Måndagen den 10 januari fick ännu en ung svensk kvinna erfara hur mångkulturen fungerar i realiteten.
Sista dagen på jullovet befann sig den 18-åriga kvinnan tillsammans med tre vänner på en lokal kvarterskrog i Göteborg för att roa sig. Kvällen flöt på lugnt och klockan tolv bestämde man sig för att fortsätta kvällen i en lägenhet hos en av de tre. När klockan blivit tre på natten valde 18-åringen (vi kan kalla henne Sara) att gå hem till en kompis för att sova.
Men hon kom inte längre än till trapphuset, där hon oprovocerat överfölls av en knivbeväpnad man. Mannen hade motiverat överfallet mot den okända kvinnan med det enkla faktum att hon är svensk.
Nationellt Motstånds utsända har varit i kontakt med Sara och vi låter nu henne själv berätta om det fortsatta händelseförloppet.
NM: Kan du beskriva det sista som hände i lägenheten tills att du kom ut genom dörren.
Sara: Jag sa hejdå till mina kompisar i lägenheten och frågade en av dom om hon ville hänga med mig för att sova. Jag fick bara ett tvekande svar men eftersom klockan var mycket och jag hade bråttom så reagerade jag inte så mycket och stängde dörren efter mig i samma sekund.
NM: Okej, så du gick ut i korridoren. Såg du någon annan person där eller var du ensam?
Sara: Nä, vad jag minns nu så var jag helt ensam. Det var mörkt men endast några meter till den dörr jag skulle gå ut genom så jag brydde mig inte om att tända.
NM: Okej, berätta vidare vad som hände.
Sara: Jag gick mot husets bakdörr som ligger enbart några meter från lägenhetsdörren. Sedan hör jag att någon kommer bakom mig. Jag tänker först att det måste vara min väninna från festen som beslutat sig för att hänga med. När jag precis kommit igenom dörren är personen ifatt mig. Jag minns sedan inte om jag själv vände mig eller om personen vände runt mig, men helt plötsligt bränner det till över högerögat och jag känner hur blodet börjar strömma.
Sara, 18 år, redan ett offer för mångkulturen (Foto: Nationellt Motstånd)
NM: Så personen attackerar dig helt oprovocerat? Säger personen något?
Sara: Ja, det var helt oprovocerat. Personen ropar jävla svennehora samtidigt som han anfaller mig.
NM: Vad händer efter att han skär dig över ögat?
Sara: Jag vänder mig om och börjar springa upp för brandtrapporna. När jag kommer upp till översta våningen stannar jag för att kolla om han kommer efter mig. Men det är helt tyst i trapporna, så jag faller ner sittande i ett hörn där jag sitter kvar och lyssnar efter honom.
Platsen där Sara satt intryckt och gömde sig. (Foto: Nationellt Motstånd)
NM: När du sitter i hörnet och lyssnar så hör du inget. Vad gör du sedan?
Sara: Jag ringer till en kompis och ber honom om hjälp och berättar att jag blivit knivskuren i ansiktet.
NM: Vad händer när din kompis anländer till huset?
Sara: Han kan först inte hitta mig då jag är alldeles för uppskärrad för att berätta var i huset jag sitter. Till slut öppnar han dörren som jag sitter bredvid och kan hjälpa mig ut till bilen. Därefter sätter han mig i bilen och kör mig till akutmottagningen på Sahlgrenska, men på vägen dit somnar jag och han kan inte få kontakt med mig. Enligt vad han berättat så stannar vi vid radiomotet där en ambulans väntar och kör mig sista biten till sjukhuset.
NM: Så du förlorade medvetandet under färden. Beror det på skadorna som uppstod vid attacken? Vad hände sedan när du kom till sjukhuset?
Sara: Nä, att jag förlorade medvetandet berodde nog mer på chocken. Efter att jag anlänt till akuten och blivit omhändertagen kom polisen och ställde frågor om händelsen och höll ett kortare förhör. Sedan fick jag tillbringa fem timmar i väntan på att bli sydd.
NM: Kan du beskriva gärningsmannen för oss?
Sara: Kort mörkhyad man med krulligt hår. Mellan 35 och 40 år. Sedan såg han väldigt sliten och sliskig ut.
NM: Tack för att du ställde upp på denna intervju och lycka till i framtiden. Kom ihåg att du som svensk kvinna kan vända dig till oss om du behöver hjälp eller stöd.
Sara: Det var så lite så. Tack för att ni ville lyssna.
Hoppa till huvudinnehåll
