Dag tre i Jyväskylä-rättegången: Polisen ljög om upploppsorder

FINLAND. Rättegången om ”upploppet” i Jyväskylä fortsatte under förra torsdagen. Det var rättsprocessens tredje och sista dag, under vilken ytterligare fem vittnen utfrågades och slutpläderingen och straffyrkanden hölls.

Läs också våra andra artiklar om fallet: ”Video: Sammandrabbningen i Jyväskylä 2015 och medias lögner” och ”Jyväskyläs ”upploppsrättegång”, dag 2”.


Vastarinta film som förklarar händelserna i Jyväskylä 2015.

FAKTA: Polisgrader i Finland

I texten nämns att vittnande konstaplar är ”äldre”. Detta är inte en beskrivning av deras ålder, utan en gradbeteckning inom den finska polisen. Som polis i Finland inleder man sin karriär som yngre konstapel, vilket närmast motsvaras av polisassistent i Sverige. Äldre konstapel blir man efter minst fyra år i tjänst.

Källa: Wikipedia

Efter den tredje dagen var följande punkter obestridliga:

  1. Inte en enda misstänkt, polis, vittne eller kärande har hört eller sett att några order om upplopp givits. Ingen av Motståndsrörelsens aktivister uppmanade någon att attackera eller delta i upplopp. Myten om ett ”beordrat” upplopp föddes ur polisens och kärandens ”känsla” av att någon givit order.
  2. Polisens offentliga och den av media spridda historien om en ”mur” som bildats vid ingången till köpcentret är lögn.
  3. Den order om att skingras som polisen hävdat att de gett har i själva verket aldrig getts. Detta bevisas av videomaterialet.
  4. Polisen gav inga order till aktivisten som blev stående vid ingången, utan överföll honom utan varning trots att han inte använde våld mot någon.

Det verkar som att den av polisen noggrant konstruerade myten om ”upploppet i Jyväskylä” börjar förlora sin trovärdighet även hos massmedia. Journalisterna som fanns på plats under de två första dagarna insåg uppenbarligen att något upplopp aldrig ägt rum. Den tredje dagen lockade nämligen inte en enda journalist till plats! Detta trots att incidenten ett tag fanns på varje tidnings förstasida. När den lögnaktiga massmedian förstod att man inte kan göra politik av rättegången så sopade man hela fallet under mattan.

LÄS OCKSÅ: ”Kampanj för yttrandefrihet: Förbjud inte Nordiska motståndsrörelsen!

Den tredje rättegångsdagen började klockan nio på morgonen, när det första vittnet – den äldre konstapeln Timo Lukkari – steg in i vittnesbåset. Lukkari berättade att han hade sett Motståndsrörelsens hela aktivistgrupp rusa in i köpcentret där misshandeln ägde rum. I förundersökningen hade han dock bara talat om att några personer gjorde en rusning. När försvarsadvokaten nämnde berättelsens motstridigheter kom konstapeln till den slutsatsen att historien som han berättat i förundersökningen sannolikt stämde. I likhet med föregående vittne hade inte heller Lukkari sett eller hört att någon av Motståndsrörelsens representanter skulle ha gett någon sorts ”anfallsorder”.

Intressant i sammanhanget är också att anledningen till att organisatören av Motståndsrörelsens gatuaktivism arresterades enligt Lukkari var att han skulle ha hindrat polisen från att gå in i köpcentret. Enligt förundersökningsmaterialet har han dock arresterats därför att polisen ville hindra honom från att gå in i köpcentret. Hindrande av polisverksamhet har varit en central del av upploppsmyten och även Lukkari har i förundersökningen talat om ”hindrande av polisen”. Av detta hindrande syns dock ingenting i någon video och till slut kunde inte heller den äldre konstapeln säga vem som skulle ha hindrat polisen.

