INSÄNDARE. Ylva Johansson, en kvinnlig akademiker, verkar i den här insändaren mena att myndigheter och meningsmotståndare avhumaniserar och förtrycker Nordiska motståndsrörelsen på ett ociviliserat sätt.
Det här är en insändare. Åsikterna som framförs i insändaren behöver inte nödvändigtvis fullt ut delas av Nordfront eller Motståndsrörelsen.
Vill du som läsare av Nordfront tycka till om något i en insändare? Skicka då insändaren till redaktionen@nordfront.se
När man ser reaktionerna på Nordfronts aktiviteter så kommer man osökt in på hur civiliserat vårt samhälle egentligen är.
I väst har vi alltid – enligt den hegemoni av liberalism och modernitet som varit rådande – betraktat oss som individer med självständighet och suveränitet, mod och förståelse. Vi har med övertygelse och status förespråkat ett vetenskapligt paradigm och statlig maktordning, men nu börjar man undra.
Vi kan slå oss för bröstet i många sammanhang men att se och höra myndigheterna bemöta Nordfront, leder tanken till uråldriga primitiva samhällen som behandlar sina egna med uppenbart dålig stil.
Utan att tillhöra antingen den ena eller den andra sidan, så får man med höjda ögonbryn ifrågasätta ”det ädla” i det etablerade samhället. Vart har generositet och gentlemannamässighet tagit vägen? Man kan inte skylla på att det är för varmt här i alla fall.
Om nu det en gång i vårt land fanns ”upplysning” eller klartänkta s.k. män, så har den varan för länge sedan ebbat ut. Om samhällets institutioner vill bli tagna på allvar så får dem ändra attityd och det ganska fort. Men det kräver eftertanke och ett ifrågasättande av myten om det neutrala Sverige.
Myten om den andra, (som då inte skulle vara neutral), vad ger det för självkänsla? Det har aldrig varit någon till gagn att försöka pådyvla andra sina egna åsikter. Inte heller ger det respekt eller goda effekter att slänga sina motståndare i marken, oavsett vem det är. Om man ska beskriva sina egna erfarenheter så får man göra det utan att trycka ner andra. På vilket sätt har förebilder blivit förebilder? Ja inte var det genom att spegla sig i ”det dåliga”. Om ni vill påstå att ni står för en mångkultur, så är det inte genom att använda obalanserad ordningsmakt. Om ni vill stå för ”utveckling” så är det inte genom att slåss.
”Ni är de onda, men inte vi.” Känns det igen? Jag ska dra det gamla bibelcitatet: Du ser grandet i din fiendes öga, men inte bjälken i ditt eget.
Man ser hur den europeiska maktstrukturen försöker marginalisera sina egna. Utmåla dem som förvirrade eller extrema, precis som dem en gång gjorde med öst. Ska en mindre del av den egna europeiska kulturen vara syndabock? När någon vill återskapa en äldre kultur så är det för att den nuvarande är dålig. Har det västerländska samhället mist sin gamla motståndare och sin forna fiende i söder eller välj själva och behöver en ny? Och plockas de unga ut, egna mindre bemedlade grupper, för att bli föremål för denna brist på nyanser? För att inte tala om massmedia och deras krut och kompassriktningar.
Världen har exploaterats, med upprustning och köpcentra, med massmediakommunikation och kulturell interaktion av icke tidigare skådat slag och myndigheterna är förvånade över protester?
Avslutningsvis: För att man ska se vidden av mina argument, ska man titta på produktionen och vad den går ut på och vilka den utesluter. Vilka utesluter Sverige ifrån den politiska arenan? Vilka har Sverige, av den egna befolkningen, uteslutit ifrån arbete? Vilka blir tystade, avhumaniserade? Vilka egenskaper blir uteslutna?
Kriget står inte mellan olika kulturer utan mellan sann kulturell bakgrund och falsk.
/Ylva Johansson
Fil.mag. och Arkitekt och Forskarstuderande
Redaktionellt tillägg: ”Nordfront” ska antagligen vara ”Nordiska motståndsrörelsen” i texten. Redaktionen ville dock inte ändra något i artikeln för att inte påverka autenticiteten då insändaren inte verkar vara skriven av en vanlig sympatisör som borde ha koll på detta, utan av en mer neutralt inställd men fritänkande person som ville dela med sig av sina åsikter.
Hoppa till huvudinnehåll
