Idag är det den 1 maj, dagen då ”arbetarnas” röst skall göra sig hörd runt om i Sverige, marscherande under svarta, röda och rödsvarta fanor sjungandes Internationalen. Inte många svenska fanor kommer vi att se, inte ett enda nationellt sinnat slagord eller nationell paroll kommer att yttras. Nej, istället kommer man att tala om ”internationell solidaritet” och annan gallimatias.

Kanske kommer Socialdemokraterna att orera om välfärden och ett rättvisare samhälle, att de sedan har regeringsställning och faktiskt styr landet, glöms då bort tillika det faktum att Sverige är som det är till stor del på grund av just Socialdemokraternas kroniska vanstyre.
Kanske kommer det att finnas en och annan hygglig människa i dessa tåg. Personer som fortfarande tror på idén om folkhemmet och ett samhälle där man tar hand om varandra och ser till nationens väl, men de är ett försvinnande fåtal och de ser till att skygglapparna är fast förankrade så de kan fortsätta leva i sin drömvärld.
Vilka är det egentligen som representerar den svenska arbetaren? Är det regeringspartierna som tillåter utförsäljningen av vår industri och våra naturresurser? Göran Persson som leende öppnar börsen i New York? Är det ungdomar som spökar ut sig i karnevalkläder med nitar, röda stjärnor och drogliberala tygmärken? Ungdomar som sedan gör sitt bästa för att skapa oordning och kaos på gatorna? Nej, sannerligen inte.

Nationell utsatthet
Den politiskt korrekta vänstern som hävdar sig vara arbetarnas naturliga val sviker om och om igen dem de säger sig värna. Tror verkligen den vanliga arbetaren att han gynnas av främlingsinvasionen eller globaliseringen (vare sig den sker uppifrån som makteliten önskar, eller nedifrån som de utomparlamentariska vänstergrupperna strävar efter)?
Det säger ju sig självt att en stark hemmafront är det ovedersägligt bästa skyddet för arbetaren (ja, för alla klasser) eftersom det försäkrar dem deras arbeten och försörjning. Om vi säljer ut vår industri, flyttar arbetstillfällen utomlands och sedan tillåter främlingar in över gränserna kan ju inte läget bli annat än ohållbart – och det är just det vi ser.
Vänsterns svek gent emot den svenska arbetaren är totalt och genomskinligt. Varför skall vi egentligen bekymra oss om situationen för de marxistiska revolutionärerna i Sydamerika eller de vietnamesiska fackförbundens strävan, eller för den skull, varför hjälpa Göran Perssons flirtande med kosmopoliterna? Nej, den svenska statens uppgift är först och främst att värna Sverige.
Vänsterns socialism är falsk och ett hot mot Sveriges befolkning.

Nationell socialism
Sann socialism måste vara nationell och verkligt nationalism är socialistisk! Att som vänstern i allmänhet och kommunisterna i synnerhet uppmuntra till klasskamp kan inte ses som något annat än folkförräderi. De önskar interna konflikter, splittringar inom folket vilket betyder en sårbar och svag nation – deras önskan är den samma som kosmopoliternas internationella storfinans.
Motståndsrörelsen å andra sidan talar om nationell solidaritet, där alla drar sitt strå till stacken för att bibehålla stabiliteten och styrkan. Och i förlängningen ser vi den allnordiska statsbildningen – det Nordiska Riket, redo att på alla plan kunna freda sig mot både EU som USA.
Vi ser det som statsmaktens uppgift att garantera det svenska folket trygghet och stabilitet. Vi ser det som en självklarhet att samhället skall genomsyras av solidaritet – men inte främst en världsomspännande sådan utan en som är strängt nationell, för svenskar och oss närstående folkslag. Vi ser det inte som nationens, eller den enskilde arbetarens plikt att vara ett samvete för hela världen. Vi ser det inte heller som en plikt att agera fristad åt främlingar från jordens alla hörn.
Den strid som behöver utkämpas i detta land är inte klasskrigets brödramord, nej, det är striden för ALLA nordbors frihet och överlevnad. Både grovarbetaren och tjänstemannen; städerskan och konsulten är beroende av nationell, kulturell och folklig överlevnad.

1 maj är arbetarens dag. Låt det vara dagen då den svenska arbetaren kräver sin rätt att leva i en fri nation, styrd av en nationellt sinnad regering vars främsta intresse är folkets välgång.

• Publicerad:
  2004-05-01 00:00