SVERIGEDEMOKRATERNA. Den ”intellektuella” SD-juden Dan Korn har skrivit en artikel om Tommie Lindh-fallet som såväl faktamässigt som ideologiskt är undermåligt underbyggd.

Rabbinen Dan Korn som skriver för Sverigedemokraternas ideologiska tankesmedja Oikos har skrivit en artikel som berör mordet på Tommie Lindh och hur de etablerade medierna ljugit för att inte ge ”nazisterna” rätt. Artikeln förtjänar att kommenteras för att den lyfter två intressanta frågeställningar, men också för att den innehåller ett uppseendeväckande antal faktafel om fallet.

En imponerande mängd rena faktafel
Vi börjar med de rena faktafelen som jag helt enkelt tänkte beta av i kronologisk ordning här.

På lördagskvällen den nionde maj var han på fest och efter den följde två kompisar, en nittonårig flicka och en tjugotvåårig man, med honom hem.

Det här är felaktigt och missvisande. Afrikanen var inte kompis med Tommie, de kände inte varandra. Inte heller kvinnan kände honom. Det var inte heller endast de här tre personerna som gick hem till Tommie utan ett större sällskap där en av de andra personerna kände afrikanen ytligt. Att afrikanen var en kompis till Tommie är en felaktighet som återupprepas en gång till i Dan Korns artikel.

Han hade våldtagit den nittonåriga flickan två gånger, mördat Tommie och misshandlat en kompis som Tommie ringt efter.

Det var kvinnan som ringde efter sin kompis, Tommie låg och sov i det läget.

NMR skrev varje dag och ordnade demonstration i Härnösand. I deras historieskrivning var Tommie en av dem. Det verkar dock knappast stämma.

Nordfront eller Nordiska motståndsrörelsen påstod aldrig att Tommie specifikt varit medlem eller sympatisör till vår rörelse. Däremot sa vi att han var nationell och därmed i en bredare mening ”en av oss”.

Han hade en kompis som visade sympati för NMR och själv verkar han ha nosat lite på alla möjliga ideologier. I lägenheten fanns politiskt material från F! till NMR.

Bara för att man har ett brett politiskt intresse betyder det inte att man inte vet vart man själv står politiskt. Allt talar för att Tommie var en anhängare av Alternativ för Sverige, hans vänner vittnar om det i polisutredningen (de beskriver honom dessutom som uttalad ”nazist”) och hans far har bekräftat det på Twitter. Att Korn inte kan erkänna detta visar att han antingen inte är insatt i fallet eller själv på grund av sina ideologiska preferenser inte klarar av att vara objektiv och ge ”nazisterna” rätt när de har rätt, vilket är just det han beklagar sig över att Aftonbladet inte klarar av.

NMR:s demonstrationer och flera alternativa mediers artiklar verkar ha fått åklagare Stina Sjöqvist att själv kontakta Sveriges Television i Västernorrland och meddela att Tommie inte hade avbrutit en våldtäkt, att det inte var därför han mördades.

SVT-artikeln ger det intrycket, men om man får tro Stina Sjöqvist – som Nordfront till skillnad från Dan Korn varit i kontakt med – så var det inte hon som kontaktade SVT. Det var SVT som ville intervjua henne. Sedan kan man fråga sig om hon hjälpte journalisterna att komma in på just frågeställningen om Tommie avbrutit en våldtäkt eller inte, men hon förnekar även det.

[…] nu har månaderna gått och under tiden har förundersökningen läckts.

Förundersökningen har inte ”läckts”. Den har färdigställts, lämnats in till tingsrätt tillsammans med stämningsansökan förra veckan och efter sekretessprövning släppts till medier och allmänhet denna vecka då det är en handling som omfattas av offentlighetsprincipen. Frågan är om Dan Korn med tanke på felen i sin artikel ens läst förundersökningen eller om han likt många andra sverigedemokrater felaktigt kallar åtalet (stämningsansökan) för förundersökning trots att det är två väldigt olika dokument? Åtalet är en kort summering på några få A4-sidor där utredningens fynd summeras och omvandlas till åtalspunkter, medan förundersökningen är en massiv papperslunta på uppåt 600 sidor och innehåller allt relevant material som tagits fram under utredningens gång.

Tommie sov när den första våldtäkten ägde rum, men det var för att förhindra ytterligare en som han ringde polisen.

Tekniskt sett var det nog kvinnan som på Tommies uppmaning ringde polisen som sedan bad att få prata med Tommie för att få hjälp att hitta till hans bostad. Huruvida flickan hunnit eller i sitt chockade tillstånd klarat av att redogöra för Tommie eller polisen om vad som hänt henne och varför hon ville ha ut afrikanen ur lägenheten är oklart. Tommie visste förmodligen att kvinnan var hotad och han visste definitivt att afrikanen varit påträngande och antastat henne under kvällen, men han visste kanske inte att en våldtäkt redan hade begåtts.

22-åringen upptäckte det [att Tommie ringt polisen] och stack en kniv i Tommies hjärta.

