accepterat erbjudandet ”ögonblickligen” eftersom han ville få med USA i kriget. Vid denna tid var opinionen i USA fortfarande mot kriget och attacken på Pearl Harbor hade ännu inte skett. Den amerikanska ockupationen av Island skedde alltså under en tid då USA inte var krigförande. Roosevelt hävdade inför den amerikanska kongressen att ockupationen var nödvändig i förebyggande syfte ifall Tyskland skulle ockupera Island.

Amerikanska trupper landstiger i Reykjavik 1942.

Amerikanska trupper landstiger i Reykjavik.

Den 7 juli 1941 ockuperar USA Island där man till sist kommer stationera 40 000 soldater, vilket vid den tiden var fler än hela den manliga vuxna befolkningen på Island. Dessutom tillkom soldater från Storbritannien, Kanada, Nya Zealand och Australien vilka skulle lämna ön först på sommaren 1942 (men även efter denna tidpunkt fanns många av dem kvar). Den isländska regeringen hade till sist gått med på den amerikanska ockupationen eftersom Roosevelt lovat dem att dra tillbaka alla militära trupperna efter krigets slut samt att verka för Islands självständighet. En bidragande orsak till att man från isländskt håll accepterade detta ”försvar av Island” lär också ha varit att USA var ”neutralt”.

island2

Brittiska pansarbandvagnar på Island.

Vad som oftast inte framgår i historieböckerna – vilka sällan nämner de allierades ockupation av Island överhuvudtaget – är de allierade soldaternas förhållande till den isländska civilbefolkningen. En av dem som forskat i detta ämne är professorn Bertrand M. Roehner som i sin studie, Relations Between Allied Forces And The Population Of Iceland, har granskat och sammanställt uppgifter från det amerikanska militärarkivet, domstolshandlingar på Island, nyhetsartiklar och annat. I Roehners rapport framträder en allt annat än smickrande bild av hur den isländska civilbefolkningen behandlades under den allierade ockupationen, något som helt och hållet har förtigits av massmedia.

Övergrepp mot civilbefolkningen
I kapitel 5 av sin studie listar Roehner sammanstötningar mellan allierade soldater och islänningar och uppskattar dessa till 25 per månad. I studien framkommer att det flera gånger i veckan skedde övergrepp mot isländska civila. Detta kunde handla om misshandelsfall, mordhot, våldtäktsförsök, våldtäkter och mord. Av studien framkommer också en mängd rån mot taxichaufförer, trakasserier mot cafégäster, skott och stenkastning mot bilar eller bussar eller att flera islänningar körts över och dött i ”bilolyckor”.  Roehner har publicerat en diger lista ur vilken vi publicerar enbart ett axplock. Inte ens Roehners studie är enligt honom själv fullständig då vissa arkiv fortfarande är under sekretess. Här följer några utdrag ur ”de goda demokratiska krafternas” övergrepp mot den isländska civilbefolkningen:

Juli, (1941): En brittisk armélastbil dödar en isländsk kvinna på gatan i en bilolycka.

28 augusti: Ett barn dör i en bilolycka orsakad av brittiska trupper.

15 september: Den amerikanska marinens befälhavare, general Marston, rapporterar att det är spänt mellan soldater och civilbefolkning efter att en isländsk kvinna gruppvåldtagits av fyra marinkårssoldater.

30 september: Amerikanska soldater kastar stenar på en förbipasserande islänning.

3 oktober: Den isländske polischefen  Agnar Kofoed Hansen redovisar den senaste tidens ”incidenter” till en amerikansk konsul. Hansen berättar att amerikanska soldater uppträder aggressivt mot islänningar och förföljer dem för att skapa bråk utan anledning. Detta sker målmedvetet och oftast i nyktert tillstånd. Amerikanska soldater stjäl bilar från islänningarna som de senare kör sönder och dumpar.

Hansen berättar också att brittiska soldater visar stor respektlöshet mot isländsk polis och att detta är inget som amerikanska soldater borde ta efter. Hansen säger också att det har varit otaliga fall av skjutningar från brittiska soldater sedan ockupationen började och att britterna inte har nog med militärpolis att hålla ordning på sina egna.

Hansen konstaterar också att allierade soldater skriker på islänningar på gatorna. När islänningarna, ofta äldre män, har sagt åt dem att sänka rösten har de blivit misshandlade.

Hansen varnade också för att den senaste tidens oprovocerade överfall på islänningar lett till att en nyhetstidning, Thjodalfur, har uppmanat islänningar att beväpna sig med påkar och att dessa skulle förfölja allierade soldater som syns tillsammans med isländska kvinnor.

11 oktober: Två amerikanska soldater drar vapen mot en isländsk taxichaufför som vill ha betalt. Taxichauffören rapporterar incidenten till vakter vid det militära lägret men ignoreras.

11 oktober: En soldat kryper in genom ett köksfönster i en lägenhet i  Reykjavik och attackerar kvinnan i huset med en trasa doppad i kloroform. Kvinnan lyckas avbryta övergreppet genom att skrika.

14 november: Två amerikanska soldater skjuter och dödar en isländsk fiskare under ett bråk vid ett kafé.

21 november: Soldater slår ner en servitris på ett kafé i Reykjavik.

25 november: Skottlossning mot en isländsk bil. Föraren hörde inga varningsrop och såg inga vakter förrän skottet avlossades.