Nästa vittne var en annan äldre konstapel vid namn Miika Liimatainen. Han berättade att han hade sprutat pepparspray på en aktivist som enligt honom knuffat honom med sin sköld. Liimatainen använde pepparsprayen också inne i köpcentret, men kunde inte minnas ifall han gett någon order innan han började spreja. Videon visar dock att han inte gav någon order eller varning innan han började spreja omkring sig. Med andra ord ljög han. I likhet med tidigare vittnen hade inte Liimatainen hört eller sett att någon av Motståndsrörelsens representanter skulle ha gett befallningar om upplopp till varandra.

Miika Liimatainen sprejade aktivisten utan någon förvarning och trots att han inte var omedelbart hotad.

Advokaten till aktivisten som pepparsprayades av Liimatainen betonade i sitt slutanförande att aktivisten inte hade fått någon som helst order vid något tillfälle. Det har en stor betydelse vad gäller polisens påståenden om ”bildande av muren” och ”hindrande av polisen”. Polisen anklagade nämligen aktivisten för att ha deltagit i ”muren”. Till slut hävdade polisen att sprejandet var nödvärn. Utifrån videon kan det dock konstateras att aktivisten bara står vid ingången, så nödvärnsförklaringen låter snarare som en dålig nödförklaring. Liimatainen sprejade aktivisten, som gjorde sig ”skyldig” till att stå.

”En sköldfront av 5-6 personer”
Dagens tuffaste sagofarbror visade sig vara den äldre kriminalkonstapeln Jussi Koukkunen, som kom som tredje vittne för att fortsätta i den minst sagt kreativa historieberättartraditionen som Tapani Saarinen påbörjat dagen innan. Det kan nämnas att de två patrullerade tillsammans i Jyväskylä dagen då incidenten ägde rum.

Koukkunen ”betygade” att han sett en tät sköldfront framför köpcentret, som hindrade all trafik genom dörrarna. Han jämförde ”sköldfronten” med polisens sätt att kontrollera folkmassor. ”Raden av sköldar var så lång att den täckte hela ingångens förgrund. Minst 5-6 sköldar”, ljög han. Han hävdade också att han hade kommenderat sköldbärarna upprepade gånger, men att ingen lyssnade på hans befallningar.

Tammerforspolisen Jussi Koukkunen berättade att det fanns en mur av 5-6 sköldar när han kom till platsen.

När Koukkunen ombads att i bilderna peka ut den mystiska sköldfronten, så var det inte en lätt uppgift. Han tog dock på sig pokeransiktet och pekade ut en punkt där fronten enligt honom fanns och markerade åtminstone tre sköldar som medverkat i den ”täta raden” – varav den tredje skölden dock var samma sköld som den första! I videon ser man dock att någon ”sköldfront” aldrig funnits vid något tillfälle. Som mest fanns det en sköldbärare vid ingången till köpcentret.

Koukkunen hävdade också att han så fort han kommit till platsen gett order om att skingras, men att ingen lyssnade på honom. I videon syns dock att någon sådan order inte gavs och att när Koukkunen sprang till platsen så var folk redan på väg ut ur köpcentret.

En intressant detalj är att den äldre konstapeln berättade om ”ett medel som neutraliserar pepparsprej” som beslagtagits från en kvinnlig aktivist, men i en närmare utfrågning erkände han att det kan ha rört sig om vanligt vatten!

LÄS OCKSÅ: ”Finska Polisstyrelsen: Yttrandefriheten gäller inte nationalsocialister

Koukkunen berättade att han deltagit i arresteringen av aktivismens organisatör, men kunde inte ange anledningen till att organisatören överhuvudtaget greps. I videon syns att polisen anfaller organisatören bakifrån utan att ge någon som helst förvarning eller befallning. Precis som övriga vittnen hade inte heller Koukkunen sett eller hört någon ”attackorder från Motståndsrörelsen”.