Nej, inget i utredningen tyder på att afrikanen insett att kvinnan och Tommie hade pratat med polisen. Det är möjligt att han anade det, men det är inget som i så fall framkommer i förundersökningen. Om man läser Nordfronts artikel som summerar förundersökningen kan man snarare identifiera följande motiv:

1. Tommie och afrikanen hade tjafsat om religion och kvinnosyn när Tommie försökte skydda sin väninna från afrikanen som kladdade på henne.

2. Afrikanen hittade SD-kepsen och blev arg över att Tommie skulle vara rasist.

3. Tommie var vaken och stod i vägen för att våldtäkten som påbörjats tidigare och avbrutits när kvinnan ringt dit sin vän kunde fortsätta.

4. Tommie och kvinnan sa att de skulle åka iväg med kvinnans mamma som strax skulle komma och hämta dem, afrikanen ville uppenbarligen inte tillåta det eftersom han som sagt var ville fortsätta med våldtäkten.

Vilka som talar sanning är talande!
Istället för att bara fråga ”vilka talar sanning” och sedan ge sanningssägarna rätt ägnar sig Korn i sin artikel åt taktiserande. Aftonbladet borde inte tala sanning för att det är rätt, utan för att förneka ”nazisterna” patent på sanningen. Det är helt enkelt inte taktiskt rätt av de politiskt korrekta att ljuga för mycket.

Problemet här är att politiskt korrekta människor aldrig kan tala sanning. Deras värdegrund bygger nämligen på lögnen om jämlikhet. Lögnerna om att män och kvinnor är likadana (feminism), att alla kulturer är lika värdefulla (kulturrelativism/liberalism) och att alla folkgrupper har samma förmåga att fungera i ett civiliserat samhälle (antirasism).

Politisk korrekthet handlar därför alltid om att hitta på ursäkter som ska förklara varför verkligheten inte ser ut som de vill att den ska se ut. Därför för vänstern fram sina konspirationsteorier om bland annat patriarkatet och den strukturella rasismen. Men ju mer resurser och ju längre tid man hållit på med sina jämställdhetsprojekt, desto mer uppenbart blir det att felet ligger i det fundamentala antagandet att jämlikhet är det naturliga tillståndet eller ens ett tillstånd som kan skapas på artificiell väg.

Därför räcker det till slut inte bara med teoretiska undanflykter, utan man måste också skydda sitt ruttna samhällsbygge genom att ljuga och dölja sanningen. Det är därför BRÅ inte längre vill presentera statistik om våldtäkter och nationalitet – för att dölja den övergripande bilden. Och det är därför media inte vill rapportera sanningen om Tommie Lindh – för att det är ett starkt enskilt exempel på vad deras politik har skapat för samhälle.

Är ursprunget på gärningsmannen irrelevant?
Den sista frågan Korns artikel väcker är frågan om det är relevant att mördaren och våldtäktsmannen var afrikan. Han skriver:

Jag vågar påstå att för de allra flesta spelar den [detaljen om gärningsmannens ursprung] ingen roll.

Menar SD-ideologen verkligen att ursprung är irrelevant här? Att det inte finns svenskfientlighet? Att främlingar inte är överrepresenterade i våldtäktsstatistiken? I så fall är det ett verklighetsförnekande som visar att SD inte heller klarar av att tala sanning, eftersom de skrivit under på den antirasistiska värdegrunden där man inte får notera generella skillnader mellan olika folkgruppers beteende i samhället.

För mig är i alla fall ursprunget intressant här. Med tanke på svensk censurlagstiftning är det svårt att analysera varför det är såhär, men man får i alla fall påpeka att sanningen är att vissa folkgrupper är mer benägna att begå den här typen av brott än andra.

Det blir också förvärrande när människor som Sverige hade kunnat välja att inte släppa in tackar vår gästfrihet på det här viset. Och brotten blir mer förnedrande och vidriga av att det ofta finns ett uppenbart rasligt ressentiment mot svenskar som motiverar främlingarna till att utsätta oss för våldtäkter eller förnedringsvåld, vilket Korns kollega Malcom Kyeyune skrivit om tidigare.

Den typen av motiv går definitivt att se i Tommie Lindh-fallet. Tommie uppfattades av gärningsmannen som rasist och kvinnan anklagades med kniven mot strupen för att också vara det, innan hon kort därefter fortfarande med kniven mot strupen tvingades suga av den här främlingen. Efter att ha mördat rasisten Tommie fortsätter afrikanen våldtäkten och kallar kvinnan för en äcklig hora. Det är vidrigt, men det är sanningen och det är en verklighet som Sverigedemokraterna med sin kulturnationalism inte kommer kunna förändra.

USA är kulturnationalismens hemland, samhället där experimentet med mångraslig multikultur pågått under längst tid. Det landet står numera i brand för att afrikanerna där fortfarande inte kunnat integrera sig i samhället som vita européer byggt upp. Hur länge ska vi experimentera i Sverige till priset av händelser som den i Härnösand innan vi inser att vi hade det bättre när vi levde enligt principen ”ett folk, ett land”?


  • Publicerad:
    2020-10-03 15:40