30 november: På grund av den senaste tidens incidenter förbjuds alla brittiska och amerikanska officerare att vistas i  Reykjavik förutom vid officiella ärenden under Islands självständighetsdag. Förbudet kom till på brittiskt initiativ för att lugna den isländska civilbefolkningen.

2 december: En taxichaufför kör en soldat och gräl uppstår om betalningen. Fem militärvakter tar sig till bilen och hotar taxichauffören till livet med dragna vapen.

11 december: Soldater skjuter på en högtalare på ett kafé i Reykjavik.

25 december: Soldater krossar en fönsterruta hos en isländsk kvinna och misshandlar hennes son.

25 december: En soldat förföljer en isländsk kvinna på en gata i Reykjavik. När han inte får någon respons blir hon attackerad och brottad till marken. Kvinnan skriker och lyckas fly från platsen.

28 december: En soldat attackerar en 15-årig flicka.

17 februari (1942): Fiskare som drar upp sin båt attackeras och hotas med bajonetter av amerikanska vakter.

Mars: Under mars månad skjuter en amerikansk vakt en islänning. Islänningen blir allvarligt skadad men överlever.

2 mars: Två amerikanska soldater lämnar ett kafé utan att betala. En 14-årig isländsk pojke som försöker hindra dem från att gå misshandlas.

14 mars: En grupp av islänningar missförstår en order från en amerikansk vakt och vakten skjuter och dödar en av dem.

22 maj: En amerikansk vakt skjuter och dödar en 12-årig pojke. Den nya premiärministern Olafur Thors uppmanar pressen att tona ned protesterna.

30 augusti: Två amerikanska soldater bryter sig in i ett hem i Reykjavik och våldtar en isländsk kvinna.

Folkligt motstånd
Det folkliga motståndet mot den allierade ockupationen, och på det sätt den genomfördes, var stort. Här följer några utdrag.

8 juli 1940: En kommentar från en kanadensisk soldat kort efter att de kommit till Island: ”Konfronterad av en fientlig population var vi instruerade att alltid gå i Reykjavik i grupp med laddade gevär och 50 patroner. Nyligen dödades en isländsk polisman i ett bråk med soldater.”

21 augusti: Time Magazine skriver att innan kriget hade det nationalsocialistiska Tyskland försökt vinna islänningarna genom att stödja isländska flygföreningar och sända flyginstruktörer till landet. Det ökade antalet attacker på brittiska soldater i kaféer och på gatorna av unga islänningar ”visar till vilken grad den tyska propagandan har vunnit över den isländska ungdomen”.

6 januari (1941): Islänningar anställda vid militära byggnadsprojekt strejkar för bättre villkor. Flygblad på engelska delas ut till soldater med budskapet att inte agera strejkbrytare. Flygbladet avslutas med: “Don’t be a scab. Don’t take the job of an Icelandic working man.”

13 januari: Time Magazine skriver: ”Mottagandet av brittiska och kanadensiska trupper på Island var allt annat än varmt. Islänningarna avskydde dem till den grad att soldater tvingades gå i tremannagrupper, välbeväpnade och på sin vakt mot knivhuggningar och skjutningar. Men soldaternas största problem var envisheten hos kvinnorna på Island. Ungefär det enda ord på isländska som de lärde sig var ordet för flicka, stulka. De skulle gå runt på gatorna och ropa ’Hej, stulka’ till varje blond. Men de fick ingen respons.”

7 april: Tidningen Thjodviljinn publicerar en artikel som anklagar britterna för att betala slavlöner till islänningar som arbetar för dem.

13 oktober: Time Magazine refererar till ett uttalande av Islands premiärminister Hermann Jonasson: Om 15 miljoner soldater skulle dumpas i London är det inte mycket värre än vad som sker på Island just nu. Vidare har den brittiska-amerikanska ockupationen ökat levnadskostnaderna för isländska invånare med 70 procent, stört Islands utrikeshandel och upprört många kvinnor. Time skriver att premiärminister Jonasson fortfarande inte var helt angelägen om att samarbeta trots att fyra amerikanska marinkårssoldater dömts till tio till tjugo års fängelse för en gruppvåldtäkt på en isländsk kvinna.

Januari (1942):
Alltinget beslutar om en lag för övervakning av islänningar under 21 år och möjligheten att skicka ”omoraliska kvinnor” till uppfostringsanstalter. Detta berör särskilt de kvinnor som haft samröre med brittiska soldater.

4 mars: En islänning arresteras efter att ha dragit kniv mot en amerikansk soldat.

April: En islänning kör över en amerikansk soldat och skadar honom allvarligt.

24 april: Militärpolisen upptäcker en islänning har skjutit hål genom en militärbyggnad med ett gevär.

23 september (1946): Isländska fackförbund utlyser en 24 timmar lång generalstrejk mot ett förslag om isländska-amerikanska luftbaser på Island.

25 september 1946: I protesterna mot förslaget om isländska-amerikanska luftbaser attackerar en isländsk folksamling Reykjaviks borgmästare och hotar premiärministern Olafur Thors.

Läs även: Relations Between Allied Forces And The Population Of Iceland

Artikeln publicerades ursprungligen 2013-07-07.

Dela artikeln på sociala medier:

Kommentarerna är efterhandsmodererade. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. För att delta i diskussionen, läs våra regler här och läs våran guide för att skapa ett konto här.

Lämna en kommentar

Please Login to comment
  Subscribe  
Meddela om