Fjärde vittnet var Anssi Koskinen. Han har tidigare arbetat som kulturmarxistisk journalist och lobbat för bland annat homosexuellas rättigheter och ”antifascism”. I augusti 2015 var Koskinen en av vänsterextremisterna som rörde sig i närheten av vår tillställning innan incidenten i köpcentret. Han ”råkade” också befinna sig i köpcentret så polisen, media och åklagaren förhörde honom som vittne. Kvällstidningen Ilta-Sanomat framställde honom som en sann hjälte i augusti 2015. Koskinen kände igen sig i på av bilderna från förundersökningsprotokollet, och det kom då fram att han är mannen i Vakiopaine-huvtröjan som nämnts i tidigare artiklar om rättegången.

Koskinen berättade i rätten att han hade varit i köpcentrets nedre våning under dagen då ”upploppet” ägde rum. I förhören berättar han att han hörde om Motståndsrörelsens tillställning när hans fru ringde och berättade att det fanns ”nynazister” i Kirkkopuisto. I köpcentret hörde han oljud från entrén och gick dit för att se vad som var på gång. Koskinen säger sig ha sett två män som misshandlade Arto Savolainen, samt ytterligare två som försökte avlägsna en kvinna från platsen. Han såg dock inte att någon skulle ha misshandlat kvinnan, och inte heller kunde han säga om någon ledde händelserna.

Enligt Koskinen bildade Motståndsrörelsen en ”mur” i trappans övre del för att hindra folk från att komma fram samt för att hindra insyn. När han ombads att från stillbilderna som tagits från övervakningsvideon peka ut ”muren”, så menade han att den fanns utanför bilden inne i köpcentret. Videon visar dock att ingen av de misstänkta gick ovanför trappan, så den enda möjliga slutsatsen är att Koskinen fabulerar.

Han hävdade också att någon, som ”sannolikt” tillhörde Motståndsrörelsen, under sammandrabbningen hade sagt till honom att ”allt är i sin ordning”. Samma man sa till Koskinen att denne inte skulle gå emellan i slagsmålet. Enligt Koskinen var mannen ”storväxt och klädd i svart huvtröja” och stod uppe på trappan. Men såsom framkommer i videon så går ingen av aktivisterna upp för trappan, så denne man kan åtminstone inte vara någon från Motståndsrörelsen. Däremot stämmer beskrivningen överens med Arto Savolainens vän, med vilken Savolainen gick in i köpcentret precis innan sammandrabbningen.

Det enda neutrala vittnet till incidenten
Till sist förhördes en man som kan sägas vara rättegångens enda neutrala vittne. Han jobbade i en butik i närheten under Motståndsrörelsens tillställning, där han hörde oväsen från ingången till byggnaden. Väl på plats fick han syn på två män som misshandlade en tredje man vid trapporna. Enligt hans iakttagelser var det ingen som gjorde någonting mot kvinnan – till skillnad från vad många tidningar har påstått.

Enligt vittnet slutade misshandeln samtidigt som polisen kom till platsen och började spreja folk. Även utomstående utsattes för sprejningen. I augusti 2015 försökte polisen skapa en märklig hysteri kring ”nazistupploppet i Jyväskylä”. En lögn som polisen spred var att Motståndsrörelsens ledare innan och under ”upploppet” skulle ha gett ”order om anfall” till demonstranterna. Nu tillbakavisade även det sista vittnet det påståendet, då inte heller han kunde erinra sig att ha hört några order.

Skriv under: Förbjud inte Nordiska motståndsrörelsen i Finland

I slutanförandet så betonade åklagaren att definitionen av upplopp inte förutsätter order om att skingras eller ens närvaro av polismyndighet. I praktiken erkände också åklagaren att någon order om att skingras inte hade getts. Under förundersökningen har polisen dock ljugit till alla förhörda misstänkta om att en sådan order givits. På så vis försökte polisen manipulera och utpressa de demonstranter som gripits.

