Så var valet överstökat, presidentvalet i USA. Nyhetsrapporteringen i såväl amerikansk som svensk massmedia avklingar så sakteliga. Amerikanen i gemen kan återgå till en vardag, helt präglad av en eskalerande finanskris.

Bröd och skådespel. Det var vad det amerikanska presidentvalet handlade om. För någon reell politisk skillnad mellan Obama och McCain fanns inte. Däremot vinnlade sig bägge kandidaterna om att redan på ett tidigt stadium av valrörelsen, tydligt markera sin unisona lojalitet. Till vem eller vilka? Till judarna och Israel förstås!

Den fjärde juni, en god stund innan den egentliga valrörelsen hade hunnit sätta igång, besökte kandidaterna Aipac:s (American-Israeli Public Affairs Committe) konvent. Där stämde de bägge upp i en högstämd hymn till ära för Israels folk. Obama passade då även på att rikta en välriktad förkastelsedom över Israels fiender i Mellanöstern. Som ”sann vän av Israel” skulle Obama aldrig ”kompromissa om Israels säkerhet”. Vad detta uttalande kommer att innebär för freden i regionen nu när han upphöjts till president, är det inte särskilt svårt att sia om.

Obamas pro-judiskhet kommer inte enbart till uttryck i hans nakna dyrkan inför terrorstaten Israel. Liksom Clintons och Bushs är Obamas kommande presidentstab en riktig tummelplats för etnocentriska judar. Mest framstående i den utvalda skaran, är den tillträdande stabschefen Rahm Israel Emanuel. Denne har tidigare varit Clintons kassaansvarige i hans första presidentvalskampanj och sedermera presidentrådgivare. Familjen Emanuel är, åtminstone med israeliska mått mätt, ytterst förnäm. Familjefadern Benjamin, var då det begav sig medlem i den judiska terrorgruppen Irgun. Bröderna Ezekiel och Ariel är läkare respektive Hollywoodagent. Rahm är engagerad i en ortodox synagoga, där rabbinen har yttrat följande om familjen Emanuel: ”It’s a very involved Jewish family”. Rahm har till denna synnerligen klargörande utläggning, även offentligt, slagit fast: ”I am proud of my heritage and treasure the values it has taught me.”

Efter en flyktig genomgång av Obamas tilltänkta stab, står en sak onekligen fast; för Sions vidkommande är det nu, som brukligt är efter 1945, ”business as usual” som gäller. Massorna är utspisade för fyra år framåt. Dockteatern kan slå igen för denna gång.

  • Publicerad:
    2008-11-08 00:00