INFORMATION. Nordfronts nyhetsredaktör, Martin Saxlind, kommer att försvinna några månader för att avtjäna ett fängelsestraff.

saxlind

Snart tre år efter konfrontationen i Kärrtorp är det dags för mig att avtjäna mitt straff på sex månader för våldsamt upplopp. Jag dömdes trots att jag på plats agerade journalist och såg till att Nordfront kunde liverapportera om vad som hände. Kriminalvården nekade mig sedan fotboja trots att jag studerade och hade sysselsättning.

Polisens och Kriminalvårdens underrättelsetjänster menade att Nordiska motståndsrörelsen är en både ”kriminell” och ”brottslig” organisation, trots att vi är ett lagligt parti. Därför påstods det att det skulle vara olämpligt att jag avtjänade mitt första straff med fotboja.

Många av mina meddömda har dock fått fotboja, vilket antingen visar på en inkonsekvens i Kriminalvårdens bedömningar eller att besluten helt enkelt grundas i annat än vad Kriminalvården påstår. Tidigare har Nordfronts chefredaktör, Fredrik Vejdeland, nekats fotboja på lika svaga grunder och mönstret verkar vara att systemet vill fängsla oss som arbetar med Nordfront – inte för att vi är med i ett kriminellt gäng, utan för att vi ägnar oss åt oppositionell opinionsbildning på nätet.

Under min frånvaro kommer dock Nordfront att fortsätta att fungera som innan. Vi har utsett en inofficiell tillförordnad nyhetsredaktör och jag uppmanar alla Nordfronts sporadiska medarbetare som tidigare haft kontakt med mig att vända sig till Vejdeland för att fortsätta sitt arbete: fredrik.vejdeland@nordfront.se

Jag skulle egentligen ha inställt mig den 10 november men kunde inte låta bli att förlänga min tid i frihet över helgen så att jag kunde delta i demonstrationen som Nordiska motståndsrörelsen höll i lördags. Demonstrationen blev mer eller mindre så lyckad som jag förutspådde att den skulle bli. Jag sa tidigt att 750 deltagare vore ett ambitiöst men inte helt omöjligt mål efter den lyckade demonstrationen i Borlänge den 1 maj tidigare i år. Vi nådde kanske inte riktigt upp till exakt 750 deltagare men kom så pass nära att det helt uppenbart var ett rimligt mål att sikta mot.

Det är bara att titta på filmen som Fria Tider släppt så ser man hur stor och mäktig demonstrationen var. Att följa demonstrationen på plats var en storslagen upplevelse som gör att jag idag, måndagen den 14 november, kan inställa mig med kampmoralen på topp.

Demonstrationen i lördags visar att bollen är i rullning. Den negativa trenden med krympande nationalistiska demonstrationer är över. Vi växer nu.

Våra fiender kanske fortfarande samlar lite mer människor till sina motdemonstrationer men om deras negativa trend fortsätter och vår positiva trend håller i sig kommer vi inom något år kunna gå om dem. Den ”antirasistiska” rörelsen faller ihop då de saknar lösningar och förklaringar till dagens stora samhällsproblem. Detta kunde man till exempel se på Gotland där ”antirasistiska” feminister menar att det är en förenkling att skylla gruppvåldtäkter på rasfrämlingar och deras främmande kultur – samtidigt som de själva vill dra ner debatten till en ännu grövre förenkling: Att alla män är en del av problemet.

Vi är framtiden och innan jag försvinner i minst fyra månader vill jag uppmana alla att fortsätta driva på utvecklingen åt rätt håll. Vi har fortfarande mycket jobb kvar att göra och alla som kan måste dra sitt strå till stacken. Det går inte att förvänta sig att andra ska göra de saker man själv inte är villig att göra.

När jag kommer ut nästa år förväntar jag mig att stöta på ännu mer nya sympatisörer runtom på internet. Jag räknar med att ta del av intressanta artiklar av både tidigare kända och okända skribenter som börjat skriva för Nordfront. Jag vill se fler organiserade nationalsocialister som arbetar frenetiskt med gatuaktivism. Och jag hoppas att svensk alternativmedia noterar Motståndsrörelsens framgångar och fortsätter att bli alltmer positiva till rörelsens avancemang istället för att ängsligt ta avstånd från oss.

På återseende!


  • Publicerad:
    2016-11-14 22:20