I kriterierna för brottet talas det om våld som en folksamling utför. Enligt åklagaren formades folksamlingen av att personerna på plats var medlemmar i eller sympatisörer till Motståndsrörelsen och därmed del av samma folksamling. Åklagarens uppfattning var att de flesta anklagade deltagit i upploppet bara genom att vara på plats. Vidare erkände han att Milka Saukko inte hade utsatts för misshandel men att kriterierna för brottet ändå fylldes eftersom någon träffat kvinnan i tumultet.

Dessutom erkände åklagaren i sitt anförande att han krävde straff för vissa av personerna på grund av deras dåvarande eller nuvarande ställning i Motståndsrörelsen. Till exempel kräver han straff för gruppledaren i Jyväskylä eftersom ”det är osannolikt att han åtminstone inte vetat vad som håller på att hända”. Enligt samma premisser är också Motståndsrörelsens dåvarande ledare i Finland misstänkt för att ha lett ett våldsamt upplopp.

För personen som organiserade demonstrationen kräver man straff för att ha lett ett våldsamt upplopp. Detta endast på grund av att han organiserade den samt med tanke den ”trovärdiga” konstapeln Tapani Saarinen som under tisdagens förhör påstod sig ha sett gester tiotals meter bortanför det egentliga bråket. Det är de enda ”bevisen” mot honom.

Politisk rättegång och polisens informationsoperation
Hela åtalets kärna koncentrerades i försvarets slutplädering: Det är frågan om en politisk rättegång mot en organisation som finns på ”svarta listan”. I vanliga fall skulle motsvarande gärningar undersökas som enskilda misshandelsfall och absolut inte som våldsamt upplopp.

Redan år 2015 berättade vi att polisen hittade på den ovanliga brottsrubriceringen för att kunna få använda så stora tvångsåtgärder som möjligt, så att man kunde gripa en hel grupp, fängsla åtta personer och genomföra husrannsakan i flera städer.

Försvaret jämförde också incidenten med slagsmål mellan olika sportsupportrar, som ofta också sker på offentliga platser. Ingen har någonsin dömts för upplopp på grund av dessa. Det att delta i ett våldsamt upplopp kräver att man gör någon sorts aktiva handlingar, men åklagaren har inte kunnat fastställa vilken slags brottsliga handlingar det är frågan om. Att befinna sig i stan under sammandrabbningen är inte ett brott. Om handgemängets spontana natur vittnar också det faktum att ingen av deltagarna var maskerade.

En del av de personer som åklagaren anser ha gett ”överkraft” genom att vara på plats, fanns inte ens inom synhåll för käranden. Ett par personer har erkänt att de deltagit i misshandel, men alla nekar till att ha deltagit i våldsamt upplopp.

Är det den finska polisen som själva dikterat ihop berättelsen om ”nazistupploppet i Jyväskylä”?

Domaren frågade efter slutanförandena åklagaren vid vilken tidpunkt upploppet egentligen började. Börjar inte ett upplopp först när det tas till våld? Efter ungefär en minuts besvärande tystnad berättade åklagaren att han tidigare tänkt att ”upploppet” börjat flera minuter innan på en annan gata cirka 150 meter därifrån. Åklagaren ändrade sin berättelse och sade att ifall saken är så att ett upplopp börjar först när det används våld, så måste åtalet mot de två som är misstänkta för att ha lett upploppet ändras. Han lämnade dock saken för tingsrätten att fundera på.

Med tanke på förundersökningsmaterialet, tre rättegångsdagar och den massiva polisoperationen börjar det verka som att historien om ”nazistupploppet i Jyväskylä” har att göra med polisens informationspåverkan, med vilken man söker undertrycka den nationalsocialistiska verksamheten samt få stöd för nya tankepolisprojekt.

Domen faller den 21:a april klockan 14.00 finsk tid.

Ursprungligen publicerad på Vastarinta.

Dela artikeln på sociala medier:

Kommentarerna är efterhandsmodererade. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. För att delta i diskussionen, läs våra regler här och läs våran guide för att skapa ett konto här.

Lämna en kommentar

Please Login to comment
  Subscribe  
Meddela om